- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1553-1554

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polyteism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glatta, läderartade, äggrunda, spetsiga, småsågade
blad, hvilkas skifvor genom en led äro förenade med
det bredt vingade och derigenom till formen nästan
omvändt hjertlika bladskaftet. Dessa blad i torkadt
tillstånd, folia aurantii, hafva en aromatisk,
bitter smak och äro använda såsom beståndsdelar
i flere slag af »magstärkande te». Blommorna
hafva ett bägareformigt, något nedtryckt foder
och 5 aflånga, trubbiga, hvita, tjocka, köttiga
kronblad. Lukten är synnerligen angenäm och stark,
smaken aromatisk, bitter. I svenska farmakopén voro
insaltade pomeransblommor, flores aurantii saliti
l. flores naphae, förr upptagna till beredande af
aqua aurantii, pomeransblomvatten, som numera skall
vara destilleradt endast af färska blommor. Detta
af en upptagen kamfén behagligt luktande vatten
beredes i stor skala i södra Frankrike, synnerligen i
Grasse, genom destillation af 2 delar blommor med 3
delar vatten (eau de fleurs d’orange-triple). Vid
denna destillation afskiljes en flyktig olja af
rödgul färg, neroliolja (se d. o.). När efter
blomningen fruktämnena vuxit till en ärtas eller
ett mindre körsbärs storlek, afplockas en del,
hvarjämte de, som affallit, uppsamlas och torkas,
hvarefter de säljas i droghandeln under namn
af fructus aurantii immaturi l. poma aurantii,
»pomeransknopp» (Fr. petits-grains, orangettes). De
äro nästan klotrunda, mycket hårda, med mörkt
gråbrun eller grönbrun, knottrigt ojämn yta,
försedd med en mängd insänkta punkter (oljekörtlar)
i det tjocka, inuti gulhvita skalet. Efter skaftets
fäste synes ett gråhvitt ärr och ett mindre dylikt
efter stiftets. Lukten är angenämt aromatisk,
smaken kryddartadt bitter. Pomeransknopp ingår i
beredningen af flere tinkturer och användes såsom
magstärkande. Af denna drog destilleras en flyktig
olja (Fr. huile des petits-grains), som ofta nog
inblandas i nerolioljan, men har blekare färg och
annan, mindre behaglig lukt än den sistnämnda. – Den
mogna pomeransfrukten är ett klotformigt, brandgult
(hos var. Curassavica grönt), tjockskaligt,
saftigt, bittert bär af 4–5 cm. genomskärning
och vanligen innehållande 8 rum med 1–2 frön i
hvarje. Pomeransens skal, cortex (fructuum) aurantii,
utgöra denna frukts vigtigaste del samt begagnas ofta
såsom magstärkande medel och såsom krydda. De mogna
fruktskalen delas genom 2 korsvis ställda snitt i
4 elliptiska bitar, hvilkas yttre del, flavedo,
är tunn, men fast och hård samt rik på oljegömmen,
insänkta i de små vårtor eller upphöjningar, med
hvilka skalet är öfversålladt. Den inre delen, albedo,
är tjockare, hvitaktig och svampig, utan arom,
endast bitter i smaken. De gröna curaçaoskalen äro
nu aflagda, emedan de ofta förfalskades med skal af
omogna pomeranser. Endast de brandgula skalen äro
officinella. Pomeransskal ingå i många läkemedel
såsom smakförbättrande och stärkande beståndsdel.
O. T. S.

Pomeransträdet. Se Citrus och Pomerans.

Pomeroy [påmråj], stad i nord-amerikanska staten Ohio,
på högra stranden af Ohio, ungefär halfvägs mellan
Cincinnati och Pittsburgh,
och vid tvänne jernvägslinier. 5,560
innev. (1880). Stenkolsgrufvor och saltverk.

Pomfret. Se Pontefract.

Pommer (Pommeranus). Se Bugenhagen.

Pommerellen (Lillpommern), ursprungligen landskapet
mellan Persante, Netze, Weichsel och Östersjön, hade
till 1295 egna furstar och var derefter ett tvistefrö
mellan Tyska orden, Pommern och Polen. 1308 delades
landet så, att Tyska orden fick östra delen (större
delen af det nu till Westpreussen hörande området)
och Pommern återstoden. I senare tid begagnades
namnet P. endast om den westpreussiska delen,
som 1466 tillföll Polen och 1772 (Danzig 1793) vid
Polens första delning Preussen.

Pommern, en af de nordligaste provinserna i
Preussen, gränsar i n. till Östersjön, i v. till
Mecklenburg, i s. till Brandenburg och i ö. till
Westpreussen samt har en areal af 30,110 qvkm.,
oberäknadt Stettinerhaff och öfriga kustvatten, som
utgöra 1,538,6 qvkm. 1,505,575 innev. (1885), deraf
1,465,477 protestanter, 22,390 katoliker, 4,371 öfriga
kristna, 13,291 judar och 46 andra. P. är den glesast
befolkade provinsen i Preussen, med endast 50 pers. pr
qvkm. Omkr. 67 proc. lefva i landdistrikt. Endast 9
städer hafva mer än 10,000 innev.; störst är Stettin
med 99,543 innev. (1885). Befolkningen är tysk med
undantag af några tusen polacker och kassuber i
de till Westpreussen gränsande kretsarna Lauenburg
och Bütow. P. bildar en del af den uralsk-baltiska
landåsen samt af nordtyska låglandet. Det består
ö. om Oder (denna del kallas Hinterpommern) af
en kustslätt med enstaka höjder samt längre in
af flere terrassformigt mot Östersjön fallande
platåer af delvis utpräglad berglandskarakter,
hvilka genomskäras af flere mindre strömmar med
merendels kort och hastigt lopp och bära flere hundra
insjöar, mellan hvilka skogklädda höjder uppstiga, som
förhöja landskapets skönhet. De vackraste trakterna
äro det s. k. Pommerska Schweiz ö. om Schivelbein
och berglandet n. om Rummelsburg kring Pollnow. De
största höjderna ligga i östra P.: Dombrowaberg
(212 m.) vid Lauenburg, Heiligenberg (240 m.) vid
Pollnow, ej långt derifrån Steinberg (276 m.) samt
Ratzenberg (246 m.) vid Westpreussens gräns. Äfven
v. om Oder (Vorpommern och Neuvorpommern), der
slättlandet upptager ett större område, uppstiga
några enstaka höjdkedjor. Utanför Vorpommerns kust,
som är mycket oregelbunden, ligga öarna Rügen, Usedom
och Wollin. Hinterpommerns kust är jämn, ehuru den
har flere strandsjöar, samt är kantad med dyner. Utom
Oder med dess mynningsarmar Peene, Swine och Dievenow
har P. endast obetydliga floder, som endast kortare
sträckor äro farbara med pråmar; icke häller finnas
några större kanaler. Klimatet är råare i östra delen
än i Oderdalen och i v. Årstemperaturen är i Köslin
7,2° C., i Stettin 8,4° C. Årliga nederbörden uppgår i
Köslin till 635, i Stettin till 500 mm. – Befolkningen
sysselsätter sig öfvervägande med jordbruk och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free