- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1575-1576

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pompejus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innev. (1879). – 2. Hufvudstad i Frankrikes indiska
besittningar, ligger i ofvannämnda område, 143
km. s. om Madras, och är genom en bibana till Belpur
förenad med södra Indiens jernväg. Staden består
af tvänne qvarter: européernas »hvita stad» och
infödingarnas »svarta», hvilka äro skilda genom en
kanal, och har omkr. 40,000 innev., deraf omkr. 900
européer. Den är säte för guvernören öfver de franska
besittningarna i Indien, de högsta civila och
militära myndigheterna, en apostolisk prefekt samt
en kongregation af »Missions étrangères de France»
och har åtskilliga fabriker, deraf ett silkes-
och bomullsspinneri, som åtnjuter understöd af
regeringen. P. har blott en öppen redd, hvars ringa
djup, i förening med den starka bränningen, tillåter
endast flatbottnade farkoster att inlöpa. Likväl är
P. medelpunkten för fransmännens indiska handel. –
P. afträddes 1672 jämte ett litet område af konungen i
Bedsjapur till fransk-ostindiska kompaniet, eröfrades
af holländarna 1693 samt af engelsmännen 1761, 1778,
1793 och 1803, men återgafs 1814 åt fransmännen med
vilkor att de ej skulle få anlägga några fästningsverk
der.

Pondoland, distrikt i britiska Kaplandet, omkring S:t
John’s river l. Umzimvubo, är bebodt af omkr. 150,000
ännu ociviliserade kaffrer. Denna del af det fordom
oberoende Kaffraria besattes under striderna med
infödingarna 1878 af engelsmännen. Landets höfding,
Umquikela, förklarades afsatt, och en militärpost
anlades på venstra stranden af S:t John’s river,
men först i Jan. 1885 förenades P. officielt med
Kaplandet.

Pondus, Lat., egentl. vigt, tyngd; styrka och
eftertryck i tankar och ord; personligt anseende,
myndighet, inflytande, värdighet.

Ponera (Lat. ponere), förutsätta, antaga, tänka sig.

Ponevjesj, stad i ryska guvernem. Kovno, vid Njemens
biflod Nevjasja och jernvägen mellan Dünaburg och
Libau. Omkr. 16,000 innev., deraf 1/3 judar.

Pongo. Se Chimpansen.

Poniatowski, berömd polsk familj, anses härstamma
från det lombardiska grefvehuset Torelli. År 1569
rymde en medlem af detta hus, Pomponio Torelli,
markis af Montechiarugulo, till Polen och erhöll
der infödingsrätt. Ett århundrade senare skall hans
sonson, Gius. T., hafva ändrat sitt italienska namn
till dess polska motsvarighet Ciolek och efter
giftermål med en dotter till Albert af
Poniatowski dertill lagt namnet P. (jfr Szymanowski, »Die
Poniatowski», 1880). Säkert synes emellertid vara,
att 1. Stanislaw Ciolek, grefve P., grundläggaren af
namnets glans, f. 1677, varit naturlig son till en
prins Sapieha och genom adoption vunnit namnet P. Han
spelade en betydande rol i Karl XII:s historia. Redan
1702, under Karl XII:s tåg mot Varsjav, gick han
öfver på Sveriges sida och förenade trofast sitt
öde med den svenske konungens. Han följde honom
till Poltava och Bender och vann hans förtroende,
dit vägen ej var så lätt. P. var ock en ovanlig man,
lika djerf i underhandlingar som på
slagfältet, men med en fulländad diplomats smidighet att
lämpa sig efter karakterer och förhållanden. Såsom
Karls sändebud infann han sig vid turkiska hofvet. Mot
Rysslands guld och ränker ställde han harems intriger;
och det var han, som förmådde sultanen att draga
svärdet emot Ryssland (1711), liksom han senare,
då Karl XII:s förhoppningar på detta krig gäckats
genom en pasjas snikenhet, utverkade den ovärdiges
afsättning. Sedan Karl lemnat Turkiet (1714), uppehöll
P. sig dels hos konung Stanislaus Leszczinsky i
Zweibrücken, dels i Stockholm, till dess han på
Ulrika Eleonoras rekommendation, efter Karls död, fick
August II:s nåd. Under polska tronföljdskriget
(1733–38) vaknade åter hans gamla sympatier för konung
Stanislaus, men han försonade sig med den i täflingen
om kronan segrande August III och vann med tiden i
hög grad dennes bevågenhet. Död 1762. P. är författare
till Remarques d’un Seigneur polonois sur »l’Histoire
de Charles XII» par Voltaire
(1741). En monografi
öfver P. finnes införd i polska tidskr. »Atheneum»
för 1876. – 2. Stanislaus August P., polsk konung,
den föregåendes son. Se Stanislaus, polska
konungar. – 3. Michael P., ärkebiskop af Gnesen och
Polens primas, den föregåendes broder, f. 1736,
gjorde sig förhatlig för folket på grund af sin
ofosterländska hållning, så att han vid Kosciuszkos
resning intog gift af fruktan för folkets hämd,
1794. – 4. Józef Antoni, furst P., den föregåendes
brorson, son af Andrzej P. (död 1773 såsom österrikisk
generalfälttygmästare), krigare, född 1762, trädde
ung i österrikisk krigstjenst, blef kejsar Josefs
adjutant och var 1787–89 med i turkiska kriget,
hvarefter han gick i polsk tjenst. Hans farbroder,
konung Stanislaus, gaf honom år 1792 befälet
öfver polska krigsmakten; men då konungen biträdde
Targowica-konfederationen, skyndade han att nedlägga
sitt befäl och lemna landet. 1794 kom han såsom
frivillig för att tjena Kosciuszko och fosterlandet. Då
allt var förloradt, begaf han sig till Wien,
försakande glänsande ryska anbud. I det af Napoleon
skapade hertigdömet Varsjav blef han krigsminister och
uppställde hastigt en polsk armé, som i 1809 års stora
österrikisk-franska krig vackert stod sitt prof. Genom
skickliga manövrer trängde P., trots motgången vid
Raszyn d. 19 April, ärkehertig Ferdinand ur Varsjavs
område och eröfrade sedan Galizien. I spetsen för
sina polacker deltog han med ära i alla Napoleons
större strider under ryska och tyska fälttågen
1812–13. Midt under slagtningens tumult vid Leipzig
d. 16 Okt. räckte Napoleon honom till belöning
för hans bravur den franska marskalksstafven. Men
då P., efter att hafva betäckt den slagna franska
arméns reträtt, skulle tänka på egen räddning, fann
han d. 19 Okt. 1813 döden i Elsterfloden, då den
öfver floden ledande bron för tidigt sprängdes. –
År 1850 gaf kejsar Frans Josef titeln prins af
kejsaredömet åt tvänne bröder af slägten P., Karl
och Josef, söner af Stanislaw, en nevö till konungen.
Kj.

Ponnani. Se Ponani.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0794.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free