Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porslin utgör den tredje hufvudgruppen af de keramiska tillverkningarna - Porslinsblomma. Se Hoya - Porslinsjaspis, en porslins- och jaspisliknande, gulaktig eller gulgrå, ofta brokigt randig, hård stenart - Porslinskrabbor, Galatheidæ, zool., en familj inom gruppen Macrura eller Anomura - Porslinslera. Se Kaolin - Porslinsmålning. Målning å porslin och fajans sker med olika slag af metalloxider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nymphenburg, Ludwigsburg o. s. v. På samma sätt
gick det i andra land, i England och Ryssland, i
Holland, Danmark och Sverige, men äfven i Italien,
Spanien och Frankrike, der Sèvres efter 1768 började
att tillverka jämväl »porcellaine à pâte-dure»,
d. v. s. naturligt äkta porslin. England blef hemorten
för det ofvannämnda naturliga fritt-porslinet (<I>Chelsea</I>
m. fl. orter). -.- Den europeiska porslinstillverkningen
lånade till en början sina former och sin dekoration
från det kinesisk-japanska porslinet; senare gjorde
sig rococons stiluppfattning gällande. Den fann
i porslinet ett synnerligen tacksamt material och
framträdde icke blott i grundformerna, utan äfven i
den plastiska och i den målade dekorationen. Under
århundradets senare hälft visade sig äfven på
porslinstillverkningens område den antikdyrkan,
som karakteriserar tiden. Man sökte att för
moderna ändamål använda antika vasformer eller
åtminstone att till cirkeln och cylindern återföra
rococons svängda konturer. Öfver de sålunda vunna
odelade ytorna utbreder sig en på antika figur- och
prydnadsmotiv grundad dekoration. Här är fabriken
i Wien synnerligen anmärkningsvärd. I Sverige
tillverkades det första porslinet vid Marieberg
den tid (1767–69), som P. Berthevin förestod
fabriken. Tillverkningen fortsattes sedermera under
hans efterträdare H. Sten och upptogs slutligen
äfven vid Rörstrand. F. n. (1888) tillverkas
porslin både vid Rörstrand och Gustafsberg,
hvilkas hufvudfabrikation dock utgöres af annat
keramiskt gods (fajans o. s. v.). 1885 steg värdet af
tillverkningarna vid Rörstrand, med 853 arbetare, till
1,580,286 kr. och vid Gustafsberg, med 653 arbetare,
till 1,033,607 kr.
Den moderna porslinstillverkningen har till en stor
del beträdt nya banor. Ifrån att vara en förnäm
lyxartikel har det hållfasta porslinet på många
håll öfvergått till en billig förbrukningsvara,
naturligtvis föga dekorerad. Så är t. ex. fallet i
Tyskland, der simpla kaffekoppar, tallrikar o. d. ofta
finnas utförda i tjock porslinsmassa. Vidare har man
med kemiens hjelp för olika ändamål sammansatt och
pröfvat nya lerblandningar, glasyrer och färger. Så
t. ex. står det porslin, som tillverkas vid de
svenska fabrikerna, i allmänhet ganska nära det
ofvannämnda engelska naturliga fritt-porslinet. Sèvres
har i sitt »porcellaine nouvelie» åstadkommit en
ny och förträfflig massa, och på liknande sätt
experimenteras vid de stora engelska och tyska
fabrikerna. Dekorationen följer i det hela samma
riktning som öfriga arter af konstslöjd, d. v. s. den
dels efterbildar eller ombildar äldre mönster, dels
upptager den nya naturmotiv, hvarvid uppfattning
och återgifning åtminstone f. n. högst betydligt
påverkas af den japanska konsten. Svenska staten
eger en i Nationalmuseum utställd, ganska rik och
representativ samling porslin från olika land och
tider. Upk.
Porslinsblomma. Se Hoya.
Porslinsjaspis, en porslins- eller jaspisliknande,
gulaktig eller gulgrå, ofta brokigt randig, hård
stenart, som bildats af skitterleror eller leror
genom dessas bränning och
förglasning eller nästan smältning till följd af hettan
från närliggande i brand råkade stenkolsflötser eller
uppträngda eruptiva bergmassor. E. E.
Porslinskrabbor, Galatheidae, zool., en familj
inom gruppen Macrura eller Anomura, igenkänd genom
det ovala, med ett starkt, tvärstrimmigt pansar
försedda cefalothorax (»hufvudbröststycket»,
framkroppen). Bakkroppen har ansenlig storlek och
är lika bred som framkroppen, endast föga omböjd
samt försedd med väl utvecklade stjertfenor. De
inre antennerna hafva 2 korta bihang; de yttre äro
trådlika. Det tredje paret af käkfötterna liknar de
öfriga benen och är försedt med bihang. Frambenen
hafva stora gripklor. Hannen har 5 par svansfötter,
honan 4. Många af dessa krabbor uppsöka tomma
snäckskal, i hvilka de skydda bakkroppen.
O. T. S.
Porslinslera. Se Kaolin.
Porslinsmålning. Målning å porslin och fajans sker med
olika slag af metalloxider, hvilka med blandning af
behöfliga ämnen bilda ett slags glasmassa, som genom
bränning fästes vid eller ingår i godset. Alltefter
dessa oxiders eldfasthet anbringas färgen direkt å
rågodset eller ofvan glasyren. Det förra är fallet
med jämförelsevis endast ett fåtal färgämnen,
hvilka dock ofta användas. Bränningen försiggår
här vid en mycket hög värmegrad (»à grand feu»);
färgerna smälta samman med godset och glasyren,
erhålla djup och kraft samt äro outplånliga. Dessa
färger kallas rågods-färger. De flesta oxider uthärda
dock ej denna behandling. De anbringas derför på det
glaserade godset och brännas vid lägre värmegrad i
smärre s. k. mufflar. Dessa bilda de s. k. muffel-
l. emaljfärgerna. – Porslinsmålningen är förenad
med åtskilliga svårigheter. Af de använda färgerna
se många vid påläggningen helt annorlunda ut än
efter bränningen, hvilket måste tagas i beräkning
af målaren. Äfven bränningen fordrar stor omsorg
och påpasslighet, enär samma stoff vid olika
värmegrad eller olika bränningstid gifver helt
olika färg. Jernoxid användes t. ex. både för rödt,
brunt, violett och gult, titanoxid för gult, rödt
och grönt, o. s. v. Ej häller tåla alltid olika
oxider samma värmegrad. Hvad som är tillräckligt
för den ena inverkar föga på den andra, men kan helt
och hållet förstöra den tredje. Vid mera färgrika
målningar kunna derför 3–4 bränningar ofta blifva
nödvändiga, hvarvid naturligtvis de färger, som
fordra största hettan, måste anbringas först. Å
simplare föremål ersättes målningen för hand ofta
med tryck. Detta försiggår efter ungefär samma
princip som för koppartrycket. Teckningen graveras
i en kopparplåt. Sedan denna blifvit ingniden med
den behöfliga färgen, vanligen blått, svart, rose,
grönt, tagas häraf aftryck på tunt papper. Detta
anbringas på godset och afsköljes, hvarvid färgen
står qvar. Den sålunda dekorerade pjesen underkastas
sedermera samma behandling som efter vanlig målning. –
Porslinsmåleriet söker sina motiv företrädesvis inom
det ornamentala området eller inom växtverlden, men
äfven en mera fantastisk eller lekande, framförallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
