Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porthan, Henrik Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Porthan, Henrik Gabriel, finsk universitetslärare
och forskare, föddes å Viitasaari prestgård i
Tavastland d. 9 Nov. 1739. Han blef student i
Åbo 1754, promoverades 1760 till filos. mag. och
kallades 1762 till docent i vältaligheten, sedan
han utgifvit en disputation Revelationi quid
debeat philosophia nostra. P. utnämndes 1764 till
universitetsbibliotekarie, men måste fortfarande
bereda sig inkomster genom privatlektioner
och undervisning vid en af honom jämte några
vänner inrättad enskild läroanstalt, tills han
1777 befordrades till eloqventiae professor,
hvilken plats han innehade till sin död. Endast
en gång företog han en studieresa till utlandet,
nämligen 1779, då han besökte norra Tysklands
mest betydande universitetsstäder och derefter,
mot slutet af året, öfver Köpenhamn återvände till
hemlandet. Han erhöll 1802 kansliråds titel och afled
ogift d. 16 Mars 1804 i Åbo. Hans staty, modellerad af
Sjöstrand, aftäcktes derstädes 1864. – P. upprätthöll
såsom innehafvare af eloqventiae professuren den
riktning, som företrädaren H. Hassel gifvit åt de
latinska språkstudierna vid universitetet, men hans
akademiska lärareverksamhet inskränkte sig dock
ej till det område, som för hans egen professur
var utstakadt. Han behandlade, i synnerhet i
enskilda föreläsningar, andra lärdomsgrenar,
när hälst sådant genom brist på lärarekrafter vid
universitetet syntes vara nödigt. Lärdomshistorien,
filosofien och historien voro ofta ämnen för hans
föredrag. I samband med sitt hufvudämne upptog han
arkeologien och numismatiken; äfven grekiskan ingick,
i synnerhet i början af hans föreläsareverksamhet,
i hans kurser. För att göra den akademiska ungdomen
bekant med hvad som utom hemlandet inträffade,
plägade han t. o. m. om lördagarna uppläsa och
kommentera de under veckan ankomna tidningarna. Hans
föreläsningar gjorde ett så mycket lifligare intryck,
som de voro kryddade med träffande anmärkningar
och anekdoter, i hvilka hans mångsidiga lärdom
och rika minne kommo i dagen. Sålunda blef P. den
inflytelserikaste bland alla lärare, som någonsin
verkat vid det finska universitetet. Särskildt bör
det inflytande han såsom lärare i de filosofiska
disciplinerna utöfvade ihågkommas. Anhängare af en
eklektisk popularfilosofi, som enligt Lockes system
uteslutande stödde sig på erfarenhetens vittnesbörd
och i sina moraliska konseqvenser ledde till en
evdemonistisk uppfattning, bekämpade han med skärpa
den nya, kantska filosofien, som redan genom Kants
och hans lärjungars dunkla framställningssätt syntes
honom afskräckande. Ehuru han endast sällan uppträdde
såsom filosofisk skriftställare, lyckades han genom
sina föreläsningar för lång tid utestänga den
kantska filosofien från Åbo universitet. Jämte denna
omfattande lärareverksamhet handhade P. flere andra
värf i universitetets tjenst. Äfven sedan han afgått
från sin plats såsom universitetsbibliotekarie skötte
han gång efter annan såsom vikarie bibliotekariens
åligganden och följde alltid med uppmärksamt öga
universitetsbibliotekets utveckling. Sitt
enskilda bibliotek öfverlemnade han genom testamente
till den allmänna samlingen. Han grundlade
universitetets myntkabinett. Universitetets
invecklade ekonomiska angelägenheter omfattades
af honom med lifligt intresse. Derom vittna
bl. a. hans Bref till M. Calonius 1791–1800
(utg. af V. Lagus, 1886), i hvilka frågor rörande
universitetets ekonomi oaflåtligt behandlas. Till
den nya universitetsbyggnaden, hvars grundsten 1802
lades, bidrog han genom att jämte andra insamla en
byggnadsfond och genom att med hela sitt inflytande
påskynda företaget.
Medan P:s lärareverksamhet omfattade flere olika
vetenskapsgrenar, var hans forskningsarbete nästan
uteslutande egnadt åt Finland, dess forntid, språk,
literatur och geografi. Såsom biblioteksamanuens
och bibliotekarie hade han gjort sig förtrogen med
allt hvad literaturen kunde meddela om Finland, och
oaflåtligt var han sysselsatt med att insamla nya
notiser, hvarvid bl. a. de gång efter annan i och för
inspektion af akademiens hemman företagna resorna
i landet voro honom till nytta. Den första frukten
af dessa studier var afhandlingen De poesi fennica
(utg. i disputationer 1766–78, men icke afslutad),
der han för första gången redogör för den finska
runopoesiens egendomliga skaplynne och olika arter,
belysande framställningen med utdrag ur tryckta eller
ännu på folkets läppar lefvande sånger. Hans senare
forskningar rörande finnarnas mytologi och språk kommo
till ej ringa del hans lärjungar till godo, bland
hvilka Ganander och Lencqvist väsentligen stödde sig
på af honom meddeladt material. Sjelf började han
behandla det finska språkets grammatik i afhandlingen
De prcecipuis dialectis linguae fennicae (1801),
hvaraf dock endast en disputationsdel utkom. Medan
P. på detta område var en vågbrytare, som angaf
den riktning, i hvilken efterföljarena skulle gå,
var han i tillfälle att framlägga rikare och mognare
frukter på den finska häfdaforskningens fält. Det
finska universitetsbibliotekets öden skildrade han i
Dissertatio historiam bibliothecae regiae academiae
aboensis exponens, som med »Appendix» utkom i 25
disputationer (1771–95). Hans hufvudverk i Finlands
historia, M. Pauli Juusten Chronicon
episcoporum finlandensium annotationibus et
sylloge monumentorum illustratum (utg. 1784–1800
i 56 disputationer), är visserligen en ny uppl. af
Juustens biskopskrönika, men svällde ut ansenligt
genom P:s noter och kommentarier. P. utvecklade der
hela sin historiska lärdom och meddelade en mängd
för Finlands historia vigtiga urkunder, hvarigenom
denna disputatiorisserie blef en hufvudkälla för
Finlands äldre, i synnerhet kyrkliga, historia
intill senare hälften af 1500-talet. Åren 1796–1801
utgaf P. i disputationer ett supplement till
Celses »Bullarium» under titeln Ad recensionem
Bullarii romano-sveogothici, a nob. a Celse editam,
accessio. Likaså var det i disputationer, som han
under namn af Sylloge monumentorum ad illustrandam
historiam fennicam pertinentium (1802–04) publicerade
en med god urskilning sammanställd samling af de vigtigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
