Print (PDF) - On this page / på denna sida - Portugal, konungarike i sydvestra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Portugal (Befolkning. Materiel kultur. Näringar,
handel, samfårdsmedel).
48-
mellan 3,5° och 32,5° C. I Alemtejo är klimatet
mycket ogynsamt. Och ehuru värmen ej är så stor
som i Algarve, har landet ett vida mer ödsligt och
afrikanskt utseende, medan om vintern, när regnen
komma Tejo att svälla öfver sina stränder, osunda
träsk bildas, som alstra malaria. Oaktadt Algarve
är hetare än Alemtejo och värmen mera tryckande,
emedan hafs-brisen uppfångas af Serra de Monchique
och andra berg, gör dock den yppiga vegetationen
landet mera skuggrikt och angenämt än Alemtejo. Ehuru
ett så regnigt land, hemsökes P. sällan af åskväder,
men jordskalf kännas ofta och återkalla i minnet den
stora jordbäfningen i Lissabon 1755.
Befolkningen. Innevånarnas antal uppgick vid
folkräkningen, d. l Jan. 1878 till 4,160,315 och
beräknades 1881 till 4,306,554 eller med öarna till
4,708,178 (51 pers. per qvkm.). Den allra största
delen af folket tillhör den portugisiska nationen,
som bildats genom en sammansmältning af iberiska,
keltiska, romerska, germanska och arabiska element,
och som med afseende på språket räknas till de
romanska folken. Endast i hufvudstaden och i
handelsstäderna hafva främlingar, i synnerhet
engelsmän, bosatt sig, hvarjämte galicier och
omkr. 3,000 negrer förekomma, företrädesvis bland de
arbetande och tjenande klasserna. P:s judar, hvilka
fordom voro rikare och mera bildade än judar i öfriga
delar af verlden och voro utbredda öfver hela landet,
men i 16:de årh. förföljdes med ytterlig stränghet,
åtnjuta sedan 1820 lagligt erkännande och fri
religionsöfning. Deras antal uppgår blott till några
hundra, nästan uteslutande bosatta i Lissabon. Icke
obetydligt torde zigenarnas antal vara. En betydlig
emigration eger rum, företrädesvis till Brasilien,
men äfven till de portugisiska kolonierna i Afrika
och till Oceanien. Så utvandrade under åren 1871-80
ej mindre än 133,007 pers. Befolkningen tillhör
med få undantag den romersk-katolska kyrkan, som
är statsreligion. Alla andra trosbekännelser äro
tolererade, men deras för kulten bestämda byggnader
få icke utifrån se ut som bönehus. Den portugisiska
eller lusitanska kyrkan består af 4 provinser:
Lissabon, Braga, Evora och Goa, hvar och en under en
ärkebiskop (den förstnämnde kallad patriark). Antalet
andliga uppgår till omkr. 10.000. Endast nunnekloster
finnas, enär munkordnarna upphäfdes 1834 och deras
stora förmögenhet indrogs till staten. De omkr. 500
protestanterna bilda 7 församlingar.
Materiel kultur. Näringar, handel, sam färdsmedel. Af
hela fastlandsarealen äro 48,2 proc. improduktiv mark,
22.6 proc. åker och trädgårdar, 2,2 proc. vinland,
2.s proc. olivplanteringar, 16,7 proc. gräsbärande
mark och 8 proc. skog. Jordbruket befinner sig ännu
på en låg ståndpunkt. Spanmålsproduktionen fyller
ej på långt när behofvet. En medelgod skörd lemnar
omkr. 7,s mill. hl. majs, 3,* mill. hl. hvete, 2,s
mill. hl. råg, 1,2 mill. hl. korn och hafre, 3,2
mill. hl. potates samt 6,5 mill. kg. ris. Esparto
växer vildt liksom i Spanien. I stor skala drifves
odlingen af grönsaker samt af frukt-
och olivträd. Vinodlingen är en af de vigtigaste
källorna till nationalrikedomen och lemnar efter en
god skörd omkr. 4 mill. hl., hvaraf en betydlig del
exporteras. Vinproduktionen, af hvilken P. så länge
berott, var ett verk af Methuenfördraget (se d,
o.) af 1703, ty det var först efter detta fördrag,
som de nakna klipporna i Alto Douro betäcktes med
vinrankor. Under det sista årtiondet har phylloxeran
emellertid förstört tusentals vingårdar, och man
har ifrågasatt att söka ersättning för förlusterna
genom någon annan handeisväxt, t. ex. tobak. Skogarna
lemna korkbark till utförsel. - I början af 1870-talet
uppskattades antalet husdjur på fastlandet och öarna
till: hästar 90,000, åsnor och mulåsnor 200,000,
nötkreatur 700,000, får 3 mill, getter l mill. och
svin l mill. Silkes-kultur idkas i synnerhet
omkring Braganca och i Beira, biafvel på de stora
cistushedarna i Alemtejo och Estremadura. Åt fisket
egnas af gammalt stor uppmärksamhet, och om det
än icke mer har den betydelse som i 14:de-16:de
årh., bildar det dock alltid en ganska väsentlig
förvärfskälla. - Bergsbruket har i nyaste tid gjort
framsteg. Landet eger rik tillgång på mineral, i
synnerhet jern-, bly-, koppar- och manganmalmer,
hvilka äfven exporteras. Äfven tenn, zink och
antimon samt stenkol (16,400 ton 1882) erhållas. Mera
inkomstbringande äro salinerna, alla, med undantag
af saltkällan vid Kio Major i distriktet Santarem,
s. k. marinhas, hvilka årligen lemna omkr. 250,000 ton
salt,, deraf icke obetydligt exporteras. - Genom det
ofvannämnda Methuenfördraget var P. uti industrielt
hänseende för lång tid beroende af England, som
ensamt sände manufakturalster till P. för l mill. pd
st. om året. Nu är den inhemska produktionen af några
artiklar, t. ex. yllevaror,, tämligen tillräcklig för
det egna behofvet, och Oportos industri har gjort sig
nästan oberoende af England. De båda hufvudcentra för
industrien äro Oporto och Lissabon. Vigtigast äro>
ylle-, siden- och bomullsindustrien, linneväfveri
och spetstillverkning. Dernäst följa fabrikation af
guld- och silfverarbeten, filigranarbeten, maskiner
och öfriga artiklar af jern och andra metaller,
tillverkning af glas och porslin, brän-vin, läder
och skinn, skoarbeten, vaxduk, segelduk och sej lare
varor. Skeppsbyggen idkas vid kusten på flere värf. -
P:s handel, en gång^ en omfattande verldshandel, hade
vid 19:de århis-början nästan alldeles aftynat och
kunde till följd af krig och inre oroligheter icke
på länge repa sig. För öfrigt begagnade engelsmännen
sig af ställningen för att småningom rycka till sig
hela in- och utförseln. Först på senare tiden har
genom sunda reformer P:s handel utvecklats; men då
den inhemska industrien ej ännu kan tafla med den
utländska, är importen vida större än exporten. Hela
importen (utom ädla metaller) hade 1887 ett värde
af 42,018,000 milreis (deraf spanmål och mjöl för
omkr. 6,2, mill., bomull för 4,4, manufakturalster för
6,3, ull och hudar för 2,s, mineral och metaller
för 10,2, kreatur, kött, fisk etc. för 4,6,
kolonialvaror för 3,4 mill. milreis o. s. v.) och
exporten 21,244,000 milreis (deraf vin för 11,4 mill.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
