- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
71-72

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Portvin (P. vinho do Porto), ett starkt, fylligt och något sötaktigt, till färgen brunrödt vin, som växer i den portugisiska provinsen Tras-os-Montes kring floden Douro - Portådern, venæ portæ, anat., det blodkärl, som uppsamlar blodet ur tarmkanalens, pankreas' och mjeltens substans - Portör, ett slags plattcylindrisk blecklåda - Porös, försedd med stora porer (se d. o. 1), pipig - Posada-Herrera, José de - Posamenter-varor, snörmakeriarbeten - Poschiavo, Val di, alpdal i schweiziska kantonen Grisons - Poscimur, Lat., »jag känner mig uppfordrad», andan faller på mig - Poseidon (Poseidaon m. m.), en af den forngrekiska mytologiens öfvergudar, son af Kronos och Rhea, broder till Zevs och Pluton, är herskare öfver hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Portvin (P. vinho do Porto), ett starkt, fylligt och
något sötaktigt, till färgen brunrödt vin, som växer
i den portugisiska provinsen Tras-os-Montes kring
floden Douro, på en sträcka om 720 qvkm., 90–100
km. från dennas utlopp, och har sitt namn af staden
Oporto, stapelplatsen för handeln dermed. Skörden
företages i början af Okt., och årliga produktionen
belöper sig till 107,000–120,000 pipor. Bästa
qvaliteten hittills hafva 1815 och 1820 års skördar
lemnat. Export-portvin försättes starkt med sprit
i 3 omgångar, hvarigenom det tål vid forsling
till alla verldsdelar; spritsmaken bortgår dock
först efter 6–8 år. För att upphjelpa portvin af
sämre skörd hafva producenterna dessutom plägat
förfalska det med fläderbärssaft (för färgens skull)
samt »jeropiga» (en sirap af ojäst vin), socker
o. s. v. Numera förfalskas portvinet i sitt hemland
mest med billigare inhemska vinsorter. Oförfalskadt
portvin förekommer högst sällan i handeln; det är
purpurrödt, med gyllene och blåaktigt skimmer samt en
ojämförlig bouquet. Dess alkoholhalt är 15 volymproc.,
medan det exporterade portvinets uppgår till 20–25
proc. Den betydliga alkohol- och garfsyrehalten
åstadkommer vinets sammandragande egenskaper. »Hvitt»
portvin beredes af drufsaften ensam, rödt af drufsaft,
som fått jäsa tillhopa med skalen. Sedan 1876 har
phylloxeran (se d. o.) anställt rätt svåra härjningar
i vingårdarna. – Exporten af portvin började 1668,
och hela handeln dermed låg 1754–1833 såsom monopol i
händerna på Alto-Douro-kompaniet, men skötes numera af
flere exportfirmor. Det mesta utskeppas till England,
hvarest detta vin länge dracks omåttligt inom de
förmögnare klasserna. Fabriker för framställande af
portvin på bedräglig väg finnas såväl i Nord-Amerika
som i Tyskland (Hamburg, Lybeck, Bremen, Stettin
o. s. v.).

Portådern, venae portae, anat., det blodkärl, som
uppsamlar blodet ur tarmkanalens, pankreas’ och
mjeltens substans samt ingår i lefverns port. Dess
rötter upptaga genom kapillärer nämnda organs
venösa blod, men derjämte en betydlig del deri
ingångna näringsämnen, hvilka i en mängd förgreningar
spridas i lefvern, der de bearbetas, innan de genom
lefvervenerna öfvergå i den allmänna blodströmmen. Jfr
Blodomlopp och Lefvern. G. v. D.

Portör (af Fr. porteur, bärare), ett slags
plattcylindrisk blecklåda, som botanister nyttja för
att deri hemföra växter från sina exkursioner.

Porös (Fr. poreux), försedd med stora porer (se
d. o. 1), pipig, hålig, svampliknande till sin
byggnad.

Posada-Herrera, José de, spansk statsman, f. 1815 i
prov. Oviedo, blef vid unga år professor i politisk
ekonomi vid universitetet derst. och 1840 medlem af
cortes, hvarest han kraftigt, men hofsamt förfäktade
de liberales sak och 1853 valdes till vice president
i deputeradekammaren. Han var inrikesminister 1858–63
och 1865, skickades efter Septemberrevolutionen
1868 såsom sändebud till Rom och invaldes
1869 å nyo i deputerade-kammaren, hvarest
han vardt president 1877. I Okt. 1883 ställdes P.-H. i
spetsen för en ministèr, som gjorde till sin uppgift
att förena de liberala grupperna till ett enda stort
parti, men då detta försök strandade, afgick han i
Jan. följ. året. Död i Madrid 1885.

Posamenter-varor (förvrängn. af Fr. passementier,
snörmakare), snörmakeriarbeten.

Poschiavo [påsk-], Val di, alpdal i schweiziska
kantonen Grisons, genomdragen af alpvägen öfver
Bernina och floden Poschiavino, hvars hufvudkälla är
Lago Bianco vid Bernina-passet, och som i dalen bildar
den 1,8 qvkm. stora Lago di P., längre ned går öfver
schweiziska gränsen in i Italien och förenar sig vid
Tirano med Adda. Dalen har en italiensk befolkning
af omkr. 4,150 pers., deraf nära 900 reformerta. De
vigtigaste orterna äro byn P., badorten La Prese,
vid norra stranden af Lago di P., med en gipshaltig
svafvelkälla, och byn Brusio.

Poscimur, Lat., »jag känner mig uppfordrad» (att
qväda, att tala), andan faller på mig. Uttrycket är
hemtadt ur Horatius’ »Odae», I, 32: 1.

Poseidon (Poseidaon m. m.), en af den forngrekiska
mytologiens öfvergudar, son af Kronos och Rhea,
broder till Zevs och Pluton, är herskare öfver hafvet,
hvilket vid verldens delning mellan kroniderna (se
Mytologi, sp. 640) tillföll honom såsom hans rike. I
hafvets djup står hans skimrande palats, der han
tronar vid sidan af sin gemål, Amfitrite. Ofta färdas
han äfven med henne öfver den lugna hafsytan i en
vagn, dragen af hästar med kopparhofvar och gyllene
manar samt omsvärmad af lägre hafsgudomligheter och
sjövidunder. Men stöter han vredgad sin väldiga
treudd i hafvet, så upptornas skyhöga vågor,
hvilka uppsluka skeppen samt öfversvämma land
och städer. Ursprungligen betraktades han såsom
representerande icke blott hafvet, utan vattnets hela
rike, således äfven insjöar, källor och floder, och
med afseende derpå dyrkades han på åtskilliga ställen
såsom en växtlifvet närande och främjande gud. Medelst
en stöt af sin treudd låter han källor framspringa
ur jorden, och på samma sätt öppnar han Tempedalen
till aflopp åt floden Peneios, då denna hotar att
öfversvämma Tessalien. Hästen, från början väl en bild
af den snabba, brusande hafsvågen, är hans skapelse,
och af denna orsak gäller han såsom beskyddare af
ridderliga täflingsspel (P. hippios, »den ridderlige
P.»). I likhet med det element, som han representerar,
är han obändig till sitt lynne och fruktansvärd i sin
vrede. Med oförsonligt hat förföljer han trojanerna,
emedan konung Laomedon besvikit honom på den för
uppbyggandet af Trojas murar betingade lönen, och
otaliga äro de vedermödor, med hvilka Odyssevs under
sin hemfärd får umgälla P:s onåd, emedan han bländat
hans son Polyfemos. Om eganderätten till städer
och land tvistar han med andra gudar, t. ex. med
Athene om Athen och Troizen, med Helios om Korint,
med Dionysos om Naxos, med Hera om Argos, ja med Zevs
sjelf om Aigina, ett förhållande, hvartill grunden
torde vara att söka i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free