Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Positivism. 2. I religions-filosofisk bem. den åsigt som ställer sig på den »positiva» (uppenbarade) religionens ståndpunkt - Positivus, gramm., kallas den grad eller form, som ett adjektiv eller adverb har, när den deri uttryckta egenskapen tillkommer ett subjekt utan jämförelse med andra föremål - Posito, Lat., antaget; förutsatt; om vi tänka oss - Positur (Lat. positura), ställning med kroppen - Posjarevats (Serb. Pozarevac), oriktigt Passarovitz, kretsstad i Serbien - Posjarskij, Dimitrij, furst P. - Pospoliten är den i svensk och andra språks literatur gängse, men ofullständiga benämningen på det i det forna polska riket förekommande allmänna krigsuppbådet (P. pospolite ruszenie) - Possart, Ernst - Posse (T., egentl. lustigt upptåg, gyckel), fars-artad komedi - Posse, gammal svensk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religionens ståndpunkt, i motsats mot den teologiska
rationalismen (se d. o.). S-e.
Positivus (Lat.; eg. satt, bestämd, med underförstådt
gradus, grad), gramm., kallas den grad eller
form, som ett adjektiv eller adverb har, när den
deri uttryckta egenskapen tillkommer ett subjekt
(föremål, föreställning, handling eller egenskap)
utan jämförelse med andra föremål, som också
kunna ega egenskaper af samma art, d. v. s. genom
positiven uttryckes en egenskap utan hänsyn till
samma egenskaps förekomst i andra fall. Positiven
är adjektivets grundform. Man är van att kalla den
en grad i den böjning eller, rättare, ordbildning,
för hvilken ett adjektiv lägges till grund, när det
kompareras. Egentligen är det ej så, emedan positiven
ej angifver någon jämförelse. Om man t. ex. säger
om en person, att han är god, så utsäges deri blott,
att han har den egenskapen i allmänhet, utan att grad
angifves: en god person kan i och för sig ega denna
egenskap i högre grad än en annan, som i jämförelse
med en tredje angifves som bättre, d. v. s. positiven
är ej någon lägre grad af hvad som uttryckes med
de egentliga graderna, komparativ och superlativ,
som äro ordbildningar med adjektivets positiva form
till grund. En jämförelse uttrycker positiven (ett
i positiv form användt adjektiv) endast i fall,
t. ex. genom en psykologisk akt en person, som
säges vara god, ställes i motsats till ett föremål,
som tänkes hafva en motsatt egenskap. I sådant
fall tjenstgör positiven som grad, d. v. s. graden
framställes genom syntaktiska medel. Så vore fallet,
om man skulle uttrycka omdömet Karl är äldre än
Johan med Karl är gammal, icke Johan, ett sätt,
som nyttjas af vissa lägre stående folk. Så kan man
t. ex. i svenskan genom syntaktiska medel använda
positiven som komparativ eller superlativ: han är
angenäm framfor andra betyder så mycket som han
är angenämare än andra. Under sådana förhållanden
kan en bestämd adjektiv-typ blifva bestämmande för
bildningen af komparationsgraderna, d. v. s. genom
analogi blir den antydda formen normerande för samma
betydelsekategoris beteckning af andra adjektiv,
som icke i positiven beteckna jämförelse (seför
öfrigt Komparation, Komparativus och Superlativus).
K. F. J.
Posito, Lat., antaget; förutsatt; om vi tänka oss.
Positur (Lat. postiura), ställning med kroppen;
attityd; utgångsställning (färdig- l. gardställning)
i fäktning; försvarsställning.
Posjarevats (Serb. Pozarevac), oriktigt Passarovitz,
kretsstad i Serbien, 7 km. ö. om Morava och 15
km. s. ö. om dess utlopp i Donau. Omkr. 10,000
innev. Huruvida P. är det gamla Margum i Öfre Mesien,
såsom många påstå, är ej bevisligt. Minnesvärd är
staden hufvudsakligen genom den derst. d. 21 Juli
1718 under Hollands och Englands bemedling ingångna
freden mellan Venezia och Österrike å ena sidan samt
Turkiet å den andra, genom hvilken Österrike erhöll
Temesvárbanatet, Valakiet till Aluta, Serbien med
Belgrad samt en del af Bosnien.
Posjarskij [pasja’r-], Dimitrij, furst P., rysk
nationalhjelte, befriade Ryssland från polackerna,
då desse voro nära att helt och hållet öfverväldiga
det af tronstriderna i början af 1600-talet
sönderslitna riket. Han anförde 1611 förtrafven
bland de uppbådade skaror, med hvilka Prokop Ljapunov
sökte drifva polackerna från Moskva, och sårades i
striden. Följande året kallade honom folkhjelten Minin
(se denne) att öfvertaga befälet öfver de trupper,
som under den af Minin väckta folkrörelsen samlades
till Jaroslavl. P. slog d. 21–24 Aug. polske generalen
Chodkiewicz vid Moskva och tvang, i förening med furst
Trubetskoj, polske generalen Struss, som höll Kreml
besatt, att kapitulerat (d. 22 Okt. s. å.). Sedan
derefter Mikael Romanov på en af P. med flere stormän
utlyst nationalförsamling i Febr. 1613 valts till
tsar, bidrog P. att befästa den nye tsarens tron
bl. a. genom sin seger öfver den farlige polske
partigängaren Lisovskij och hans skaror vid Alexin
(1616).
Pospoliten är den i svensk och andra språks literatur
gängse, men ofullständiga benämningen på det i det
forna polska riket förekommande allmänna krigsuppbådet
(P. pospolite ruszenie). Uttrycket användes af
bl. a. M. Stenbock i hans d. 17 Jan. 1710 utfärdade
uppmaning till Sveriges samtliga innevånare att gå
man ur huse för att möta Danmarks anfall. Stenbock
hade fått idén till en dylik folkresning under sina
krig i Polen.
Possart, Ernst, tysk skådespelare, f. 1841 i Berlin,
beträdde tiljan första gången i Breslau 1861 samt
fick engagemang i Bern 1862, vid Stadtteatern i
Hamburg 1863 och vid hofteatern i München 1864. Han
har gifvit gästspel i hela Tyskland samt i Holland,
Byssland och Schweiz. P. utmärker sig för ädel aktion,
mönstergill deklamation och inträngande uppfattning
af rollen. Till hans bästa skapelser höra Nathan,
Hamlet, Shylock, Richard II, Richard III, Byrons
Manfred och advokaten Behrent i Björnsons »En
fallit». P. organiserade 1876 teaterelevskolan i
München och fick 1878 professors titel.
Posse (T., egentl. lustigt upptåg, gyckel),
fars-artad komedi, lustspel med burlesk och
sannolikhetens gränser öfverskridande handling.
Posse, gammal svensk adlig ätt, såsom hvars äldste
kände stamfader namnes en Nils Pusa (död i början
af 1200-talet). Från midten af 1400-talet hörde den
till riksrådsslägterna, och 1625 introducerades den
i riddareklassen på Riddarhuset med kammarjunkaren
Nils P. En gren af ätten upphöjdes 1651 i friherrligt
stånd med riksrådet Knut P. (se P. 4), som erhöll
rätt att skrifva sig friherre till Hedesunda
(socken i Gestrikland, inom hvilken P. hade en del
kronogods i förläning), och hvars ätt 1689 utgick
på svärdssidan. Landshöfdingen i Kalmar län Maurits
(död d. 4 Febr. 1702) blef 1673 friherre och är
stamfader för den ännu blomstrande friherrliga
ätten Posse till Säby (efter sätesgården Säby i Berga
socken, Skaraborgs län), af hvilken ett par medlemmar
innehaft greflig värdighet (se P. 6 och 7). Maurits’
kusins son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
