Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Posse, gammal svensk adlig ätt - 1. Posse, Knut - 2. Posse, Göran Knutsson - 3. Posse, Göran Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knut P. (se P. 9), blef 1696 friherre och 1706
grefve samt är stamfader för den ännu blomstrande
grefliga ätten.
1. Posse, Knut, krigare, omtalas första gången
1467, då han understödde Erik Axelsson Tott i
kampen mot Erik Karlsson, och spelade derefter en
rol såsom en af det svensk-fosterländska partiets
främsta medlemmar. Han deltog med ära i slaget på
Brunkeberg 1471, der han under stridens lopp råkade
i handgemäng med konung Kristian I, som farligt
sårade honom. Han inträdde i riksrådet 1473 och var
inflytelserik äfven såsom befryndad till den mäktige
Erik Axelsson. 1474 omtalas han såsom dennes fogde
på Kronoborgs (Tavastehus’) slott, och från denna
tid egnades hans verksamhet h. o. h. åt Finland. Då
Erik Axelssons bröder Laurens och Ivar efter hans
död (1481), enligt Erik Axelssons förordnande,
men emot Sten Stures vilja, öfvertogo hans län i
Finland, råkade P., som jämte Laurens Axelsson var
testamentsexekutör, i tvist med Sten Sture, men
deltog sedermera, 1483, i förlikningen mellan Sten
Sture och Ivar Axelsson på Gotland. Från denna tid
var han en af Sten Stures pålitligaste vänner. Han
hade Tavastehus slott i förläning mot en afgift till
riksföreståndaren, var under några år befälhafvare
på Viborgs och Nyslotts fästen samt användes af
riksföreståndaren i vigtiga värf, såsom 1487 i en
underhandling med svärdsbröderna. 1487 tvingade han
genom belägring Laurens Axelssons enka att uppgifva
Raseborgs slott. Under de följande åren var han en af
de främste bland dem, som arbetade på att afvärja de
från Ryssland hotande farorna. Oaktadt han sedan 1490
var bosatt på Kastelholms slott, som han erhållit i
förläning, deltog han ofta i Viborg eller i denna
stads närhet i öfverläggningarna om ställningen
gent emot Ryssland. Sedan han efter Nils Eriksson
Gyllenstiernas död 1495 blifvit kallad till höfding
på Viborg, var det främst på honom, som det ankom
att afvärja de öfverlägsna ryska stridskrafter, som
i midten af Sept. s. å. begynte belägra staden. Hans
framgångsrika försvar är en lysande punkt i denna tids
krigshistoria. Den kraft, hvarmed ryssarnas stormning
d. 30 Nov. efter sju timmars kamp tillbakaslogs,
har gifvit anledning till de redan tidigt uppkomna
sägnerna om den s. k. »viborgska smällen». Det
berättas nämligen, att P. i en ofantlig jernmortel
(hvilken påstås vara densamme, som ännu förvaras på
Charlottenlunds herregård i Skåne) stött ett slags
pulver och sedan kokat ihop ett förskräckligt ämne i
en stor kittel, som han nedsatte i en mina under ett
af tornen. Derefter skall han låtit ryssarna under
sju timmar samla sig i tornet och på muren samt
kastat eld i kitteln, som med en förfärlig smäll
bragt en del om lifvet och gjort de andre oförmögna
att försvara sig. Men det är icke utredt huruvida
P. i sjelfva verket genom att spränga en krutmina
i luften injagade skräck hos de stormande. För sin
tapperhet erhöll han Ångermanland samt Åse härad i
Ve-stergötland i förläning på lifstid. Under sommaren
1496 deltog han med Svante Sture i stormningen af
Ivangorod och återvände
följande året till Kastelholm, der han afled d. 25 Mars
1500. M. G. S.
2. Posse, Göran Knutsson, till Hellekis och
Hammarskog, riksråd, son af riksrådet Knut Axelsson
P., föddes d. 14 Jan. 1556. P. deltog 1581 i
kriget mot Ryssland, var flere gånger gisslan hos
ryssarna och kämpade i det svåra vinterfälttåget
1590 i Livland såsom chef för Vestgöta ryttare. Det
var förmodligen vid återkomsten från detta fälttåg,
som P., hvilken vid denna tid benämnes kammarråd,
1591 inkallades i rådet, en bland de fyra, som
Johan III lät svärja att aldrig ogilla eller tala
emot, när han funne för godt att följa eget råd.
Vid Johan III:s död var han en af dem, som tillsvidare
jämte hertig Karl öfvertogo regeringen, undertecknade
i Jan. 1593 den bekanta föreningen rörande formen för
styrelsens handhafvande under Sigismunds frånvaro,
var en af de rådsherrar som utsändes till
landsorten för att förmå allmogen erkänna
rådets myndighet samt undertecknade Upsala
mötes beslut. Ännu i Sept. 1594 synes han hafva
varit bland de rådsherrar, som ingingo den nya
föreningen med hertig Karl om riksstyrelsen, ehuru
han under Sigismunds härvaro uppträdt såsom konungens
ombud vid Enköpings marknad, der han då försvarade
den katolska läran. S. å. utnämndes han till
rikskammarråd. Vid Söderköpings riksdag 1595
var P. närvarande, men spelade der samma passiva
rol som de öfrige herrarna. Då riksdagens
beslut emellertid skulle tillämpas, fick han af
hertigen i uppdrag att i spetsen för 6,000 à
8,000 man afgå till Finland i och för
detta ändamål. Hans vägran att mottaga
uppdraget, förnyad 1596 vid upprepadt anbud
af hertigen, skilde P. fullständigt från
denne, och 1597 begaf han sig till konungen.
Vid Stegeborg skall P. hafva varit den, som
förmådde Sigismund att inställa blodbadet på hertig
Karls folk, men det oaktadt var han en bland de
efter Stångebro-slaget utlemnade och till lifvet
hotade herrarna. Dömd till döden vid riksdagen i
Linköping 1600, benådades han likväl, sedan han
under knäfall gjort afbön för hvad han felat
mot hertigen. Han hölls likväl i fängsligt förvar
till 1603, då han på finska adelns förbön frigafs.
Omedelbart efter sitt frigifvande inlät han sig
i nya förbindelser med Sigismund. Då han emellertid
fruktade upptäckt, ansåg han bäst att å nyo fly till
Polen (Okt. 1603). Der vann P. stort förtroende hos
Sigismund, förmådde denne bl. a. att inblanda sig i
Rysslands angelägenheter och företrädde Sigismund på
den kongress, som till biläggande af stridigheterna
mellan honom och Sverige sammanträdde i Stettin 1615.
Under Gustaf Adolf stämplade han utan framgång med
de missnöjde i Sverige. Han dog i Polen d. 18
Mars 1616. P. S.
3. Posse, Göran Nilsson, politiker,
den föregåendes kusin, son till
befallningsmannen på Elfsborg Nils Axelsson
P., tyckes under de första striderna
mellan hertig Karl och Sigismund hafva,
åtminstone i religionsfrågan, stått på den förres
sida; men redan 1596 hörde han till dem, på hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
