Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Post (T. post, Fr. la poste, Ital. posta), offentlig anstalt för regelbunden samt, såvidt möjligt, säker och snabb befordran af försändelser (bref, paket, o. s. v.) och jämväl af personer mellan bestämda orter och mot fastställd taxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å nyo blifvit uppnådd och
öfverträffad. Folkvandringarna upprefvo detta
postväsende. Karl den store (768–814) hade i vestra
Europa en efter mönstret af »cursus publicus» ordnad
post. Tyska orden, som var utbredd öfver Preussen,
Livland, Tyskland och Italien, inrättade 1276 en
postgång med hög grad af teknisk utbildning för
samfärdsel mellan ordenskonventet, högmästaren i
Venezia, utländska furstar, de särskilda ordenshusen
samt riddarna och deras bekanta. Ludvig XI inrättade
1464 inom Frankrike en statskurirpost med ridande
postiljoner och bestämda ombyten m. m. 1470–86 fanns
för statsstyrelsens behof 2 à 3 gånger i veckan en
landsherrlig post från Küstrin till Ansbach samt
1499–1505 en annan till Wittenberg, Dresden, Wien,
Nürnberg och Heidelberg. – Kastar man en blick på
de poster, som medeltidens handelsintressen skapade,
finner man handelsmannen på resande fot, medförande
bref och uppdrag, en postgång, som utvecklade sig
till storartade dimensioner och under hela medeltiden
florerade utan afbrott. Hansans och Rhenförbundets
städer voro i synnerhet verksamma, och flere städer
förenade sig om vissa periodiska budskickningar. Redan
i 13:de årh. började en sådan från Nederländerna
öfver Bremen, Hamburg, Lybeck, Wismar, Rostock,
Danzig och Königsberg till Riga. Leipzig hade 1388
regelmässig förbindelse med Augsburg och i följande
årh. med åtskilliga större städer i Tyskland. Hamburg
blef utgångspunkt för posten utåt Östersjöns
och Nordsjöns kuster, Köln för förbindelserna med
Holland och södra Tyskland, Nürnberg för posterna åt
södern och östern. Budbärarna stiftade gillen till
ömsesidigt skydd, och dessa gillen leddes af de stora
städernas köpmannasällskap, tills städernas styrelser
dermed togo befattning. Förutom handelsintresset
började äfven andra yrken (t. ex. slagtarnas) hafva
regelbunden samfärdsel. Bland de andliga intressenas
postförbindelser må nämnas klostret Corbeias
(ö. om Amiens) i 7:de årh. inrättade post samt
Parisuniversitetets post, som fick sitt privilegium
1297, men långt tidigare tjenat samfärdseln samt,
konkurrerande med landets under tiden uppkomna
postväsende, fortfor till 1719.
Vid medeltidens slut
åstadkom den österrikiska adelsfamiljen Thurn und
Taxis en epokgörande utveckling i det europeiska
postväsendet. En medlem af denna familj, Roger,
hade 1451 i Tyrolen och Steiermark grundlagt en
postinrättning afsedd att för kejsar Fredrik III:s
räkning förskaffa underrättelser mellan Italien och
hans arfland. Rogers son, Franz af Taxis, ingick i
tjenst hos Fredrik III:s son kejsar Maximilian I och
föreslog kejsaren, som tagit sitt residens i Wien
och måste för förvaltningen af sonens burgundiska
land underhålla en kostsam kurirpost mellan Wien och
Nederländerna, att inrätta ordinarie ridande post
mellan Wien och Bruxelles. Med denna post skulle
äfven privatpersoner kunna mot billig ersättning få
skicka sina bref, hvaremot de kejserliga depescherna
skulle befordras kostnadsfritt, mot det att kejsaren
tillerkände Franz
och hans efterkommande egande- och brukanderätt
till denna anstalt. Kejsaren samtyckte 1516 dertill,
och Franz af Taxis utnämndes 1543 till nederländsk
generalpostmästare. Denne inrättade dessutom
ridande poster från Bruxelles till Frankrike och
Italien. Flere medlemmar af familjen beklädde
i oafbruten följd befattningen som postchefer,
och deras verksamhet, hufvudsakligen förlagd till
Tyskland, har derjämte omfattat Österrike, Spanien
och Italien. Deras anstalter togos till förebilder i
det öfriga Europa, och genom traktater och tvister
berör Thurn und Taxis’ postväsende nästan alla
lands posthistoria. Sedan den fruktan för kejserliga
maktspråk, som riksfurstarna i Tyskland i allmänhet
hyst, med 30-åriga kriget upphört, och kejsaren, som
dittills skyddat det thurn-und-taxisska postverket
samt upphöjt det till rikspost (reichspost),
undandragit sina egna arfland från denna rikspost,
uppstod en mängd territorialposter, ehuru ingen
af dem – den brandenburgska (sedermera preussiska)
dock undantagen – uppnådde någon betydenhet. Thurn und
Taxis’ post hade hela den genom Tyskland transiterande
internationella posten samt postkontor i Tysklands
mest betydande städer. Dessa postkontor afskuro
tillflödena till territorialposterna, som delade
Tyskland i trettio postområden. För att nå enhet
ingicks 1850 Tysk-österrikiska postföreningen,
hvarjämte Nordtyska förbundet äfven i postalt
hänseende verkat konsoliderande. – Ungefär ett
århundrade efter inrättandet inom Tyskland af ett
postväsende i modern mening uppstodo dylika anstalter
i öfriga land: i Frankrike 1622, Danmark 1624, England
1635, Sverige 1636 (se vidare Generalpoststyrelsen),
Ryssland 1663 o. s. v. – Jfr art. Bref och Brefbäring.
Af betydande vigt äro de internationella
postöfverenskommelserna. Redan vid postväsendets
uppkomst visade det sig vara nödvändigt att träffa
postaftal med främmande regeringar. Dessa aftal
inskränkte sig dock till de intill hvarandra
gränsande staterna, hvaremot vidare sändningar
till ett tredje eller fjerde land besörjdes i öppen
transit af vederbörande granlands postverk. Men i
den mån försändelsernas antal ökades, nödvändiggjordes
direkt utvexling i sluten transit (d. v. s. postens
transport öfver ett postområde i försegladt
kolly), för hvilket ändamål postfördrag måste
afslutas mellan åtskilliga land. Dylika postfördrag
omfatta hufvudsakligen postförbindelserna till
lands och sjös, utvexlingspostanstalter, språk-,
mynt- och vigtbestämmelser, afgifter och deras
fördelning mellan postverken, garanti för förkomna
försändelser, expeditionsföreskrifter m. m. Den
märkligaste internationella posttraktaten är den,
som d. 9 Okt. 1874 afslöts i Bern, och hvarigenom,
på förslag af tyske postchefen v. Stephan, 22
stater i fyra olika verldsdelar, med ett område af
37 mill. qvkm. och 350 mill. innevånare, sammanslöto
sig till Allmänna postföreningen. Denna benämning
ändrades 1878 till Verldspostföreningen, sedan
ytterligare en så betydande anslutning vunnits, att
hela den civiliserade verlden, med 67 mill. qvkm. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
