Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poststation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den bedårade kejsarinnan, mot hvilken han var ömsom
servil, ömsom brutal. Ty P. var en sällsam blandning
af snille och cynism, af bildning och råhet, af
europeisk kultur och asiatiskt barbari, en karakter
af så motsatta egenskaper, att omdömet om honom blir
helt olika, alltefter som man fäster blicken mer på
den ena eller andra sidan af hans person. Äregirig
och hersklysten utan gräns, fick han rikt tillfälle
att tillfredsställa dessa lidelser. Man kan dock ej
påstå, att han alltid så väl använde sin ställning och
sin begåfning. Derför blir totalintrycket af honom,
att han var mera en äfventyrare och lyckoriddare, än
statsman och hjelte. Hans inflytande var emellertid
mycket stort, större än någon annans af Katarinas
gunstlingar, särskildt under åren 1774–79, men äfven
sedermera. Detta berodde helt och hållet på Katarinas
bevågenhet och oinskränkta förtroende till honom. Hon
uttalar gång på gång i sina bref den största beundran
öfver hans goda hufvud, hans skönhet, hans rikedom
på idéer. Hon kallar honom en af tidehvarfvets
största och originellaste personligheter. År 1775
blef han rysk grefve; 1776 gjorde Josef II honom
till tysk riksfurste, och äfven Europas andra
monarker öfverhopade honom med utmärkelser. 1783
blef han generalguvernör i sydöstra Ryssland, 1784
generalfältmarskalk, president i krigskollegiet
och storamiral på Svarta hafvet. I dessa ämbeten
utöfvade han ett stort inflytande på Rysslands
politik gent emot Turkiet och yrkade häftigt på
ytterligare eröfringar från denna makt. Han genomdref
Krims ockupering och russifierande samt erhöll derför
hedersnamnet »Tauriern» (Chersonesus taurica var Krims
forna namn) och det lysande s. k. Tauriska palatset
i Petersburg. Då kriget med Turkiet 1787 utbröt,
blef P. öfverbefälhafvare samt stormade Otjakov,
men lemnade befälet, då han vunnit de utmärkelser,
som han ännu eftersträfvade. Ehuru han under de
senare åren af sin lefnad vanligen vistades i södra
Ryssland, besökte han ofta Petersburg och förstod att
ända till sin död bibehålla kejsarinnans vänskap och
förtroende. Budet om hans död, hvilken inträffade
vid Nikolajev d. 15 Okt 1791, gjorde Katarina
sjelf sjuk. P. efterlemnade, trots sitt praktfulla
lefnadssätt, en förmögenhet af öfver 100 mill. rubel.
J. Fr. N.
Potens (Lat. potentia), förmåga, inneboende kraft;
form eller grad af potentialitet (se d. o.). – Matem.,
ursprungligen produkten af ett antal lika faktorer,
således liktydigt med dignitet (se d. o.). Enligt
denna definition bör potensens exponent (se
d. o.) vara ett helt positivt tal. Emellertid har
begreppet potens blifvit generaliseradt derhän,
att dess exponent kan vara hvilken storhet som
hälst (positiv eller negativ, hel eller bruten,
rationel eller irrationel, reel eller imaginär),
och potensen betraktas då såsom en funktion, hvilken,
med de inskränkningar, som exponentens natur fordrar,
är underkastad de för hela positiva potenser gällande
räknelagarna. Således är t. ex. a1/2 en funktion af a,
så beskaffad, att a1/2 . a1/2 = a1 = a, hvaraf
följer, att a1/2 är identisk med qvadratroten ur
a. I denna mening är potensen en af de enklaste
funktionerna, och undersökningen af dess allmänna
egenskaper tillhör funktionsteorien. Jfr
Coss. G. E.
Potens-linie. Se Kordal.
Poterns-serie, kallas en serie, som fortskrider
efter hela potensen af en eller flere variabler. Den
enklaste potens-serien är
1 + a + a2 + a3 + a4 +.....,
d. v. s. den geometriska serien. Då potenser äro en
af de enklaste funktionerna, är utvecklingen af en
mera sammansatt funktion i potens-serie den operation,
som i allmänhet ligger närmast till hands. Också har
denna utveckling ända från funktionsteoriens första
början varit den i främsta rummet använda. Under
1700-talet ledde dock denna metod stundom till rena
orimligheter, enär man i allmänhet ej tog hänsyn
till att potens-serien måste vara konvergent. I
vårt årh. har potens-serien särskildt af Weierstrass
blifvit lagd till grund för den af honom framställda
teorien för analytiska funktioner. G. E.
Potentat (Med. Lat. potentatus, af Lat. potens,
mäktig), maktinnehafvare, mäktig och inflytelserik
regent; högt ansedd, mäktig man.
Potential, fys. Magneter och med elektricitet laddade
ledare förändra genom sin närvaro beskaffenheten
af det dem omgifvande rummet, så att, om en magnet
eller en med elektricitet laddad kropp införes i
detta rum, denne påverkas af krafter, hvilka icke
skulle uppträda, om icke magneterna eller ledarna
der vore tillstädes. Det rum, inom hvilket magneterna
eller ledarna verka, kallas deras magnetiska eller
elektriska fält. Tillståndet i hvarje punkt af ett
dylikt fält bestämmes af den verkan, som krafterna
utöfva på en i punkten befintlig mängd magnetism
eller elektricitet; och det arbete, som erfordras
eller utvecklas, då enheten elektricitet föres från en
punkt utom fältet till punkten i fråga, kallas, efter
förslag af W. Thomson, denna punktens elektriska
potential. Potentialskilnaden mellan tvänne punkter
i fältet är lika med det arbete, som erfordras för
att föra enheten elektricitet från den ena punkten
till den andra. Detta är fullkomligt analogt med den
verkan, som jorden utöfvar på materiella massor
inom sin atmosfer, inom sitt mekaniska fält. För
att från jordytan mot tyngdkraftens verkan upplyfta
enhetsmassan (1 kg.) till en viss punkt erfordras
alltid ett bestämdt, på höjden beroende arbete,
hvilket är denna punktens mekaniska potential. Och
likasom det inom jordens fält finnes många punkter,
som ligga på samma nivå och följaktligen hafva
samma mekaniska potential, finnes det inom hvarje
elektriskt fält många punkter med samma elektriska
potential. Dessa punkter bilda slutna ytor,
s. k. nivåytor. Inom jordens fält faller en kropp
från en högre nivå till en lägre, om ingenting
hindrar fallet, och på samma sätt drifves positiv
elektricitet från en punkt med högre potential till
en med lägre. Deraf följer, att, om elektriciteten
på en ledare är i hvila, alla punkter på densamma
måste hafva samma potential och dess yta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
