Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potentialbegrepp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bilda en nivåyta. På samma sätt, som man godtyckligt
valt hafsytan till utgångspunkt för den mekaniska
potentialen och derifrån räknar höjder och djup,
har man valt jordens elektriska beskaffenhet till
jämförelsemått för potentialen, dervid stödjande sig
på den vunna erfarenheten att potentialskilnaderna å
densamma äro i det närmaste lika med noll. En punkts
potential är således det arbete, som erfordras för
att föra enheten positiv elektricitet från jorden
till honom. Sätter man tvänne punkter med olika
potential genom en metalltråd i förbindelse med
hvarandra, uppstår en elektrisk ström, hvars energi
per enhetsmassa är lika med potentialskilnaden mellan
punkterna i fråga, och hvars hela energi, som ger sig
tillkänna genom trådens uppvärmning, följaktligen
är lika med potentialskilnaden multiplicerad med
strömstyrkan. – Alldenstund elektromotoriska krafter
(se Ohmska lagen) mätas med den potentialskilnad de
förmå åstadkomma, har man för elektro-motorisk kraft
och potentialskilnad samma praktiska enhet, eller 1
volt. Se vidare Potentialfunktion. A. Bi-n.
Potentialbegrepp (af Nylat. potentialis, som har
afseende på det möjliga), gramm., är ett sådant genom
syntaktiskt sammanhang framstäldt modalt förhållande,
hvarigenom något af den talande betecknas såsom
möjligt under en förutsättning, som antingen är
oviss eller osannolik. Sjelfva förutsättningen finnes
antingen uttryckt genom olika slags satser (vilkors-,
relativa, temporala satser) eller satsdelar eller är
endast psykologiskt underförstådd. Den modusart,
hvarigenom ett dylikt förhållande framställes, har
fått namn af potentialis. Såsom syntetisk modus är
potentialis en egendomlighet för sanskrit, latin och
grekiska, och den af de bekanta modusformerna, som
ursprungligen – kanske t. o. m. i indo-europeisk
tid – var bäraren af potentialbegreppet, var
optativus (se Modus). Och antagligen har den
potentiala betydelsen hos optativen utvecklats ur
dess ursprungliga betydelse att uttrycka en önskan
hos talaren. Utvecklingen har kunnat ske på det
sätt att önskan framställdes under form af ett
modest påstående, hvilket innehöll möjligheten af
önskans uppfyllelse under vissa vilkor, som icke
närmare karakteriserades, ungefär som när ett
barn ber om en sak på följande sått: jag skulle
nog kunna få det eller det (om nämligen den, till
hvilken önskan framställes, vill det). I grekiskan
användes mest optativus – i attiska dialekten
nästan regelbundet i förbindelse med modalpartikeln
[an] – som potentialis. Denna har antagit flere
betydelsenyanser: möjlighet, modest påstående, mildare
form af viljeyttring o. s. v. I Lat. användes såsom
potentialis den mest af ursprungligen optativiska
element bestående konjunktiven, för närvarande tid
presens och perfekt, för förfluten tid imperfekt. De
moderna språken uttrycka potentialbegreppet med modala
hjelpverb (vanligen med den s. k. konditionalis).
K. F. J.
Potentialfunktion, matem., kallas en funktion,
med hvilkens tillhjelp en kropps attraktion på en
materiel punkt eller en annan kropp
bestämmes och beräknas. Ur denna funktion erhåller man
nämligen attraktionen utefter de tre koordinataxlarna
genom att derivera funktionen partielt i
afseende på de resp. koordinaterna. Svårigheten
är emellertid att för hvarje särskild händelse
bestämma potentialfunktionen, och denna svårighet
har man endast i ett mindre antal fall lyckats
öfvervinna. Stundom blir potentialfunktionen en
konstant, t. ex. för ett sferiskt skals attraktion på
en inom detsamma belägen materiel punkt, och detta
utmärker då, att attraktionen är lika med noll. –
Teorien för potentialfunktionen grundades egentligen
af Lagrange. Något senare uppställde Laplace den
partiella differentialeqvation af 2:dra ordningen,
genom hvilken potentialfunktionen för en yttre punkt
bestämmes, hvilken eqvation af Poisson kompletterades
för det fall att punkten ligger inom den attraherande
kroppen. Sedermera har teorien erhållit en
väsentlig utbildning, särskildt af Green, Gauss och
W. Thomson. Den har tillämpats på flere olika områden
inom fysiken, i synnerhet inom elektricitetsläran och
hydrodynamiken. Äfven ur rent matematisk synpunkt har
potentialfunktionen visat sig vara af stort intresse
och på det närmaste sammanhänga med flere andra
funktioner, särskildt de sferiska och cylindriska.
G. E.
Potentialis, gramm. Se Potentialbegrepp.
Potentialitet, egentligen möjlighet; filos.,
egenskapen att vara till under en osjelfständig
och för ens eget väsende inadeqvat form. Så kan
barnet sägas vara en potentiel menniska, ty det
är väl samma lif hos barnet som sedermera hos den
utvecklade menniskan, men i en lägre, outvecklad
form. Den potentiella formen röjer naturligen ej
omedelbart sjelfva väsendet, och sin egentliga
förklaring erhåller den först, när den ses i det
ljus, som högre och egentligare former sprida
öfver densamma. Emellertid är det potentiella ej
likbetydande med det outvecklade; det gifves bl. a. en
potentialitet, som uppkommit genom ett nedsjunkande
från en högre ståndpunkt, t. ex. menniskan i sena
ålderdomen. Det gifves ingen ren potentialitet, ty
detta vore likbetydande med intet. Ej häller är det
i ändlighetens verld möjligt för någon varelse att
frigöra sig från all potentialitet. Men mellan båda –
ren potentialitet och full frånvaro af all sådan –
finnas oändliga grader. – Potentialitetsbegreppet
utgör ett af de vigtigaste, men på samma gång
svåraste och på vetenskapens nuvarande ståndpunkt
minst utredda af de filosofiska begreppen.
L. H. Å.
Potentiel, potential (af Nylat. potentialis, som
har afseende på det möjliga), som har potentialitet,
i möjligheten, men ännu ej i verkligheten förefintlig,
virtuel, outvecklad (se vidare Potentialbegrepp och
Potentialitet); medelbart eller först efteråt verkande
(om läkemedel). Motsats: aktuel. – Om potentiel energi
se Energi.
Potentiera (af potens, se d. o.), gifva ökad kraft
eller högre värde, förhöja, förstärka; upphöja
till potens.
Potentilla Hall., fingerört, bot., ett växtslägte,
hörande till nat. fam. Senticosae L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
