Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potentialbegrepp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Rosaceae, Potentilleae Juss.), kl. Icosandria L. Bland
detta slägtes arter äro de flesta örtlika, men hit hör
äfven en buske, P. fruticosa, »ölandstoken». Bladen
äro spiralställda, fingerlika eller parbladigt
delade. Blommorna, som oftast äro gula, sitta
knippevis eller ensamma. Fodret är regelbundet 5-
(hos tormentilla 4-) flikigt och försedt med ett 5-
(4-) bladigt ytterfoder. Kronblad 5 (–4). Ståndare
många, fria, fästa på fodret. Frukten består af en
mängd kar-peller, fästa på en liten, konvex, torr,
icke lossnande fruktbotten. Till svenska floran
höra 13 (14) arter, af hvilka en, P. rupestris
L., ensam har hvita blommor; alla de andra hafva
gula. Allmänna äro arterna P. anserina L., med
krypande stjelk och mångpariga, i synnerhet under
silfverhvitt silkeshåriga blad, P. reptans L.,
med långt krypande stjelk och femfingrade blad,
P. argentea, »femfingerört», »silfverfingerört»,
som har upprätt stjelk och de femfingrade bladen
under hvitludna, samt P. verna L. (P. macalata
Pourr.), med vanligen rödaktfg stjelk, jämte
blomskaften korthårig. P. tormentilla lemnar drogen
blodrot. Flere Potentilla-arter hafva förr varit
använda i medicinen såsom adstringerande medel.
O. T. S.
Potenza. 1. (Före 1871 Basilicata.) Provins i södra
Italien, begränsad i n. af prov. Foggia och Bari,
i ö. af Lecce och Tarantoviken, i s. af Cosenza,
i s. v. af Tyrrhenska hafvet, i v. af Salerno och i
n. v. af Avellino. Areal, enl. officiel beräkning,
10,676 qvkm. (enl. Strelbitsky 10,354 qvkm.). 546,982
innev. (1886). Provinsen ligger på östra sidan af
Apenninerna, hvilkas hufvudkedja vänder sig åt den
stora vestra halfön (Kalabrien), och är derför ett
bergland, med en smal kustremsa vid Tarantoviken,
der de i allmänhet parallella floderna Bradano,
Basente, Salandra, Agri och Sinno falla ut. Skogar
af ek, bok och andra löfträd upptaga ungefär 1/5
af arealen. Åkerbruket, föga utveckladt, lemnar
företrädesvis majs, hvete samt vin. Derjämte
odlas tobak, lin, hampa, bomull, oliver och
sydfrukter. Hufvudnäring är boskapsskötsel;
i synnerhet uppfödas grofulliga får, svin och
mulåsnor. Här och der finnas mulbärsplanteringar med
silkesmaskar. – 2. Hufvudstad i ofvannämnda provins, i
Basentes öfre dal, vid jernvägen mellan Salerno och
Tarantoviken. 16,968 innev. (1881). Biskopssäte. Den
höjd, på hvilken P. nu ligger, bar i forntiden
ett citadell, tillhörigt staden Potentia, som låg
i dalen nedanför, och som, att döma af en mängd
funna inskrifter, måste hafva varit ett blomstrande
municipium under romerska väldet. Staden har flere
gånger förstörts af jordskalf, af hvilka det sista,
som d. 16 och 17 Dec. 1857 hemsökte hela södra
Italien och ensamt i denna provins dödade öfver 32,000
personer, lade större delen af staden i ruiner.
Poterium L., bot., ett slägte af mångåriga örter,
som numera vanligen förenas med Sanguisorba (se
d. o.) inom nat. fam. Senticosae Juss. (Rosaceae,
Sangnisorbeae), Poterium är sam- eller mångbyggare,
hvarför Linné förde detta slägte till kl. Monoecia,
då deremot Sanguisorba hör
till kl. Icosandria, och på denna grund uppställdes
detsamma skildt från det för öfrigt nära beslägtade
Sanguisorba. Linnés P. Sanguisorba, »pimpinell»,
»bibinell», kallas nu i floristiska arbeten
vanligen Sanguisorba minor Scop., såsom mindre än
S. officinalis L. O. T. S.
Potern (Fr. poterne), befästningsk., porthvalf,
en hvälfd portgång under en fästningsvall från det
inre af fästningen eller fästningsverket ned till
den utanför liggande grafven. För att, om under
belägringens gång så erfordras, kunna tillspärra
poternen, förses den med falsar i sidomurarna för
anbringande af en bjelksätt. Mellan denna och
de stängda porterna fylles med jord. På ömse
sidor om poternen böra invid eskarpmuren läggas
gevärsgallerier, från hvilka grafbottnen framför
portarna kan med korsande eld bestrykas. O. A. B.
Potestas, Lat., makt; ämbetsmyndighet (se
Magistratus).
Potestas clavium, Lat., »makt öfver nycklarna». Se
Löse- och bindenyckel.
Potestas partria. Se Manus och Patria potestas.
Pothier [påtie], Robert Joseph, fransk rättslärd,
f. i Orléans 1699, vardt 1720 råd vid dervarande
underdomstol och 1749 juris professor vid
universitetet i samma stad. Död 1772. En staty öfver
honom restes i Orléans 1859. P. var ett mönster
af alla medborgerliga dygder och en prydnad
för den juridiska vetenskapen. Hans skrifter
kännetecknas af djup lärdom, moraliskt sinne och
stilens klarhet. Främst står hans kritiska edition
»Pandectae justinianae in novum ordinem digestae»
(3 bd, 1748–52; 4:de uppl. i 24 bd 1818–24, med fransk
öfvers.), och den deri utförda klassifikationen af
det stora, dittills oordnade materialet har allestädes
vunnit godkännande. Bland hans öfriga skrifter,
hvilka mestadels afhandla civilrättens olika områden,
anses de vigtigaste vara La coutume d’Orléans (1740)
och Des obligations (1761). P:s »Oeuvres complètes»
utgåfvos i 10 bd 1773–79 (9:de uppl. 1861–62).
Pothos. Se Eros.
Pothuau [påtyå], Louis Pierre Alexis, fransk amiral,
f. 1815 på ön Martinique, seglade såsom sjöofficer
på de flesta haf, deltog i Krimkriget och vardt 1864
konteramiral. När Paris inneslutits af tyska härarna i
Sept. 1870, fick P. öfverbefälet å hufvudstadens med
sjötrupper besatta södra fästen, ställdes i Dec. i
spetsen för 3:dje Paris-arméns 6:te division och
förde den i elden. Han nämndes till vice-amiral i
Jan. 1871, invaldes i Febr. s. å. af Seine-depart. i
nationalförsamlingen, hvarest han slöt sig till
venstra centern, och kallades samma månad af Thiers
till marinminister, hvilken syssla han lemnade i Maj
1873, efter att hafva genomfört sparsamhetsreformer,
men äfven verkat för nya krigsskepps byggande och
stålkanoners anskaffande. P. valdes 1875 till senator
för lifstiden, var å nyo marinminister, i Dufaures
kabinett, Dec. 1877–Jan. 1879, och derefter sändebud
vid engelska hofvet till Maj 1880. Död 1882.
Poti, stad i ryska transkaukasiska guvernementet
Kutais, vid floden Rions (Fasis) mynning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
