- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
125-126

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potentialbegrepp ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en ofantlig byggnad af 213 m. längd, uppförd af
Fredrik den store 1763–69. Kejsar Fredrik, som
föddes der d. 18 Okt. 1831, bebodde det om somrarna
såsom kronprins och afled der d. 15 Juni 1888. Den
stora byggnaden bakom slottet, den s. k. Communs,
är nu kasern för den s. k. »lehrbataillon». Norr om
P. ligger en liten rysk by (Russische kolonie), som
1826 anlades för de då vid första gardesregementet
anställde ryske sångarnas räkning. Något längre mot
ö. ligger den nya parken med Marmorpalatset. Slutligen
må nämnas de båda palatsen på venstra sidan af
Havel, Glienicke och Babelsberg. Det senare,
en pittoresk byggnad i engelsk-gotisk stil
midt i en engelsk park, var kejsar Vilhelm I:s
sommarresidens. – P. var ursprungligen en slavisk
fiskareby, kallad Potsdupimi, och omnämnes först
993. Den ådrog sig ingen uppmärksamhet, förr än »den
store kurfursten» 1660 började bygga det kungliga
slottet och äfven lät anlägga flere gator (han
dog i P. 1688). Fredrik Vilhelm I och Fredrik den
store fortsatte byggnadsverksamheten, och den senare
samt Fredrik Vilhelm IV äro de egentlige skaparna af
stadens moderna utseende. Den sistnämndes efterträdare
hafva hvar i sin mån bidragit till stadens försköning
och utvidgning.

Pott, Percival, engelsk kirurg, f. i London 1713,
blef 1749 kirurg vid S:t Bartholomews hospital
i London och qvarstod såsom sådan till 1787. Död
1788. Hans arbeten öfver behandlingen af kroniska
ledgångsinflammationer, af hydrocele, af bråck, af
tår- och ändtarmfistlar m. m. äro af grundläggande
värde. En upplaga af P:s samlade Chirurgical works
utkom i 4 bd 1771 (flere nya uppl.). R. T-dt.

Pott, August Friedrich, tysk språkforskare,
f. 1802 i Nettelrede (Hannover), studerade i
Göttingen och utnämndes 1833 till prof. i allmän
språkvetenskap vid universitetet i Halle. Död
derst. 1887. P. har näst Rask, Bopp och Grimm
inlagt de största förtjenster om den jämförande
språkvetenskapen. Han är grundläggaren af den
vetenskapliga etymologien. Hans gradualafhandling:
De relationibus quae praepositionibus denotantur
(1828), väckte ingen vidare uppmärksamhet. Redan 5
år derefter var han emellertid färdig med början af
sitt hufvudarbete: Etymologische forschungen auf dem
gebiete der indogermanischen sprachen mit besonderem
bezug auf die lautumwandlung
(1833–36; ny uppl. i
10 band 1859–76). P. utmärkte sig lika mycket för
sin genialiska kombinationsförmåga som för nykter
kritik. I Ersch’s und Grubers realencyklopedi gaf
han den första sammanfattande framställningen af den
indo-europeiska språkstammen. I ett par afhandlingar
har han behandlat de baltiska språken (1837 och
1841) samt i ett stort arbete, af Franska institutet
belönadt med Volneyska priset, Die zigeuner in Europa
und Asien
(1844–45). P:s studier inskränkte sig ej
till den indo-europ. språkstammen. Han utgaf äfven
flere vigtiga skrifter af mera omfattande innehåll:
Die quinare und vigesimale zählmethode bei völkern
aller welttheile
(1847), Die personennamen,
insbes. die familiennamen
(1853; 2:dra uppl. 1859),
Die ungleichheit menschlicher rassen vom
sprachwiss. standpunkte
(1856), Doppelung
(reduplikation, gemination) als eins der wichtigsten
bildungsmittel der sprache
(1862), Anti-Kaulen,
oder mythische vorstellungen vom ursprunge der völker
und sprachen
(1863) samt Die sprachverschiedenheit
in Europa an den zahlwörtern nachgewiesen
(1867). I
en mängd tidskriftsuppsatser behandlade P. både
indo-europ. och en mängd andra språk, företrädesvis
afrikanska; särskildt har han lemnat betydliga bidrag
till utredning af bantuspråkens sammanhang. Till en
ny, af honom redigerad upplaga af W. von Humboldts
märkliga arbete »Über die verschiedenheit des
menschlichen sprachbaues» fogade P. en utförlig
inledning: W. von Humboldt und die sprachwissenschaft
(1876). Ännu 80-årig fortsatte han sin
författareverksamhet med en resonnerande (långtifrån
fullständig) öfversigt öfver den språkvetenskapliga
literaturen (i Techmers »Zeitschr. für
allg. sprachwiss.», med suppl., 1885–87).
Lll.

Pottaska, kaliumkarbonat, K<ub>2</sub> C O3, kem. De
kaliumsalter af organiska syror, hvilka förekomma
i växterna, öfvergå vid växternas förbränning
till kaliumkarbonat, som ur askan kan utlakas med
vatten. Afdunstas asklut, erhåller man i återstod
kaliumkarbonat, förorenadt af andra salter och
organiska ämnen, som härröra af ofullständig
förbränning. Glödgas denna råa pottaska, erhålles
s. k. kalcinerad pottaska, som är hvit eller
blåhvit. Den renas på det sätt att den löses i
minsta mängd kokande vatten, hvarefter lösningen får
svalna och salter utkristallisera. Sedan afdunstas
moderluten till torrhet och lemnar i återstod
renad pottaska. Numera framställes dock endast
en ringa mängd pottaska på det nämnda sättet. Den
mesta i handeln förekommande pottaskan beredes af
de vid Stassfurt förekommande kaliumsalterna efter
ungefär samma metod som soda vid den leblancska
processen. En icke obetydlig mängd pottaska erhålles
genom afdunstning af dränk efter hvitbetsbränvins
destillation samt återstodens kalcinering. Pottaska
är en hvit, i luften fuktande saltmassa, som
lätt löses i vatten till en starkt alkalisk
vätska. I alkohol är den olöslig. Pottaska
användes till glas, blodlutsalt, såpa m. m.
P. T. C.

Potter, Paulus, holländsk målare, f. i Enkhuizen
1625, d. i Amsterdam 1654, var lärjunge af sin fader,
Pieter P. (f. 1587 ?, lefde ännu på 1650-talet),
samt af Jacob de Wet från Haarlem. Han var verksam
i Delft, i hvars Lukasgille han upptogs 1646, i
Haag, der han vardt medlem af gillet 1649, och i
Amsterdam, dit han flyttade 1653. P. målade landskap
från sitt fosterlands flacka och låglända ängder med
staffage af djur, framförallt nötkreatur, tjurar och
kor, hvilka ingen framställt som han. Det egendomliga
hos honom är, att han på det utomordentligaste
genomför och fulländar detaljen utan att derför
tillintetgöra helheten i intrycket hos sina taflor. I
början af sin nära tioåriga bana var han ännu något
torr i föredraget, men han höjde sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free