Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prachatiz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
källör, den 240 m. höga bergkäglan Astroni, med ett litet
jagtslott jämte djurgård vid randen af en krater,
den 1870 torrlagda Agnanosjön (en gammal krater)
med svafvelångbad (San Germano) och den ryktbara
Hundgrottan (se d. o.) på södra sidan, Monte Nuovo
(n. v. om staden), en vulkanisk höjd (139 m.), som
under ett våldsamt jordskalf uppstod på en enda natt
i Sept. 1538, den närbelägna Avernosjön, med Sibyllas
grotta på sin södra sida, ruiner af Bajae och Cumae
samt af villor, vid hvilka flere af romarnas största
namn äro fästa. Den vulkaniska puzzolanjorden,
som finnes i hela trakten, och af hvilken ett nästan
oförstörbart cement tillverkas, har sitt namn efter P.
Prachatiz (Tsjech. Prachatice), stad i södra Böhmen,
vid foten af Böhmerwald. Omkr. 4,500 innev.
Prackan. Se Skrakfoglar.
Pradier [-die’], James, fransk bildhuggare, f. i
Genève 1790, d. i Paris 1852, kom 1810 till Paris
för att studera och förvärfvade snart det romerska
priset, hvarefter han 1813 reste till Rom för att
vidare utbilda sig. Efter sin återkomst arbetade han i
Paris och blef 1827 medlem af Franska institutet. Han
hade i synnerhet förmåga att framställa den qvinliga
skönheten med dess rent sinliga charme, och dervid
understöddes han af sin stora förmåga att läckert
behandla marmorn: så i framställningen af Fryne
och af Den lätta poesien. Han hemtade vanligen sina
ämnen från antiken, såsom Niobiden (1822), Psyche med
fjäriln på armen, Atalanta, som binder sina sandaler
(1850), den förtviflande Sapfo, hans sista verk,
m. fl. Någon gång tog han äfven ett storartadt
ämne, t. ex. Den fängslade Promethevs. För kyrkliga
framställningar passade hans talang icke, såsom hans
Magdalena (i S:t Clotilde, Paris) ådagalägger. Deremot
utförde han förträffliga dekorativa figurer: Den
allvarliga musan och Den komiska musan å Fontaine
Molière samt allegoriska figurer å en fontän i Nîmes.
C. R. N.
Prado (Sp., egentl. äng), planterad promenadplats i
eller invid en stad.
Pradon [-då’ng], Nicolas, fransk dramatisk
författare, f. 1632 i Rouen, d. 1698 i Paris,
skref efter tidens smak, men utan synnerlig lycka,
åtskilliga sorgspel, såsom Pyrame et Thisbé (1674),
Tamerlan ou la mort de Bajazet (1616), Phèdre et
Hippolyte (1677), Régulus (1688; »Regulus, eller
then rena kärleken för fäderneslandet», uppf. 1741,
tr. 1742), Germanicus (1694), Scipion l’Africain
(1697), m. fl., af hvilka några väckte stort uppseende
på grund mindre af sitt egentliga värde än af de
literära strider, som de framkallade. Särskildt
blef detta händelsen, då hans »Phèdre et Hippolyte»
nästan samtidigt med Racines »Phèdre» uppfördes inför
allmänheten. P. räknade visserligen bland sina förnäma
beskyddare nära slägtingar till kardinal Mazarin,
men å andra sidan hade han till sina häftigaste
vedersakare sådana storheter som Racine och
Boileau. Oaktadt alla ansträngningar föll stycket,
liksom de öfriga, i glömska; men författaren blef
odödlig genom den hårda satir, som träffade honom,
och för hvilken han förgäfves sökte hämnas genom
några motskrifter, bl. a. Triomphe de Pradon (1684)
och Jugement d’Apollon sur la Phèdre des anciens
(1677). J. M-r.
Pradt, Dominique Dufour, baron de, fransk politiker
och publicist, f. 1759, d. 1837, var generalvikarie åt
ärkebiskopen i Rouen, då han 1789 valdes till ledamot
af Etats généraux för Normandies presterskap. Han
hade då ultrarojalistiska åsigter, måste under
revolutionens fortgång emigrera, återvände 1800
och insmög sig nu i Napoleons gunst. En tid
följde befordringarna raskt: han blef kejsarens
almoseutdelare, 1805 biskop i Poitiers och 1809
ärkebiskop i Mecheln. Men det förrädiska handlingssätt
han lade i dagen såsom sändebud i Varsjav 1812 ådrog
honom förvisning och kejsarens onåd. 1814 förklarade
han sig genast såsom restaurationens vän. Under Hundra
dagarna låg han gömd på sina gods i Auvergne. År 1816
af stod han sitt ärkestift mot en lifränta och kastade
sig nu med ifver in i publicistens yrke, åt hvilket
han redan tidigt egnat sina krafter. I en mängd
skrifter skildrade han restaurationen, visserligen
på ett vrångt sätt, men med glänsande stil. 1827
inträdde han såsom deputerad i oppositionens led. Hans
opposition mot regeringen vållade honom flere obehag,
och Julirevolutionen beröfvade honom allt politiskt
anseende.
Praeceptor. Se Preceptor.
Praecordia. Se Bröstgrop.
Praedestinatus, titeln på en anonym skrift, som
utkom omkr. midten af 5:te årh. under stridigheterna
mellan augustinismen och semipelagianismen, och
som på ett förvrängdt sätt framställer Augustinus’
predestinationslära, såsom skulle han antagit
en förutbestämmelse icke blott till lif och död,
utan äfven till rättfärdighet och synd. Denna skrift
bidrog mycket till att semipelagianismen en lång tid
behöll öfverhanden. Boken utgafs första gången i Paris
1643 af Sirmond, som ansåg, att Arnobius d. y. skulle
varit författaren. Detta är likväl blott en förmodan.
K. H.
Praefatio, Lat., företal; inledning.
Praefectus, praefectura. Se Prefekt, Prefektur.
Praemunire (Lat. praemonere, varna) kallas
flere engelska lagar från medeltiden,
äfvensom den process och det straff, som
dessa lagar stadgade. Ursprungligen afsåg
praemunire-lagstiftningen blott att förebygga
ingrepp från främmande domstolar i engelske konungens
jurisdiktion (1353 års statut), utan att särskildt
afse den påfliga domen. Men sedermera riktades lagen
(1365 års statut) emot Rom, och 1393 stadgades, att
praemunire-straffet (aktsförklaring och egendoms
förlust) skulle drabba hvar och en, som inför Rom
eller annan utländsk domstol drog någon sak, som rörde
Englands krona och rike, vidare hvar och en, som
mottog och befordrade en påflig bulla inom England
eller genom en sådan ville hämma verkställighet
af konungens dom. Praemunire-straffet utsträcktes
sedermera till dem, som hemtade dispenser ifrån Rom
eller motsatte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
