Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prachatiz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diktsamlingen Tavolozsa (Paletten; 1862) lät han höra friska
och hjertliga toner, och den nästföljande, Penombre
(1864), gaf skarpt realistiska uttryck åt en inre
sönderslitenhet, som dock var förenad med trängtan
efter idealen. I Fiabe e leggende (1867) behandlade
han medeltida sagoämnen, och derefter försökte han
sig med åtskilliga dramer. P. blef 1865 lärare vid ett
konservatorium i Milano, hvarest han dog 1875. Efter
hans död utgafs hans diktsamling Trasparenze (1878).
Pragmatisk (Grek. pragmatikos, egentl. duglig, kunnig
i statsvärf, af pragma, verksamhet), klok, erfaren
(pragmatiska regler, klokhetsregler); som låter
händelser och tillstånd framstå i deras sammanhang
af orsak och verkan (pragmatisk historieskrifning
l. historisk pragmatism, i motsats mot det
krönikeartade behandlingssättet af historien; denna
bemärkelse har ordet pragmatisk fått i Tyskland).
Pragmatisk sanktion (Lat. sanctio pragmatica)
är ett från romerska rätten hemtadt uttryck,
som ursprungligen afsåg en kejserlig förordning i
statssaker. Under medeltiden brukades det ofta såsom
beteckning på en suveräns reglemente i kyrkoärenden. I
nyare tider har namnet användts på åtskilliga
statslagar till tronföljdens ordnande, hvilka man
velat gifva ständig giltighet. – Bland förordningar,
som bära namnet pragmatisk sanktion, må nämnas franske
konungen Ludvig IX:s af år 1270, som lade grunden till
gallikanska kyrkan, genom att hämma dels påfvens
makt att fritt beskatta kyrkan i Frankrike, dels
kyrkans domsrätt och skattefrihet gent emot verldslig
myndighet; vidare franske kon. Karl VII:s pragmatiska
sanktion af Juli 1438, i hvilken Konstans- och
Baselmötenas beslut antogos och gallikanska kyrkans
sjelfständighet gent emot påfven garanterades genom
förbuden emot mandater, exspektanser och annater,
emot påfvebullors publikation utan konungens bifall
m. m. – Den af kejsar Karl V d. 4 Nov. 1549 för
Nederländerna utfärdade pragm. sankt. bestämde,
att alla nederländska provinser skulle odeladt
öfvergå till en och samme herskare af Karls
stam. Vigtigast af alla är den af kejsar Karl VI af
Österrike utfärdade pragm. sanktionen. Den är byggd
på Pactum mutuae successionis af d. 12 Sept. 1703
(den s. k. Leopoldinska arfföljdsordningen),
ett slags fördrag emellan dåvarande romerske
konungen Josef och ärkehertig Karl, som innehöll,
att Karl skulle efterträda Josef, om denne dog utan
söner, men sedermera Josefs döttrar gå före Karls i
tronföljden. Kejsar Leopolds testamente d. 26 April
1705 annullerade icke detta fördrag, utan stod i full
öfverensstämmelse dermed. Då Karl blifvit kejsare,
sammankallade han d. 19 April 1713 en rådsförsamling
och lät der utfärda en hemlig familjelag, hvarigenom
»pactum» ändrades, så att Karls döttrar fingo
företräde i arfsrätten framför Josefs. I Jan. 1720
lades detta rådsprotokoll såsom en proposition inför
österrikiska monarkiens ständer, hvilkas samtycke
skulle förvandla familjelagen till statslag. Lagen
angafs vara en orygglig förordning till tronens
befästande, arfföljdens ordnande och ett oupplösligt
band emellan monarkiens olika delar. Efter hand gåfvo
arflanden och provinserna sitt samtycke, och d. 6
Dec. 1724 kunde pragmatiska sanktionen promulgeras
såsom rikslag. Kejsaren ville hafva äfven Europas
garanti för sin dotters tronföljd (det var denna,
som lagen närmast afsåg). I en lång följd af år
var pragmatiska sanktionen de europeiska kabinettens
brännande fråga, och efter oupphörliga underhandlingar
och strider, följda af stora uppoffringar, lyckades
kejsaren vinna sin afsigt. Pragmatiska sanktionen
garanterades 1725 af Spanien. 1731 af England,
Holland och Fredrik I af Sverige i egenskap af Hessens
landtgrefve, 1732 af Tyska riket (hvarvid Sverige
deltog med Pommerns röst) och af Danmark, 1734 af
August af Sachsen och 1738 af Frankrike. Huru litet
emellertid alla dessa fördrag betydde visade sig
af det efter Karl VI:s död utbrytande österrikiska
tronföljdskriget. – Pragm. sankt. är vidare namn på
den af Neapels konung Karl VII (K. III) d. 6 Okt. 1759
gifna förordning, då han tillträdde Spaniens tron
(Båda Sicilierna skulle tillfalla Karls yngre son
Ferdinand, Spanien efter konung Karls död den äldre
sonen, Karl), och på spanske kon. Ferdinand VII:s
förordning af d. 29 Mars 1830 (upplifvande af den
gamla kastilianska lagen att konungs döttrar och
sondöttrar gå i tronföljden före konungs bröder
och brorsöner). Kj.
Praguerie [-geri], Fr., benämning på ett i Frankrike
1440 utbrutet uppror mot Karl VII, hvilket namn
gafs med tanken på de i Prag af husiterna
under närmast föregående årtionden framkallade
oroligheterna. Upproret, som föranleddes af missnöje
med »L’ordonnance d’Orléans» (se Ordonnanser),
tillställdes af bastarden Alexander af Bourbon, och
bland ledarna befunno sig kronprinsen Ludvig (XI) samt
flere storbaroner. Det kufvades inom sex månader utan
blodsutgjutelse. Bastarden Alexander dömdes att mista
lifvet genom dränkning, och kronprinsen förvisades
till Dauphiné.
Prairial [präria’l], Fr. (af prairie, äng), »hömånad»,
den nionde månaden och sista vårmånaden i den franska
republikanska kalendern, hade 30 dagar och räknades
fr. o. m. d. 20 Maj t. o. m. d. 18 Juni af åren
1793–99 samt fr. o. m. d. 21 Maj t. o. m. d. 19 Juni
af åren 1800–05.
Prakrit. Se Indiens språk och literatur, sp. 561.
Praktanden, Anas falcata l. falcaria, zool., hör
till de brednäbbade andfoglarnas familj (Anatidae)
inom andfoglarnas ordning (Lamellirostres),
simfoglarnas underordning och foglarnas klass. I
vårdrägt har hannen hufvudet ofvan kastanjbrunt, på
sidorna bronsfärgadt och för öfrigt koppargrönt, med
en rik fjädertofs i nacken, samt halsen hvit, med en
svart ring på midten. Innersta vingpennorna äro svarta
och hvita samt smala och hänga ned i en halfcirkel;
vingspegeln är grön, nedtill begränsad af hvitt och
svart, framtill och ofvantill af svart. På skuldran
står en svart fläck. För öfrigt är fogeln vattrad,
ofvan fint, undertill gröfre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
