Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete / 149-150 (1889) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Praktbaggar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pram, sjöv., en liten, lättrodd norsk båt med
uppspringande för, tvär för och akter samt



flatbottnad ocn oftast försedd med en liten köl
längst akterut. På svenska fartyg kallas en sådan
båt ofta eka. R. N.

Pråm, Kristen Henriksen, dansk författare, född
i Gudbrandsdalen i Norge d. 4 Sept. 1756, blef
student 1772 och fullmäktig i kommersekollegium 1781
samt steg sedan till deputerad (1812–16). År 1819
flyttade han som tullförvaltare till S:t Thomas,
der han dog d. 25 Nov. 1821. P. var på samma gång
en nitisk ämbetsman och en mångsidigt produktiv
författare. Bland hans många afhandlingar må nämnas
en om folkets klädedrägt (1791) och en annan om en
högskola i Norge (1795). Tillsammans med Rahbek
utgaf han 1785–93 den frisinnade månadsskriften
»Minerva», och han var en af stiftarna af Det
skandinaviske literaturselskab. Vidare skref han
åtskilliga både heroiska och komiska teaterstycken,
såsom Frode og Fingal (1791) och Ægteskabsskolen
(1795), ett stort epos, Stærkodder (1785),
några berättelser och idyllen Emilies kilde (1782)
m. m. Hans Udvalgte digteriske arbejder utkommo i 6
bd 1824–29. E. Ebg.

Prandium, Lat., var hos romarna ett slags
frukostmåltid, som intogs omkr. middagstiden, långt
efter det tidiga målet, jentaculum, och en god stund
före hufvudmåltiden, coena. Det motsvarade således
fransmännens déjeuner och engelsmännens lunch. Från
början var det en helt lätt måltid, t. ex. af bröd och
ost eller några kalla rätter. Med tiden tillkommo,
åtminstone i rikare hus, varma rätter. Såsom dryck
begagnades, der ej vatten ansågs tillräckligt, vin,
ofta blandadt med varmt vatten (calda) eller honing
(mulsum). R. Tdh.

Prangins [pransgjä’ng]. Se Nyon.

Prantl, Karl von, tysk filosofisk skriftställare,
f. 1820 i Landsberg am Lech, vardt 1847
e. o. professor och 1859 ordin. professor i filosofi
vid Münchens universitet. Död 1888. P. vann ett
namn dels såsom en rikt begåfvad föreläsare,
dels såsom författare till det utmärkta arbetet
Geschichte der logik im Abendlande (1855–70; 2:dra
uppl. 1885). Bland hans smärre skrifter må anföras Die
philosophie in den sprichwörtern (1858) och Verstehen
und benutheilen (1877). Han utgaf äfven flere af
Aristoteles’ arbeten.

Prasem, miner., en lökgrön qvartsvarietet, som
af innesluten strålsten har sin gröna färg och
förekommer i diorit vid Breitenbrunn i Sachsen. Den
förarbetas till ringstenar, smycken, dosor och
bijouterivaror. Ant. Sj.

Praseolit, miner. Se Cordierit.

Praslin [pralä’ng], fransk slägt, en gren af den
berömda ätten Choiseul, hvars anor gå tillbaka till
11:te årh., har sitt namn efter markisatet Praslin i
Champagne. Tvänne medlemmar af denna ättegren hafva
fört den franska marskalksstafven, nämligen Charles
de Choiseul, markis de P., marskalk 1619, och César
de Choiseul, grefve du Plessis-P., Turennes besegrare
(vid Réthel 1650), marskalk 1645, död 1675. – César
Gabriel de Choiseul, hertig af P.; f. 1712, d. 1785,
kusin till den berömde ministern hertigen af Choiseul
(se denne), blef 1758 ambassadör i Wien samt 1761
utrikes- och 1766 marinminister. Han delade 1770 sin
kusins onåd och drog sig tillbaka ur det offentliga
lifvet. 1762 blef han hertig och pär. – Charles
Raynard Laure Felix, hertig af P., den föregåendes
sonsons son, f. 1778, d. 1841, var en ifrig anhängare
af Napoleon och tillhörde i pärskammaren under
restaurationen det liberala partiet. Han var egare af
en ofantlig förmögenhet. En af hans söner, Théobald,
hertig af P., f. 1805, är bekant såsom misstänkt
för mordet på sin hustru, marskalk Sebastianis enda
dotter (d. 18 Aug. 1847). Han kastades i fängelse,
tog gift och dog d. 24 Aug. s. å.

Prati, Giovanni, italiensk skald. f. nära Trient
1815, inom en gammal adelsslägt, vann juridisk
doktorsgrad i Padua, men öfvergaf derefter
juridiken. 1841 vardt han med ens berömd genom
sin berättande dikt Edmenegarda, en rörande
vacker kärlekshistoria, stödd på verkliga
tilldragelser. 1843 utgaf han Canti lirici, Canti
per il popolo och Ballate samt, på prosa, Lettere
a Maria. Vid denna tid kom han i beröring med Karl
Albert af Sardinien och gjorde sig till profet
för det savojiska konungahusets mission att skapa
ett enadt Italien. P:s lyriska alstring fortsattes
med Nuovi canti (1844), Memorie e lagrime (s. å.,
innehållande 100 sorg-sonetter), Passeggiate solitarie
(1847), Canti politici (1849) m. m. Hans diktning
är sprungen ur en patetisk, lidelsefull känsla,
som gerna hängifver sig åt drömmeri. Med hänsyn
till rytmisk flygt och versens välklang står han ej
efter någon italiensk skald. I de episk-filosofiska
diktverken Satana e le Grazie (1855), Il conte Riga
(1856), Ariberto (1860) m. fl. sökte P. belysa
verldsstriden mellan den uppbyggande och den
nedbrytande principen. Under 1860-talet vardt han,
af personliga och politiska motiv, från en mängd
håll angripen och smädad, men hans tidsdikter
egde fortfarande framför samtida skalders förmågan
att elektrisera nationen. Han blef 1862 invald i
italienska parlamentet och sedermera ledamot af högsta
rådet inom undervisningsministeriet. Bland hans senare
dikter märkes sonettsamlingen Psiche (1876). P. dog
i Rom 1884. Hans Opere edite ed inedite äro utgifna
i 5 bd. 1862–65.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>