Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pressen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omlindas, medan de ännu äro varma, med ett starkt,
men finare snöre. Dessa press-svampar suga till
sig fuktighet och svälla dervid starkt, hvarför
de kunna användas till utvidgning af skottkanaler,
fistelgångar o. d. Stycken af passande storlek införas
torra i den kanal, som skall vidgas, och qvarlemnas
der, tills de genom upptagande af sårvätska svällt
ut och sålunda gjort kanalen vidare. Bruket af
press-svamp torde nu vara långt mera begränsadt än
förr. O. T. S.
Pressöfverstyrelsen i Finland. Se Öfverstyrelsen
för pressärendena.
Prest (T. priester, Fr. prétre, Fornfr. prestre,
af Grek. presbyteros, se Presbyter), person, som å
ämbetets vägnar förrättar en religiös kults ceremonier
(offer o. s. v.); religionslärare, som förestår en
kristen församlings andliga angelägenheter. – I de
förkristna religionerna betraktades presten såsom
medlare mellan gudamakterna och menniskorna. Genom
försoningsoffer och böner kunde han blidka vreda
gudar; genom järtecken förnam han gudarnas vilja
samt kungjorde den för folket. I sådana riken,
hvilkas statsreligion var hopfogad af gamla,
starkt vidskepliga trosföreställningar (såsom
Egypten och Babylonien), fingo presterna en ännu
större vigt, i det att de vid sidan af de vanliga
religionshandlingarna, som afsågo gudarnas blidkande,
äfven hade att utöfva magiska konster, hvilka i
allmänhet voro afsedda att tvinga öfvernaturliga
makter till uppfyllandet af menniskans åstundan. Hos
flere folk utgjorde derför presterna en egen kast,
en hierarki, som i makt och anseende täflade med
furstarna och krigarna (se vidare Hierarki). Hos
judarna hade en särskild stam, leviterna, bestyret
med tempeltjensten, men bland dem voro endast Arons
efterkommande egentliga prester. Kristendomen lär,
att alla kristna äro prester (1 Petr. 2: 9), ty
Kristus, den sannskyldige öfverstepresten, har en
gång för alla bragt det för alla tider och slägten
gällande försoningsoffret, hvadan intet dylikt
är ytterligare af nöden, utan enhvar, som tror på
Kristus, kan sjelf tala med Gud i bönen. Detta de
kristnes allmänna presterskap lemnar icke något
utrymme för en hierarki. Likafullt har en sådan
utbildat sig i katolska kyrkan; presten betraktas
der såsom medlare mellan himmelen och jorden,
och ordinationen är ett sakrament, som gifver
presten en outplånlig helighetsprägel samt gör honom
duglig att förvalta sakramenten och särskildt att i
mässoffret (se d. o.) offra Guds son för syndernas
försoning. Ingen kan, enligt denna uppfattning, blifva
salig utan genom prestens hjelp. I motsats dertill
ser protestantismen i presten endast en ordets och
sakramentens tjenare, utan att tillägga honom någon
särskild helighet framför lekmän. – Bland högre
stående religioner har islam aldrig haft verkliga
prester. Men en gradskilnad i afseende på helighet,
som förvärfvats på sjelfplågeriets och botgöringens
väg, har aldrig varit främmande för österländingens
begrepp. Då den stora mängden icke kan bringa det
långt i askes, är den naturligen böjd för att trygga
sig till öfverlägset heliga män såsom
förmedlare af sin religiösa välfärd. Till följd deraf kan
en hierarki på grundvalen af klosterlif uppstå,
såsom lamaismen på ett märkligt sätt visar. Idén
om presterlig askes i form af tvångscelibat hör
till vissa typer af hedniskt och särskildt semitiskt
prestadöme såväl som till romersk-katolska kyrkan. Jfr
äfven Brahman, Klerus, Lamaism, Ordination,
Pontifices och Öfversteprest.
Prestaf, person, som bär en florbehängd staf i spetsen
för en förnämare mans likprocession; den florbehängda
stafven. Ordet har ingenting att göra med Lat. prae,
framför, eller med Sv. staf, utan är en försvenskning
af det ryska pristav, ledsagare, uppsyningsman,
kommissarie.
Prestation. Se Prestera.
Prestbetyg (-bevis), hvarje af prest å ämbetets
vägnar utfärdad attest, såsom lysnings-, vigsel-,
dop- och dödsattester och en mängd andra för olika
syftemål. Vanligen menar man dock med prestbetyg
företrädesvis det s. k. flyttningsbeviset,
hvartill formulär faststälts genom k. cirk. d. 20
Jan. 1865. Det utfärdas vid afflyttning från en
församling till en annan och innehåller, jämte uppgift
härom, hufvudsakligen den flyttandes namn och yrke,
födelseort, -år, -månad och -dag, anteckningar
om dop och nattvardsgång, kristendomskunskap och
äktenskap (ledighet dertill eller hinder deremot)
samt vaccination. Vidare skall enl. k. förordn. d. 6
Dec. 1886 husförhörslängdens värnpligtsanteckningar
öfverföras till flyttningsbeviset.
G. R-l.
Prestbol (förr äfven prestbord och i landskapslagarna
kyrkobol; jfr Kaplansbol och Klockarebol),
kamer., en af de löneförmåner, som inbegripas
i de s. k. presträttigheterna och består i
bostad med jordbruk. Prestbolen njuta af ålder
s. k. prestbolsfriheter, d. v. s. frihet från
ordinarie rotering, kronotionde (såvida presten sjelf
brukar jorden), utskrifning, dagsverken, inqvartering,
gärder, skallgång, tingsgästningspenningar, tingshus-
och tiondebolsbyggnad samt en del räntor. Motsvarande
skattelindringar äro tillförsäkrade prestbol i
stad. Jfr Prestgårdsbyggnad. Kbg.
Prested, den ämbetsed. som vid prestvigning
ordinandi aflägga, innan predikoämbetet åt dem
öfverantvardas. Om nu gällande presteds lydelse se
k. kung. d. 25 Okt. 1878.
Prestedragoner. Se Stånds- och prestedragoner.
Presten Johannes. Se Johannes, sp. 1256.
Prestera (Lat. praestare), fullgöra; utföra,
åstadkomma; erlägga, utgöra (betalning). –
Prestandum, plur. prestanda, åliggande, hvad
som skall fullgöras, förrättas eller gäldas. –
Prestation, hvad som fullgöres, åstadkommes eller
gäldas; konstnärlig framställning; skatt, afgäld,
utskyld. Jfr Naturaprestation.
Presternas utlagor, kamer., de årliga utskylder af
kyrkoherdeboställen och kyrkoherdelöner på landet, som
upptagits i jordeböckerna och räknas till grundräntan,
mindre till följd af sin beskaffenhet än till följd
af sin uppkomst. De uppkommo nämligen under loppet
af 1500- och 1600-talen i sammanhang med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
