Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pressen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landtågsgärden o. a. pålagor, af hvilka grundräntan
bildats. Prebenden äro i allmänhet fria. Dessa
utlagor, som i början utgingo i persedlar,
sattes efter hand i penningar och utgå sedan
1809 i oföränderliga, tämligen obetydliga årliga
penningbelopp. Benämningen är olika i olika
landsdelar: taxen, gärden och boskapspenningar
i gamla Sverige, prestekallspenningar,
altarhafre och fodermarskhafre i Skåne,
kongsskatt i Halland och Bleking, sölfskatt
i Bohus län och silfverskatt på Gotland.
Kbg.
Presternas vederlag, kamer., kallas de från
kronotionde (se d. o.) utgående »afkortningar»,
anslagna till presterskapets aflöning. Kbg.
Presterskapets enke- och pupillkassa, afser att
bereda understöd åt aflidna prestmäns efterlemnade
enkor och oförsörjda barn. Detta ändamål sågs förut
till godo uteslutande genom nådår (se d. o.). Då
det i presterskapets privilegier medgifna enda
nådåret (det s. k. privilegienådåret) icke kunde
för fattigare sterbhus göra till fyllest, tillades
sedermera ett eller flere s. k. extra nådar. Då
emellertid en sådan anordning i längden ansågs
olämplig för prestsysslornas skötande, inrättades,
efter kyrkomötets hörande och med riksdagens bifall,
år 1874 ofvannämnda kassa. Såsom grundfond till
kassan anslogos 3/4 af stiftens emeritikassors
behållningar (se Emeritus) – den återstående
fjerdedelen tilldelades Lärarnes vid allmänna
läroverken enke- och pupillkassa – och de till dessa
kassor dittills ingående inkomster af prestsysslor
vid tillfällig ledighet samt vidare för en gång
ett års behållen inkomst af hvarje presterlig
beställning i riket att utgå vid första ledighet, som
inträffade efter kassans bildande. Årsinkomsterna
utgöras, utom af räntor, af delegarnas bidrag
i årsafgifter, retroaktivafgifter vid inträdet
samt åldersskilnadsafgifter. Om pensionsbeloppen
m. m. erhålles uppgift i kassans reglemente af d. 6
Nov. 1874 (med ändringar af d. 19 Nov. 1880 och d. 1
Okt. 1886). När kassan så vuxit, att den blifvit
i tillfälle att utdela fulla pensioner, kommer
medgifvandet af extra nådår att upphöra. Kassans
räkenskapsår sammanfaller med ecklesiastikåret. Den
30 Apr. 1888 utgjorde kassans behållning 6,236,043
kr. och 62 öre. A. Th. S.
Presterskapets löneregleringsfond. Se Prestlön.
Presterskapets privilegier. Se följ. art.
Prestestånd kallas samlingen af ett lands prester,
presterskapet, för så vidt som de utgöra ett inom
sig slutet helt, en samhällsklass med särskilda
företrädesrättigheter. Presteståndet i Sverige
daterar sin tillvaro nära nog ända från den tid, då
kristendomen först förkunnades der (800-talet). Den
skandinaviska Nordens omvändelse från hedendomen
försiggick nämligen, först sedan den kristna kyrkan i
södra Europa erhållit en fast organisation. Det var
under sådana förhållanden naturligt, att de kristne
missionärerna sökte att äfven i Norden införa den
hierarkiska ordning, vid hvilken de i sina hemland
voro vana. Redan Ansgar skall hafva tillsatt en biskop
i Birka. Till följd af
vikingatågen afstannade emellertid omvändelseverket,
och först sedan kristendomen för andra gången
förkunnats i Sverige, grundlades i 11:te årh. det
första fasta biskopsstiftet (i Skara). Påfvarna
följde med lifligt intresse kristendomens framsteg
i Sverige och sökte genom flere bullor oordna den
svenska kyrkans angelägenheter. År 1080 anbefallde
Gregorius VII lekmännen att till de andlige utgöra
tionde, och i många andra bullor ifrade påfvarna
mot hedniska sedvänjor och mot presterskapets
beroende af staten m. m. Inflytelserika genom den
vördnad, som naturligen tillkommit dem såsom folkets
andliga herdar, och mäktiga genom de rikedomar, som
menniskors fromhet förskaffat kyrkor och kloster,
utgjorde presterna faktiskt en samhällsklass med
särskilda företrädesrättigheter, långt innan konung
Sverker d. y. år 1200 gaf dem deras första skrifna
privilegier. I dessa tillerkännes all kyrkans egendom
frihet från skatt till konungen och frikallas klerker
från att dragas inför verldslig domstol för af dem
begångna brott. Det förra af dessa privilegier (det
s. k. andliga frälset, jfr Frälse, sp. 450–451)
gällde dock ej utomordentliga skatter, i hvilka
de andlige voro skyldiga att deltaga, ej häller
gällde det för längre tid än konungens lifstid,
alldenstund konungen ej egde rätt att minska kronans
inkomster för sina efterträdare. Det blef derför
sed, att de andlige hos hvarje ny konung sökte
bekräftelse på sin skattefrihet, till dess Magnus
Erikssons landslag stadgade såsom en skyldighet för
konungen att låta kyrkan förblifva vid allt gammalt
frälse. Den kyrkliga domsrätten (jfr Andlig domsrätt)
blef visserligen utsträckt utöfver bestämmelserna
i 1200 års privilegier, men nådde dock ej den
fullkomning hos oss som i södra Europas land. Var
klerk kärande, eller rörde tvisten jordegendom,
eller hade bonde något att klaga mot sin biskop,
skulle saken afdömas af verldslig domstol. Å andra
sidan lydde dock äfven lekmän under andlig domstol i
äktenskapssaker och mål rörande ocker (dit all slags
ränta hörde). År 1219 gaf konung Johan Sverkersson vid
sin kröning biskoparna rätt att uppbära de sakören,
som ådömdes antingen kyrkans personer eller lekmän
för brott begångna på kyrkans grund. Derjämte
hade biskop rätt till danaarf efter prest. Genom
dessa privilegier blef det redan förut existerande
presteståndet en laglig institution. Emellertid
tillfredsställde kyrkans företrädesrättigheter ej
hennes styresmän. Kyrkans frihet ansågs lida deraf
att konung och folk egde inflytande på biskops- och
prestval och hennes oberoende deraf att presterna
genom att lefva i äktenskap fästes med alltför starka
band vid det verldsliga samhället. Genom kyrkomötet
i Skeninge 1248 afskaffades dessa i kyrkans ögon
stora missförhållanden. De andlige befalldes vid
straff af bannlysning att lefva ogifta (i celibat),
och i alla stiftsstäder skulle inrättas domkapitel,
hvilka utan inblandning af den verldsliga makten
skulle utse biskoparna (det lägre presterskapet valdes
derefter af biskoparna). Genom en påflig bulla af år
1250 förbjöds det de andlige att aflägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
