Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prestgårdsbyggnad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordning i ämnet utfärdats för Gotland, och sådana
kommo sedermera till stånd äfven för Bohus län
(1722), Skåne (1723) och Bleking (1747). Presterna
aflönades medelst boställen (prestbol), andel i
tionden (tertialtionde), tillagorna l. jura stolae
(»prestskrudsrättigheter», d. v. s. afgifter för de
tillfälliga ämbetsförrättningar presten utfor
iklädd skruden, stola), de s. k. presternas
vederlag (se Kronotionde) samt frivilliga
gåfvor, s. k. offer. Tertialtionden och jura
stolae innefattades vanligen under benämningen
presträttigheter. Till jura stolae räknades likstol
(se d. o.), påskpenningar (se d. o.), afgifter
vid lysning, vigsel, barndop och kyrkogång,
sockenbudsafgift (sådan förekom dock ej i Skåne)
samt matskott (se d. o.). Mängden af stadganden
rörande sättet för presträttigheternas utgörande
ökades år för år, och tvister emellan de presterlige
löntagarna och löngifvarna hörde snart sagdt
till ordningen för dagen. Slutligen hemställde
riksdagen 1857, att åtgärder måtte vidtagas för
ordnandet af presterskapets inkomster på ett mera
tidsenligt sätt. Med anledning deraf utfärdades
d. 11 Juli 1862 en k. förordning (något ändrad genom
k. kung. d. 11 Sept. 1863), som ligger till grund för
det nuvarande ordnandet af prestlönen. (För ordnandet
af prestlönerna i Stockholm ligger dock k. förordn.
af d. 1 Nov. 1872 till grund.) Det ordinarie
presterskapet fick behålla sina bostadsboställen;
tionden, tillagor (jura stolae) m. fl. extraordinarie
inkomster deremot utbyttes mot bestämda belopp
under en tid af femtio år. (Beloppen bestämdes
vanligen i penningar och spanmål, men äfven i smör
och andra bland de vid 1855 års ränteförenkling
bibehållna räntepersedlarna att lösas efter
10-årigt medelmarkegångspris.) All betalning
till presterskapet för särskilda förrättningar
upphörde. Hvad som åtginge för aflöning till det
e. o. presterskapet (vice pastorer och adjunkter),
som, förutom fri bostad och föda eller ersättning
derför, skulle åtnjuta ett visst minimum af
kontant lön, inräknades under det aflöningsbelopp,
som fastställdes för det ordinarie presterskapet,
hvilket senare det således fortfarande åligger
att aflöna det förra. Löneregleringen hade till mål
icke allenast att fixera aflöningen inom pastoratet,
utan äfven att i någon mån bereda de klenast
aflönade prestsysslorna någon hjelp från andras
öfverflöd. Härvid gicks dock, såsom naturligt,
till väga med mycken varsamhet. Vid regleringen
(de s. k. prestkonventionerna), hvartill förslag
uppgjordes af länsvis förordnade nämnder, fingo icke
de direkta afgifter, som en församlings medlemmar
utgjorde till sitt presterskap (således ersättningen
för tionden, jura stolae o. s. v.) användas till
aflönande af annan församlings prest, icke häller
sådana inkomster, hvilka tillkommo en församlings
presterskap »antingen till följd af bidrag utaf
församlingen gemensamt, såsom då till löneförbättring
för presterskapet hemman och lägenheter blifvit
inköpta och andra fördelar anskaffade, eller ock från
enskilda personers för samma ändamål gjorda anslag
och donationer». De inkomster åter, som grundade sig
på somliga församlingar
tilldelade statsanslag vare sig i kontanta penningar
eller kronotionde och hemmansräntor eller ock
härflöte från af kronan upplåtna stom-, annex- och
mensalhemman och dylika lägenheter, fingo från en till
annan församling öfverflyttas eller ock, der de ej
voro presterskapet för all framtid tillförsäkrade,
alldeles indragas. Af sådana från en presterlig
befattning skilda, men ej till annan öfverflyttade
eller till kronan indragna inkomster, äfvensom af den
inkomst från ecklesiastika boställens skogar, hvilken
ej tillfaller boställsinnehafvåren, bildades genom
k. br. d. 14 Febr. 1868 samt Kammarkollegiets och
Statskontorets cirk. d. 10 Mars s. å. presterskapets
löneregleringsfond, hvilken reserveras för det
ändamål namnet angifver. Vid 1887 års riksbokslut
uppgick dess behållning till 1,310,676 kr. 85 öre.
Kbg.
Prestmöte (diecesansynod), ett sammanträde af
prester från samma stift (Lat. dioecesis) på kallelse
af dess biskop för vetenskapliga förhandlingar och för
öfverläggning om stiftets angelägenheter. Anordningen,
som framvuxit ur det biskopen omgifvande presbyteriet,
har näppeligen kunnat träda i kraft före det 3:dje
årh. Bestämda normer för ett prestmöte utfärdades,
beträffande Vesterlandet, först 1215. Före 14:de
årh. deltogo understundom äfven lekmän i synodens
öfverläggningar och beslut. – Hvad Sverige angår,
föreskrefs på Skeninge möte 1248, att detta mötes
stadgar skulle årligen af biskopen uppläsas och
förklaras på prestmöte (»prestamot»). Derigenom
blef således tiden för dessa möten bestämd. Den
närmare anordningen ålåg biskopen. För Upsala
stift nämnes en synodalordning af Nils Allesson (se
denne). Prestmötesinrättningen, om ock mer och mindre
regelbunden, fortlefde medeltiden igenom, och äfven
reformationen behöll densamma. Den kraftige biskop
J. Rudbeckius i Vesterås höll årligen 2 prestmöten:
ett med kyrkoherdar och ett med kapellaner. De senare
måste dervid undergå förhör i teologiska ämnen,
men äfven kyrkoherdar fingo ofta förete skriftliga
predikningar eller andra afhandlingar. Detta föredöme
följdes i flere andra stift. Genom kyrkolagen af
1686 och k. brefvet till konsistorierna af d. 13
Okt. 1696 skapades likformighet häri för hela
riket. Enligt nämnda föreskrifter skall prestmöte
årligen hållas under 3 på hvarandra följande dagar,
hvarje dag begynnande med gudstjenst, hvarpå under de
två första dagarna följa disputationer öfver en af
mötets preses utgifven afhandling eller öfver någon
artikel i Augsburgiska bekännelsen eller öfver någon
»auctore locorum communium» jemte särskild oration
öfver samma ämne. Tredje dagen afhandlas stiftets
angelägenheter, hufvudsakligen på grund af prostarnas
ämbetsberättelser, och afgöras öfriga mål, hvarpå
biskopen, efter förmaning till presterskapet, utnämner
funktionärer till nästa möte, nämligen preses, vice
preses, tre respondenter, tre opponenter samt orator
(och predikanter). Förfallolöst uteblifvande från
dessa möten var belagdt med plikt. Vägran att vid
dem åtaga sig funktioner medförde förflyttning från
bättre till sämre pastorat. Presterskapets försök att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
