Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen, konungarike i norra Europa, största staten i Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de thüringska staterna). Det gränsar i n. till
Nordsjön, Danmark (gräns Kongeå delvis) och
Östersjön, i ö. till Ryssland och Polen, i s. till
österrikiska Schlesien, Mähren och Böhmen, vidare
till konungariket Sachsen, thüringska staterna,
konungariket Bajern, storhertigdömet Hessen, Rhenpfalz
(tillhörande Bajern) och rikslandet Elsass-Lothringen
samt i v. till storhertigdömet Luxemburg samt
konungarikena Belgien och Nederländerna. Skilda
från preussiska statsområdet äro, utom flere
enklaver inom de af P. omslutna staterna, kretsarna
Schleusingen, Schmalkalden och Ziegenrück samt
enklaven Wandersleben, alla i Thüringen, och
Hohenzollern i Syd-Tyskland. Med undantag af hafvet
i n. och bergskedjorna i s. ö. saknar P. geografiska
gränser. Den preussiska monarkien, med en areal af
348,354 qvkm. (oberäknadt 4,154 qvkm. kustvatten:
häften vid Östersjön samt Jadeviken och Elbemynningen
vid Nordsjön), omfattar nära 2/3 (64,4 proc.) af Tyska
riket och intager med afseende på ytinnehållet sjette
platsen bland de europeiska staterna, efter Ryssland,
Österrike-Ungern, Frankrike, Spanien och Sverige.
För P:s fysiska geografi redogöres närmare i
art. Tyskland, hvarför här endast några allmänna
drag framhållas. Fulla 3/5 af P. tillhöra det stora
nordeuropeiska slättlandet och kunna i allmänhet
karakteriseras som lågland. Slätten är mycket bredare
i ö., der endast södra delen af P. är bergig, än
i v., der Teutoburgerwald kommer Nordsjön mindre
än 150 km. nära. En linie dragen från Düsseldorf
genom Halle till Breslau skulle ungefär skilja
slättlandet från berglandet. I s. ö. är P. skildt från
Österrike genom Sudeterna, som börja vid Oderdalen
och sträcka sig derifrån mot n. v. Dessa innesluta
äfven Riesengebirge, med den högsta bergstoppen i
P. (Schneekoppe, 1,601 m.), och öfvergå småningom till
Lausitz’ kullar. Harzbergen, bortom sachsiska slätten,
följa samma allmänna riktning och kunna betraktas som
en skild fortsättning af systemet. Söder om Harz skär
preussiska gränsen norra delen af Thüringerwald,
som fortsättes mot n. v. af Wesers bergland och
Teutoburgerwald. Sydvestra delen af P. upptages
af platån kring nedre Rhen, inneslutande Hunsrück
och Eifel på venstra samt Taunus, Westenvald och
Sauerland på högra flodsidan. Mellan nederrhenska
och thüringska bergssystemen ligga Vogelsberg,
Rhön och andra höjder tillhörande öfre Rhens
triassystem. De schlesiska bergen äro hufvudsakligen
sammansatta af granit, gneis och skiffrar, medan Harz,
Thüringerwald och nederrhenska platån hufvudsakligen
tillhöra devoniska och siluriska systemen. Norr om
Sauerland ligga de vigtiga stenkolslagren omkring
Ruhr; äfven i Schlesien finnas stora stenkolsfält. –
P. är genomskuret af Tysklands alla hufvudfloder (utom
Donau): Weichsel, Oder, Elbe, Weser och Rhen. Nästan
hela Tysklands kustlinie tillhör P., och det eger alla
dess sjöhamnar med undantag af tre de allra förnämsta:
Lybeck, Hamburg och Bremen, samt några i Oldenburg
och Mecklenburg.
P:s klimat är mera likformigt, än det eljest
skulle vara, genom den omständigheten att
landets medelhöjd tilltager från n. till
s. Störst är temperaturskilnaden mellan de östra
och vestra delarna, mera märkbar om vintern än
om sommaren. Enligt mångåriga iakttagelser utgör
årstemperaturen i Pommerellen knappt 6,6° C. och på
ostpreussiska sjöplatån knappt 6,3° C., men uppgår
deremot vid Moselmynningen till något öfver 10°
och i Rhendalen till 9–10°. Vintertemperaturen
är i Ost- och Westpreussen omkr. -5°, i Pommern,
Posen, Brandenburg och Schlesien -1 à -3°, i
Sachsen något öfver -1°, i Rhen- och Moseldalarna
deremot +1 1/2 à 2 1/2° C. Störst är nederbörden i de
vestra bergstrakterna (860 mm., på Oberharz 1,360
mm.) och på den nordvestra kusten (760–810 mm.),
minst (400-450 mm.) i inlandet i östra delen.
Materiel kultur. Näringar, handel, samfärdsmedel.
Jordbruket bildar, trots den storartade
utvecklingen af industrien, fortfarande grundvalen för
nationalvälmågan, enär till detsamma 40–45 proc. af
alla familjer ära direkt hänvisade. 1882 idkades
jordbruk af 3,040,196 hushåll (56 proc. af alla i
riket). Af dessa hade 613,000 lägenheter mindre än
20 ar och voro således hänvisade att söka utkomst
äfven på annat håll; de öfriga 2,427,000, som hvart
och ett brukade mer än 20 ar, berodde otvifvelaktigt
mer eller mindre af jordbrukets afkastning. Utom i de
östra provinserna Westpreussen, Posen och Pommern,
der latifundier upptaga 47–57 proc. af hela arealen,
är jorden fördelad på en mängd innehafvare; så funnos
1882 1,456,724 brukningsdelar med mindre än 1 har,
1,178,625 med en egovidd af 1–10 har, 384,408
af 10–100 har utsträckning och endast 20,439,
som utgjorde mer än 100 har, och af hela egovidden
kommo 2,2 proc. på den första, 19,8 proc. på andra,
46,3 proc. på tredje och 31,7 proc. på den fjerde
af dessa klasser. De nordöstra provinserna hafva
till stor del mager jord; i n. v. förekomma stora
hedar och mossar. Marsklanden på båda ställena
äfvensom trakter i flodernas omedelbara närhet äro
vanligen mycket bördiga. Ihärdiga ansträngningar hafva
emellertid gjort mycket för att utjämna afkastningen,
och rika skördar erhållas nu i trakter, som äro
föga gynnade af naturen. Den bördigaste provinsen
är Sachsen; de minst produktiva äro Ost- och
Westpreussen. P. har jämförelsevis en större del
odlad jord än något af landen i södra Tyskland, men
öfverträffas i detta hänseende af Sachsen, Hessen
och thüringska staterna. Enligt 1883 års kataster
upptogo åker, trädgårdar och vinberg 50,4 proc.,
ängar 9,5 proc., betesmarker och impediment 11,2
proc., skogbevuxen mark 23,4 proc., bebodda platser
0,9 proc., vägar, vatten o. s. v. 4,6 proc. Af de
17,548,011 har åker och trädgårdsland voro 1883
60,4 proc. bevuxna med säd och baljväxter, 15,1
proc. med potates, rofvor etc. samt grönsaker, 1,1
proc. med handelsväxter, 8,3 proc. med foderväxter;
13,9 proc. användes som betesmark och träde och 1,2
proc. till fruktträdgårdar. De för odlingen af de
vigtigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
