Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen, konungarike i norra Europa, största staten i Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagtraktamente af 20 mark. – Genom sitt förhållande
till Tyska riket är P:s regeringssystem något
inveckladt. P:s konung är på samma gång tysk
kejsare, och ministerpresidenten är Tyska rikets
rikskansler. Krigs- och utrikesministerierna
sammanfalla i sjelfva verket med Tyska rikets, och
tull-, post- och telegrafväsendet har öfverflyttats
till Tyska riket. P. har endast 17 röster i
Förbundsrådet, eller mindre ån 1/3 af hela antalet
(58), men dess inflytande betryggas derigenom att de
små norra staterna nästan oföränderligt rösta lika
med detsamma. Till tyska riksdagen sänder P. 236
medlemmar, mer än hälften af hela antalet (397). Det
dubbla representationssystemet är i flere hänseenden
olämpligt, enär tyska riksdagen och preussiska
landtdagen ofta hafva sessioner samtidigt och många
äro medlemmar af båda. Vid kollision emellan Tyska
rikets och P:s lagstiftning har den förra företräde.
För förvaltningen är P. indeladt i 12
provinser (provinzen): Ostpreussen,
Westpreussen, Brandenburg, Pommern, Posen,
Schlesien, Sachsen, Schleswig-Holstein, Hannover,
Westfalen, Hessen-Nassau och Rhenprovinsen. Berlin
och Hohenzollern äro icke inneslutna i någon provins,
utan bilda särskilda förvaltningsområden. Hvar provins
är delad i 2–6 regeringsområden (regierungsbezirke),
sammanlagdt 35, dessa i kretsar (kreise) och
kretsarna slutligen i kommuner (gemeinde). De större
städerna bilda vanligen på samma gång kommun och
krets (stadtkreis). Den nyare lagstiftningen har
gifvit allt större rum åt sjelfstyrelse. Kommunens
styresman är en af kommunalstämma för 6 år vald
schulze l. dorfrichter, hvilken är ensam beslutande,
men biträdes af minst 2 för samma tid valda
schöffen. Kommunalstämmorna (gemeindeversammlungen)
äro olika i olika provinser, men rösträtten utöfvas
liksom i Sverige efter förmögenhet. I många provinser
har kommunalstämmans beslutanderätt öfverlåtits åt
en vald representation (gemeindevertretung). Vissa
stora gods (gutsbezirke) utgöra egna kommuner. Inom
största delen af staten hafva flere landskommuner och
»gutsbezirke» gemensam representation (amtsvertretung
l. amtsausschuss) med beslutanderätt i vissa
angelägenheter, som äro gemensamma för de till
samma amt hörande kommunerna. Kommunalstyrelsen
i stad ombesörjes genom stadsfullmäktige
(stadtverordnete), valda klassvis efter förmögenhet,
samt magistraten, bestående af borgmästaren och
några schöffen l. rathsmänner, hvilka väljas
af stadsfullmäktige. – Kretsen utgör det andra
ledet i förvaltningsorganisationen och omfattar
vanligen flere kommuner; men alla städer med
mer än 25,000 innev. bilda eller kunna bilda egna
s. k. stadtkreise. I spetsen för kretsens förvaltning
står ett af regeringen utnämndt landtråd, som är
ordförande i kretsutskottet (se Krets). Kretsens
representation kallas i de östra provinserna kretsdag
(kreistag), i de vestra kretsständer (kreisstände),
hvilka äro sammansatta efter ståndsprincipen. Något
kretsutskott finnes der icke, utan kretsständernas
beslut verkställas af landtrådet. –
Regeringsområdet har ingen representation. Styrelsen handhafves
af en kollegial bezirksregierung, bestående af en
regierungspresident och ett bezirksausschuss af 6
personer, af hvilka konungen utnämner två för lifstid
och fyra utses af provinsutskottet för 6 år. – I
spetsen för provinsens styrelse står en oberpresident,
som leder förvaltningens alla grenar å konungens
vägnar och afgör ärenden, som äro gemensamma för
flere regeringsområden. Provinsens representation
kallas provinzialstände l. provinziallandtag,
men dess sammansättning och befogenhet äro olika i
olika provinser. I Posen, Westfalen och Rhenlandet
är landtdagens sammansättning grundad på stånd eller
klasser (rittergutsbesitzer, standesherren, städernas
deputerade och ofrälse jordegare), sådan den var, då
provinsständerna först inrättades, 1823. Landtdagen
sammanträder dock på en kammare. För rösträtt vid val
af provinsrepresentationens medlemmar fordras att
ega fast egendom. I de nyförvärfvade provinserna
Schleswig-Holstein, Hannover och Hessen-Nassau
ega äfven icke jordegare rösträtt, och ständernas
kompetens är något vidsträcktare. I de öfriga sex
provinserna infördes 1875 en ny provinsordning,
som gaf landtdagarna en större verksamhetskrets och
ändrade reglerna för sammansättningen. Ledamöterna
väljas der af kretsdagarna efter folkmängd,
hvarigenom de blifvit en verklig representation för
provinsen. Derjämte väljer den till förvaltare af
provinsens angelägenheter ett provinzausschuss
af 7 till 13 ledamöter med beslutanderätt
och en landeshauptmann l. landesdirektor,
som verkställer utskottets beslut och sjelf
är medlem af detsamma. Ledamöterna i alla
provinslandtdagarna väljas för 6 år och sammanträda
på konungens kallelse minst en gång hvartannat
år. Före 1847 voro provinslandtdagarna den enda
representation P. egde. Sedan landet fått en
gemensam nationalrepresentation, hafva de en mera
lokal betydelse. – Rättegångsväsendet ordnades för
hela Tyska riket genom »Gerichtsverfassungsgesetz»
af d. 27 Jan. 1877. Den lägsta domstolsinstansen
bilda amtsgerichte, i hvilka sitter en enda
domare, som afgör mindre rättstvister. Vigtigare
mål afdömas i första hand af landgerichte,
i hvilka det vanliga antalet domare är 3,
men i hvilka vid svårare förbrytelser användes
jury. Såsom appellationsdomstolar döma de 13
oberlandesgerichte, hvilkas områden motsvara ungefär
provinserna. Brandenburgs »oberlandesgericht» i
Berlin kallas kammergericht och utgör tillika högsta
domstolsinstans för preussiska monarkien i mål, hvilka
icke böra hänvisas till Tyska rikets högsta domstol,
reichsgericht i Leipzig.
Budgeten för finansåret 1/4 1888–1/4 1889 upptog
statens inkomster och utgifter till 1,410,728,921
mark. Bland inkomsterna märkas 156,4 mill. i
direkta skatter, 67,8 mill. i indirekta skatter,
87,37 mill. af domäner och skogar (hvaraf afgå
7,719,296 mark för konungens civillista, som i sin
helhet uppgår till 12,219,296 mark), 109,6 mill. af
bergverk, saliner och hyttor samt 720,25 mill. i
jernvägstrafikmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
