Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prick, mindre sjömärke till utvisande af en farleds riktning - Prickfiskar, Scopelidæ, zool. - Priegnitz l. Vormark kallas den del af preussiska prov. Brandenburg, som begränsas af Hannover, Mecklenburg, Mittelmark, Magdeburg och Altmark - Priessnitz, Vincenz - Priestley, Joseph - Prieur, Barthélémy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prick, mindre sjömärke till utvisande af en
farleds riktning. Prickarna äro antingen fasta
eller flytande. Fasta prickar äro vanligen starka
jernstänger, fastsatta i klippor, under eller öfver
vattenytan, och försedda med en åt farleden pekande
arm. Andra s. k. fasta prickar utgöras endast
af trädgrenar o. d., nedstuckna i bottnen. Sådana
förekomma ofta i de grunda farvattnen vid Danmarks och
norra Tysklands kuster. De flytande prickarna äro de
i Sverige vanligaste och äro antingen slätprickar,
släta stänger, svartmålade närmast öfver och under
vattenytan, för öfrigt omålade, eller qvastprickar,
rödmålade och försedda med en eller flere qvastar
såsom topptecken, eller ock kryssprickar, hvilka äro
försedda med en kort tvärslå samt målade med svarta
och röda bälten. Slätprickar utsättas vid södra och
vestra sidorna af farleden, qvastprickar vid norra
och östra sidorna, kryssprickar på eller vid grund
midt i farleden. De flytande prickarna böra vara
så stora, att de nå omkr. 3 m. öfver vattenytan,
samt förankras på samma sätt som bojar. De böra,
så vidt möjligt är, stå rätt upp och ned i vattnet,
och för att göra dem mera »bäriga», d. v. s. på det
de må lättare flyta i denna ställning, förses de vid
vattenbrynet med påspikade klotsar. I de svenska
farvattnen finnas f. n. (1889) omkr. 4,000 dylika
prickar. Större prickar, försedda med ballonger eller
andra dylika topptecken, kallas remmare. Se vidare
Utprickningssystem. A. G.
Prickfiskar, Scopelidae, zool., en familj af
ordningen Physostomi bland benfiskarna, innefattande
åtskilliga egendomliga slägten, samtliga pelagiska
eller djupvattensformer. Från den närstående
familjen Cyprinidae skilja de sig genom saknad af
simblåsa samt derigenom att de ega s. k. fettfena. Af
hithörande slägten äro representanter under senare
tiders djuphafsundersökningar funna på stora djup,
så t. ex. Bathysaurus på 1,900–4,300 m. djup i Stilla
oceanen. Slägtet Bathypterois är vidsträckt utbredt
i södra hemisferen på djup från 900 till 4,600
m. o. s. v. Af hithörande fiskar äro 2–3 arter af
slägtet Scopelus funna vid Skandinaviens kuster,
nämligen nordiska prickfisken, Sc. (Maurolicus)
borealis Miss., samt Sc. Mülleri Gmel. (glacialis
Reinh.), af hvilka den förstnämnda träffas, ehuru
sällsynt, vid bohuslänska kusten. Hithörande fiskar
äro något långsträckta, hoptryckta, med stora
fjäll och silfverglänsande färg öfver hela kroppen
utom ryggsidan. Karakteristiska äro de runda, något
upphöjda, gulaktiga prickar, som sitta i flere rader
långs nedre kroppssidorna. Längden hos båda arterna
är endast omkr. 65 mm. De äro i öppna hafvet lefvande
ytvattensfiskar. Angående deras lefnadssätt för öfrigt
är ingenting bekant. De äro ej föremål för fiske.
R. L.
Priegnitz [prig-; Prignitz] l. Vormark [fårmark]
kallas den del af preussiska prov. Brandenburg,
som begränsas af Hannover, Mecklenburg, Mittelmark,
Magdeburg och Altmark. P. är företrädesvis en
sandslätt omkring floderna Elbe, Havel, Dosse och
Stepenitz samt motsvarar de nuv. kretsarna Westpriegnitz
och Ostpriegnitz.
Priessnitz [pris-], Vincenz, den moderna
vattenläkekonstens grundläggare, föddes d. 5 Okt. 1799
i Gräfenberg (österrikiska Schlesien). Han var son
af en jordbrukare och uppväxte utan att erhålla ens
en lägre skolbildning. Men jämte ett godt minne egde
han en skarp iakttagelseförmåga, och redan vid 15
års ålder började han meddela läkareråd samt hade
inom kort vunnit ett berömdt namn. Han anklagades
visserligen 1829 för qvacksalveri, men lyckades
dock att följande år få sin i Gräfenberg 1826
inrättade vattenkuranstalt erkänd af staten. Medan
hans kurgäster 1829 icke uppgått till flere än
49, var deras antal tio år senare 1,700. Sedermera
inrättades på många andra orter (äfven i Sverige, se
t. ex. Lagberg) vattenkuranstalter efter mönstret
af den i Gräfenberg, och äfven vetenskapligt
bildade läkare egnade sig åt utöfvandet af denna
kurmetod. P. dog d. 28 Nov. 1851, efterlemnande en
betydlig förmögenhet.
Priestley [pristli], Joseph, engelsk predikant och
polyhistor, f. 1733, uppfostrades i en independentisk
skola, vardt sjelf en ifrig nonkonformist och hamnade
1768 i Leeds såsom predikant för socinianerna. Hans
författareverksamhet delades nu mellan teologiska
stridsskrifter och rent naturvetenskapliga arbeten,
hvilka skaffat honom en plats bland kemiens
furstar. Men vetenskapsmannens upptäckter kunde ej
försona en retad kyrka och ett vidskepligt folk. Då
han 1780 flyttade sin predikantverksamhet till
Birmingham, rönte han många bevis på befolkningens
ovilja, som stegrades genom hans sympatier för
franska revolutionen, så att år 1791 pöbeln
stormade och brände hans hus. Tre år derefter
flyttade P. till Pennsylvania, der han dog 1804. –
P:s författareverksamhet omfattade nästan alla arter
af menskligt vetande (pedagogik, retorik, grammatik,
historia, politik, teologi), men framförallt kemien,
till hvilken vetenskap han lagt många grundstenar
i sina berömda arbeten Observations on different
branches of air (1774) och Discoveries relating
to vision, light and colours (1772). Märkligt är
äfven hans arbete om elektriciteten (1767). Bland
P:s storartade upptäckter inom kemien må nämnas
hans upptäckt af syret (1774), af ammoniak (s. å.),
af qväfveoxidulen (1776). Främst af P:s teologiska
arbeten märkes hans History of the Christian church
(4 bd 1803). P:s Theological and miscellaneous works
utgåfvos 1817 i 25 bd.
Prieur [priör], Barthélémy, fransk bildhuggare i
senare hälften af 1500-talet, var lärjunge af Germain
Pilon och utbildade sig vidare i Rom. Hans förnämsta
verk finnas i Louvre, nämligen en marmorbild af Anne
de Montmorency, konnetabel af Frankrike (d. 1567),
förut befintlig i kyrkan i Montmorency, ädel i uttryck
och enkel i hållning; vidare en bild af dennes gemål,
likaledes med ädelt uttryck i hufvudet, blott något
sirlig i draperiet, samt tre figurer i brons,
tagna från monumentet öfver samme Montmorency i
Coelestinkyrkan: Freden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
