Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prieur, Barthélémy - Prieur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rättvisan och Öfverflödet, ej alldeles fria i
rörelsen, men icke affekterade, och med rikt draperi.
Prieur [priör], två franska revolutionsmän. 1. P.,
född omkr. 1760, kallad P. de la Marne, emedan
han var advokat i Châlons-sur-Marne, var medlem af
Konstituerande nationalförsamlingen (1789–91) och af
Nationaikonventet (1792–95) samt hörde alltid till
yttersta venstern. I Juli 1793 fick han en plats i
säkerhetsutskottet och derefter i välfärdsutskottet,
hvarest han fick på sin lott att sörja för arméns och
landets proviantering. Misstänkt för att hafva haft
sin hand med i det anarkistiska upproret mot konventet
d. 1 Prairial år III (d. 20 Maj 1795), ställdes han
inför krigsrätt, men lyckades hålla sig undan ända
till amnestien i Brumaire. Derefter var han advokat
i Paris, landsförvisades 1816 såsom »konungamördare»
och afled i Bruxelles 1827. – 2. P.
Duvernois, Claude Antoine, f. 1763, var vid revolutionens
utbrott officer och invaldes af dep. Côte d’or –
till följd deraf kallades han P. de la Côte d’or –
i Lagstiftande nationalförsamlingen (1791–92) och
i Nationalkonventet (1792–95). I Aug. 1793 insattes
han i välfärdsutskottet, der han jämte Carnot egnade
sig åt krigsväsendet till lands. Det var Carnot, P.,
Lindet, Jean-Bon S:t André och P. de la Marrie, som
genom sitt pligttrogna arbete åstadkommo att Frankrike
trots anarkien kunde fortsätta kampen emot Europa. Vid
statskuppen i Brumaire (1799) var P. öfverste vid
genitrupperna, men tog då afsked och egnade sig med
framgång åt industrien. Död 1832. P. inlade stor
förtjenst om metersystemets införande och var en
bland grundläggarna af Polytekniska skolan.
Priluki, stad i ryska guvern. Poltava, 240
km. n. v. om Poltava. Omkr. 13,000 innev. Handel med
tobak, spanmål och nötkreatur.
Prim (af Lat. primus, först, främst). 1. Musikt.,
första intervallet i den diatoniska skalan. Den
rena primen är noga taget intet intervall,
utan blott en tons förhållande till sig sjelf,
enklang (c : c); den öfverstigande primen är
tonens förhållande till sin kromatiska förändring
(c : ciss). – 2. Se Fäktkonst, sp. 561, 562.
A. L.
Prim, Juan, grefve af Reus, markis de los
Castillejos, spansk general och statsman, föddes i
Katalonien d. 6 Dec. 1814, inträdde 1834 i en frikår
på cristinos’ sida och steg under carlistkriget till
öfverste. Derefter kastade han sig in i politiken,
blef den förnämste af »exaltados», höjde 1843 i
Reus upprorsfanan emot Espartero och lyckades i
Juli s. å. i förbund med Narvaëz störta honom
från makten. Han utnämndes till generalmajor,
grefve af Reus och guvernör i Madrid. Invecklad
i en sammansvärjning emot Narvaëz, dömdes P. 1844
till döden, men fick nåd, utnämndes till guvernör
på Puertorico, hvarifrån han återvände 1850, och
afgick 1853 såsom sändebud till Porten. Han var med i
Donaufälttåget 1854, och hans råd lära då hafva gällt
mycket hos Omer Pasja. Genom gifte med en mejikanska
(1856) vann han stora rikedomar. 1856
hemkom han, mottog af O’Donnel utnämningen till
general-löjtnant och invaldes 1858 i senaten. Nya
lagrar vann P. i kriget med Marokko 1859–60,
hvarunder han kreerades till markis de los Castillejos
och grand af 1:sta klassen, och på den mejikanska
expeditionen Dec. 1861–April 1862. I sistnämnda
företag anförde han den spanska kontingenten,
men undandrog sig att tjena Napoleon III:s
eröfringspolitik och inskeppade snart åter på eget
bevåg sina trupper. Efter hemkomsten arbetade han,
såsom hufvudman för »progressisterna», på att störta
konungahuset. Flere försök misslyckades, och han
måste gå i landsflykt 1865 och 1866, men i Sept. 1868
återkom han, höjde med general Serrano och amiral
Topete upprorsfanan i Cadiz och intågade i Okt. i
Madrid. Drottning Isabella flydde, Serrano öfvertog
styrelsen, P. blef krigsminister och i Juli 1869
under Serranos regentskap ministerpresident. Men han
önskade konungadömets återställande. Efter fruktlösa
underhandlingar med åtskilliga furstar, bl. a. med
prins Leopold af Hohenzollern, hvilkens kandidatur
gaf uppslaget till fransk-tyska kriget 1870–71,
fäste han sina blickar på hertig Amadeo af Aosta och
genomdref i Nov. 1870 dennes val. Dermed ådrog han sig
republikanernas hämd, och d. 27 Dec. s. å. sårades
han dödligt på öppen gata i Madrid af lönmördares
kulor och afled d. 30 s. m.
Prima (Lat., femin. af primus, först), första (lägsta)
klassen i ett läroverk (i tyska läroverk namn på
öfversta klassen); första sidan af ett tryckark;
bästa sorts, finaste. Se vidare Alla prima och Horae
canonicae. – Priman, lärjunge i prima (lägsta eller
öfversta klassen).
Primadonna, Ital., första sångerskan vid en teater.
Primae viae, anat., »de första vägarna», början af
digestionskanalen.
Priman. Se Prima.
Prima nota. Se Kladd.
Primarius, Lat. Se Pastor primarius.
Primas (Lat., plur. primates, förnäm, en af
de främste) l. primae sedis episcopus kallas
den till rangen främste bland en kyrkoprovins’
biskopar. Benämningen primater tillkom ursprungligen
metropoliterna, eller biskoparna i provinsernas
hufvudstäder. Desse egde uteslutande rätt att bekräfta
de öfrige biskoparnas val och inviga dem i deras
ämbete, att sammankalla dem till provinssynoder,
äfvensom att utgöra den första instansen i alla
mål, som rörde biskoparna i provinsen. – Inom den
engelska episkopalkyrkan intager ärkebiskopen af
Canterbury främsta rummet och är hela Englands
primas. Den danska kyrkans till rangen främste är
Själlands biskop. Inom den svenska kyrkan betraktas
ärkebiskopen i Upsala såsom primas. Den svenska
primaträtten tillhörde ursprungligen Bremen, sedan
858, men öfverflyttades 1103 på Lund. Äfven sedan
ärkebiskopsdöme inrättats i Upsala, 1164, förblef
detsamma underordnadt Lund, hvars ärkebiskopar
egde rättighet att viga och med pallium bekläda
ärkebiskoparna i Upsala. Efter långvariga strider
mellan Upsala och Lund om primaträtten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
