Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prokop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(prokurist) att i den förres namn och för hans
räkning sluta aftal och i öfrigt vidtaga sådana
åtgärder, som höra till bedrifvande af hans
rörelse, samt att för detta ändamål teckna hans
firma. Oumbärlig inom handelsverlden, har prokuran
till en början genom handelsbruk utvecklat sig
och blifvit införd jämväl i Sverige. Prokuran
utmärkes sålunda, att vid tecknandet af firman
tilläggas orden per procura, vanligen dock endast
förkortningsbokstäfverna pp. eller ppr. Genom lagen
angående handelsregister, firma och prokura af d. 13
Juli 1887 har i lagstiftningen detta rättsinstitut
blifvit fullständigt ordnadt. Enligt kap. 3 i denna
lag eger prokurist, då han af innehafvaren af en i
handelsregistret införd firma erhållit fullmakt, som
uttryckligen förklaras vara prokura, eller blifvit
annorledes af innehafvaren utmärkt såsom prokurist,
att i allt hvad till bedrivande af hufvudmannens
rörelse hör handla å hans vägnar och teckna hans
firma; dock må prokuristen ej afhända hufvudmannen
hans fasta egendom eller medgifva inteckning deri,
med mindre prokuristen blifvit dertill uttryckligen
bemyndigad. Skriftlig prokura innefattar behörigheten
för prokuristen att sjelf eller genom ombud föra
hufvudmannens talan inför domstol och att jämväl ingå
förlikning å hans vägnar. Prokura kan meddelas åt
flere på sådant sätt att den endast kan begagnas af
dem gemensamt (kollektiv prokura). Den hufvudsakliga
skilnaden emellan prokura och fullmakt af annat
slag ligger deri att den befogenhet, som prokura
medför, icke kan inskränkas med laga verkan emot
tredje man, som är i god tro. Prokurist kan icke
öfverlåta prokuran å annan person. Prokura kan nar
som hälst återkallas; återkallelsen skall anmälas
till handelsregistret. Hufvudmannens död medför icke
prokurans upphörande. Se vidare Endossement. L. A.
<b>Prokuration</b (jfr Prokura), fullmakt,
ställföreträdareskap. Se Par procuration.
Prokurator (Lat. procurator, egentl. »förvaltare»)
betydde i det gamla Rom särskildt den, som för
en frånvarande parts räkning förde talan inför
rätta (jfr Advokat). Ordet utmärkte äfven en
gårdsförvaltare eller fogde. I den romerska
administrationen betecknade det en kejserlig
intendent, vanligen af riddareståndet, hvilken
i en provins hade att uppbära de inkomster, som
gingo till fiscus (kejsarens särskilda kassa), samt
förvalta de kejserliga domänerna. I de kejserliga
provinserna, der icke, såsom i de senatoriska, farms
en qvestor (för aerarium), fick prokuratorn småningom
ett slags rättskipning i finansiella ärenden, som
rörde kejsarnas rätt. I mindre kejserliga provinser
öfverlemnades stundom hela provinsstyrelsen, väl
ock med imperium, åt en prokurator, såsom i Judéen
åt Pontius Pilatus. Äfven fanns en prokurator för
fiscus (jämväl kallad a rationibus, räntmästare,
öfverkamrer), under hvilken ämbetsman lydde dels
prokuratorerna i provinserna, dels flere ämbetsmän
för särskilda grenar af finansväsendet vare sig i
fråga om inkomster, t. ex. procuratores metallorum
(för bergverken), eller utgifter för vissa ändamål,
t. ex. vattenledningar, festspel m. m. Titeln procurator
utbyttes med tiden (i 3:dje och 4:de årh. e. Kr.) mot
rationalis. – Ordet prokurator har i flere moderna
språk betydelserna åklagare, ombudsman, syssloman.
R. Tdh.
Prokuratorn i kejserliga senaten för Finland. I kejsar
Alexander I:s reglemente af d. 18 Aug. (n. st.) 1809
för regeringskonseljen, numera senaten, i Finland
bestämdes, att i konseljen skulle finnas en
prokurator med skyldighet att vaka öfver att
ordning och skick iakttoges vid rättegången och
vid målens handterande, samt att konseljens
tjenstemän noga fullgjorde sina skyldigheter,
och att deras ämbetsfel, efter lagarnas stränghet,
beifrades. Prokuratorns åligganden bestämdes närmare
genom instr. af d. 12 Febr. (n. st.) 1812. Enligt
denna ännu gällande instruktion bör prokuratorn
biträda generalguvernören vid inseendet deröfver att
såväl landets allmänna lag som andra förordningar
efterlefvas; hvarjämte honom åligger att, så vidt
hans öfriga ämbetsgöromål det medgifva, närvara vid
regeringskonseljens sammanträden och hafva akt
derpå att alla ärenden i laga ordning och rätteligen
handteras; vidare att genomgå och granska hofrätternas
vid hvarje sessions slut afgifna förteckningar
och berättelser, öfvervaka kronans ämbetsmäns och
fiskalers tjensteverksamhet samt öfver hufvud vara
högste offentlige åklagare i landet. Genom förordn.
af d. 8 Maj 1876 har det dessutom ålagts prokuratorn
att vid hvarje landtdag till Finlands ständer afgifva
berättelse om lagskipningen i landet och lagarnas
handhafvande under den tid, som förflutit sedan
senaste ständermöte. Prokuratorn, som bör företaga
ämbetsresor för att öfvervaka lagskipningen i landet,
har till sitt biträde en prokuratorsadjoint, som vid
behof träder i hans ställe. Prokuratorn är chef för
ett ämbetsverk, benämndt prokuratorsexpeditiorien.
M. G. S.
Prokurist. Se Prokura.
Prolaps (Lat. prolapsus).
Se Framfall och Moderfall.
Prolation (Lat. prolatio, uppskof, förlängning af
tid), musikt. Se Mensuralmusik.
Pro lege, rege et grege (Lat., »för lagen, konungen
och folket»), titel på en skrift af riksrådet Erik
Larsson Sparre (d. 1600). Se W. E. Svedelius: »Minne
af . . . . E. L. Sparre» i Sv. akad:s Handl. d. 46
(1871).
Prolegomena (af Grek. pro, före, och legein,
tala), lärd och vidlyftig förklarande inledning till
en skrift.
Proletariat, samlingen af proletärer. Se nästa art.
Proletär. I motsats till assidui, d. v. s. de besutne,
såsom skattande för fastighet, kallade romarna de
medborgare, hvilkas förmögenhet understeg det för 5:te
klassen i centurieförfattningen bestämda minimum
(enligt den vanliga uppgiften 12,500 eller 10,000
ass, motsvarande vid de puniska krigens tid ungefär
875 à 1,000 eller 700 à 800 kr.), för proletarii,
emedan desse ansågos hafva sin egentliga betydelse
för staten derutinnan att de aflade barn (proles). De
kallades äfven capite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
