Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pronomen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägen, riktningar och afstånd. I Sv. uttrycka
denne och den här närhet, den der – pron. hin
lefver qvar blott i ett par förbindelser – ett
visst afstånd från den talande; den (det, de)
är i det närmaste indifferent. Från att uttrycka
läge i det egentliga rummet kunna naturligtvis de
demonstrativa pron. äfven uttrycka hänvisning på
vissa punkter och afstånd i tiden och dermed hänvisa
på ett för längre eller kortare tid sedan nämndt,
i det följande uttryckt föremål (l. föreställning
o. s. v.) i satsen. De demonstrativa pron. och
pronominalstammarna torde vara de ursprungligaste och
medelbart eller omedelbart hafva gifvit upphofvet till
de flesta öfriga Pronomina. De kunde och kunna ännu,
oftast åtföljda af förtydligande åtbörder, användas
för olika förhållanden (demonstrativt, interrogativt
o. s. v.) och hafva sedan småningom genom bruket
fått fasta betydelser. Blott en underafdelning under
de demonstrativa pronomina äro de determinativa
(»begränsande», »inskränkande»), som utpeka ett
föremål o. s. v. under bestämd begränsning och
uteslutning af andra tänkbara. Oftast hänvisa de
endast på den i en följande attributsats (relativ
o. s. v.) innehållna begränsningen, t. ex. det
är den mannen, som vi söka, hvarest den säges vara
determinativt pron. Såsom determinativa pron. bruka
uppföras sjelf, den, densamme (s. k.
identitetspronomina). – De relativa pron. (d. v. s. de som
syfta på, hänföra sig till något) hafva i regeln i de
indo-europeiska språken utvecklats ur de demonstrativa
på det sätt att en ursprungligen med demonstrativt
pronomen inledd hufvudsats småningom nedsjunkit
till grammatisk bisats. I satsen jag mötte en gosse:
den frågade mig är den ännu demonstrativ, men i
jag mötte en gosse, den (der) frågade mig har den
blifvit relativ. Dock kunna relat. pron. utvecklas
också ur interrogativen, naturligen genom det
s. k. indirekt frågande stadiet; så Sv. hvilken,
hvad o. s. v. Förutom den finnes i Sv. följande
relat.: som, indeklinabelt användt för alla genera
och numeri, utveckladt ur ett lokal-instrumentalt
adverb (historiskt = Grek. [hama], samtidigt o. s. v.),
samt hvilken, hvilket äfvensom hvem, hvad. – De
interrogativa l. frågande pron. äro i Sv. hvem, hvad,
endast subst., samt hvilken, hvilket, sammansatt
hvilkendera, hvad för en o. s. v. I regeln höra
interrogativen till de ursprungligaste, d. v. s. af
interrogativa rötter utvecklade pron. Dock kunna de
äfven hafva uppkommit så, att i disjunktiva frågor
med demonstr.-pronomen, der frågan låg endast i
tonen och situationen föröfrigt, t. ex. den eller
den?, detta småningom blef bäraren för den frågande
betydelsen. – De indefinita l. obestämda pron. kunna
hafva flere olika upprinnelser. Vanligen är det den
i tvekande eller obestämd form uttalade frågan, som
förändrat frågepronomina till indefinita i de flesta
språk, så särskildt i Lat. och Grek. (jfr Lat. quis,
hvem?, någon). Eller också har en hel sats småningom
dragits ihop till ett ord, med obestämd betydelse,
såsom i Lat. nescioquis, någon, egentl. »jag vet
icke hvem», eller i Sv. någon, som, fastän mycket
förändradt, återgår på f örn språkets nekkverr, som sannolikt sjelf
uppstått ur en sådan sats som ne- veit-ek-hverr,
egentl. »jag vet icke hvilken». Slutligen kunna
de uppstå ur andra ord genom försvagning af den
ursprungliga betydelsen, såsom en ur räkneordet, man
ur substantivet man, o. s. v. De indefinita pronomina
äro antingen jakande i olika grader och nyanser:
alla, hvem som hälst, hvar och en, hvarje, mången,
många, någon, någondera, man m. fl., eller nekande:
ingen, intet, ingendera m. fl. sammansättningar. – Så
kallade obestämda relativa pron. äro t. ex. hvilken
som hälst som, hvar och en som (Lat. quicunque,
quisquis), hvilka ju intet annat äro än indefinita
och följda af relativa. K. F. J.
Pronominalia (Lat., med underförstådt verba,
ord), kallas, särskildt i Lat. och Grek., vissa
pronominala adjektiv, som uttrycka beskaffenhet,
storhet eller tal, hänförliga till särskilda slag
af pronomina, motsvarande hvarandra (correlativa),
t. ex. Lat. qualis, hurudan?, talis, sådan, qualis,
sådan som, o. s. v. För öfrigt gifves det i de
indo-europeiska språken, i synnerhet i de äldre,
flere adjektiv, som på grund af sin med pronomina
beslägtade betydelse af läge och afstånd i rummet
antagit pronominal flexion, t. ex. Lat. alius,
en annan, alter, den andre, och många andra.
K. F. J.
Pronomination (Lat. pronominatio, af pro, i stället
för, och nomen, namn), retorisk figur, som består i
det rätta namnets utbytande mot ett vedernamn eller
angifvande af kända omständigheter, t. ex. »hjelten vid
Lützen» i st. f. Gustaf Adolf, »Angelikas sångare»
i st. f. B. E. Malmström.
Prononcera [-nång-], Fr. prononcer (af
Lat. pronuntiare, kungöra, utropa), uttala; tydligt
angifva, markera. – Prononcerad, skarpt utpräglad;
afgjord, fast i sin åsigt. – Prononciation, uttal.
Pronunciamento (Sp., af Lat. pronuntiare, förkunna),
upprorisk förklaring, som mot den bestående regeringen
riktas af en härafdelning med missnöjda officerare
i spetsen, af en stad el. d. Pronunciamenton hafva
spelat en rol i Spaniens och de spansk-amerikanska
republikernas historia.
Prony [pråni’], Gaspard Clair François Marie
Riche, baron de P., fransk ingeniör, f. 1755,
fick 1791 ledningen af skatteväsendet och blef
1794 professor i mekanik vid Polytekniska skolan
samt var från 1798 till sin död, 1839, direktör
för École des ponts et chaussées. För sina många
betydande arbeten erhöll han 1828 titeln baron och
1835 pärsvärdighet. Sedan 1793 var han ledamot af
Institutet. Bland P:s arbeten må nämnas regleringen
af Pos lopp samt förbättringen af Genuas, Anconas
och Venezias hamnar. Derjämte gjorde han försök att
torrlägga Pontinska träsken samt förekomma Rhônes
öfversvämningar. Såsom mekaniker är P. allmänt känd
genom sin konstruktion af bromsdynamometern. P. skref
bl. a. Nouvelle architecture hydraulique (2 bd,
1790–96), Description hydrographique et historique
des Marais Pontins (1823) och Leçons de mécanique
analytique etc. (2 bd, 1815).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
