Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Protopop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungariket, 933 med konungariket Burgund l. Arelat
och 1032 med Tyskland. Grefvarna af Arles, som
egde större delen af P. och derför äfven kallades
grefvar af P., stodo dock i ringa beroende af de
tyske konungarna. När deras ätt utgick på manssidan
(1093), öfvergick P. genom giftermål (1112) till
Raimund Berengar, grefve af Barcelona, af huset
Aragonien. Hans ätt utgick på manslinien 1245 med
Raimund Berengar IV, och P. öfvergick genom hans
dotters gifte till Karl af Anjou, Ludvig den heliges
broder, som sedermera äfven blef konung af Neapel
och Sicilien. Dennes arfvingar egde P. till 1382, då
Johanna I i Neapel insatte Ludvig I, hertig af Anjou,
franske konungen Karl V:s broder, till adoptivson och
arftagare af sina besittningar. Hans sista ättling,
Karl III, som icke hade några barn, insatte franske
kronprinsen Karl (Karl VIII) till arftagare, och
denne förenade P. med franska kronan. Sedan bildade
P. en provins i Frankrike och ett guvernement, tills
det 1789 vid departementsindelningen fördelades på
ofvannämnda departement. – Såsom prins bar Ludvig
XVIII titeln grefve af P.
Provence-olja [-va’ngs]. Se Olivolja.
Proveny (Fr. provenu, af Lat. provenire, komma fram,
lyckas), afkastning, inkomst, öfverskott. Jfr Netto
och Reveny.
Proverb (Fr. proverbe, egentl. ordspråk), »dramatiskt
ordspråksspel», liten enaktskomedi, som har till
ändamål att ådagalägga sanningen af ett ordspråk;
liten enaktskomedi, som spelas mellan två eller tre
personer och rör sig kring en enda, pikant situation
samt har sin styrka i det fina detaljmåleriet,
i dialogens stämningsfulla raffinemang. På 1600-
och 1700-talet var det ett omtyckt salongsnöje i
Frankrike att »leka ordspråk», i det man öfverenskom
om konturerna till en sådan pjes och derefter ex
tempore ifyllde dem. M:me de Maintenon skref ett
fyrtiotal proverb för pensionsflickorna i S:t Cyr
(utg. 1829). De förnämste uppodlarna af arten hafva
varit Carmontelle (»Proverbes dramatiques», 1768–81;
ny uppl. 1822), M. Th. Leclercq (dess klassiske
representant), A. de Musset och O. Feuillet. Jfr
Bluette.
Proviant (Ital. promvianda, af Lat. providere,
förse, på förhand anskaffa; Fr. vivres), munförråd,
lifsförnödenheter; i militäriskt språk de lifsmedel,
som användas till manskapets underhåll. Utlemningen
af sådana kallas proviantering. Denna sker efter en
fastställd provianterings-stat, i hvilken är
bestämd mängden af proviantartiklar i dagportionen
för hvarje man (se Portion). Underhållet under svenska
arméns årliga vapenöfningar bestreds intill år 1880
regementsvis af en provianteringsdirektion, men har
sedermera öfvertagits af förvaltningsdirektionen. För
att i krig framföra till trupperna lifsmedel, i den
mån sådana icke kunna bekommas från sjelfva den trakt,
der kriget föres, inrättas särskilda proviantkolonner,
hvilkas storlek vanligen beräknas så, att hvarje
kolonn framför proviant för en dags behof till den
trupp (arméfördelning el. dyl.), för hvilken den är
afsedd (se vidare Träng). För att trygga underhållet
anläggas på lämpliga
ställen bakom armén proviantmagasin, af hvilka
erforderligt antal bör finnas redan i fredstid. –
För flottans behof finnas vid Karlskrona
station särskilda proviantmagasin, från hvilka
de från stationen utgående fartygen i första hand
provianteras. (Vanligen är den intagna provianten
beräknad för 3–6 månader.) Dessa magasin vårdas
af en civil tjensteman, proviantmästaren, jämte
biträden. Den, som ombord sköter proviantafdelningen,
kallas å större örlogsfartyg proviantförvältare,
å mindre räkenskapsförare. Å handelsfartyg bär
han vanligen namnet konstapel. – Jfr Förplägning.
C. O. N. L. H.
Proviantera, förse med proviant (se d. o.); förse
sig med munförråd.
Proviantmästare. Se Magasinsstaten och Proviant.
Providence [prå’videns], omvexlande med Newport
(se d. o.) hufvudstad i nord-amerikanska
staten Rhode Island, ligger vid innersta änden af
Narragansettviken, på ömse sidor om Providencefloden,
som midt i staden vidgar sig till en nästan
cirkelrund, af en vacker park omgifven bassäng. Bland
offentliga institutioner må nämnas Brown university
(med 20 lärare och 250 studerande, 1884), hvilket
grundlades i Warren 1764 under namn af Rhode Island
college, flyttades till P. 1770 och erhöll sitt
nuv. namn (efter en af dess förnämsta välgörare)
1804, universitetsbiblioteket med 62,000 bd, tvänne
»high schools», den rom. katolska »Academy of the
Sacred heart of Jesus» (1873), Athenaeum (1836) med
ett bibliotek af mer än 43,000 bd, Providence Public
library med 32,000 bd, Rhode Islands historiska
sällskap (1822), Franklin society (1823), för
främjande af naturvetenskapernas och mekanikens
studium, m. fl. samt bland välgörenhetsinrättningar
Butler hospital för dårar, Dexter asylum för
fattiga och Rhode Island hospital. P. anlades 1636
af Roger Williams från Massachusetts och blef 1832
stad. 104,857 innev. (1880). Fordom dref staden
betydande handel med Kina och Ostindien; men ehuru
handeln ännu är rätt ansenlig, är P. nu egentligen
fabriksstad, med ett stort antal fabriker, som
förarbeta silfver, guld, jern, ull och bomull. I
tillverkning af guld- och silfverarbeten intager
P. en af de främsta platserna i unionen.
Providentiel (af Lat. providéntia, gudomlig försyn),
som härrör från Guds skickelse.
Provincia, Lat., betydde i det forna Rom egentligen
ämbetsområde, d. v. s. ett på ena eller andra stället
förlagdt fält för en ämbetsmans verksamhet, särskildt
en konsuls befäl i krig; sedermera öfvergick det att
utmärka ett lydland under Rom. Den första provinsen i
sistnämnda mening var Sicilien. Då ett land eröfrats
och skulle inrättas till romersk provins, ditsändes
oftast en komité (af 5 till 10 personer) för att
jämte den segerrike fältherren ordna förhållandena
derstädes, under iakttagande deraf att innevånarna
skulle behålla sina egna lagar och rättsplägseder,
men styras af en romersk ståthållare. Till sådana
förordnades först pretorer, sedermera prokonsuler
och propretorer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
