Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psalmbok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af salmer i Roskilde konvents salmebog» (1886).
A. Hbrd.
Psalmerna. Se Psaltaren.
Psalmist (Lat. psalmista), psalmdiktare,
psalmsångare. – Psalmisten, en ofta förekommande
benämning på konung David.
Psalmodi (af Grek. psalmos, psalm, och ode, sång),
psalmsång, psalm-melodi; antifoni (se d. o.) eller
annan liturgisk sång; psalmton, enformig sång, som
rör sig på några få bredvid hvarandra liggande toner.
Psalmodikon (af psalm och Grek. odikos, hörande till
sång). Se Dillner, Joh.
Psaltare (T. psalter, Grek. psalterion), ett slags
trekantig spetsharpa, spelad med fingrarna eller med
plektrum, bruklig hos forntidens hebréer, greker
och romare, sedermera i Europa in på 1600-talet
(enl. Praetorius). Se vidare nästa artikel.
Psaltaren (samma ord som det föreg.), Davids psaltare,
Davids psalmer l. endast Psalmerna (Grek. psalmoi)
kallas den gammaltestamentliga församlingens sång-
och bönebok. Den utgöres af 150 psalmer, fördelade
i enlighet med Pentatevken i 5 böcker: 1) 1–41;
2) 42–72; 3) 73–89; 4) 90–106; 5) 107–150. Hvarje
bok slutar med en doxologi (lofprisande af Israels
Gud). Några psalmer förekomma två gånger, om ock
med någon liten förändring: ps. 14 och 53; 40:14–20
och 70; 60: 8–14 och 108: 8–14. Några hafva verser
eller verspar ordnade efter det hebreiska alfabetet
och kallas derför alfabetiska (t. ex. ps. 25,
37, 119). De tre första böckerna hafva i regeln
öfverskrifter, som dels angifva författaren, dels
psalmernas musikaliska karakter och liturgiska
bestämmelse. De två sista böckerna äro deremot nästan
till hälften utan öfverskrifter. Som författare
nämnas Mose (ps. 90), David (med 73 ps.), Salomo
(ps. 72 och 127), Asaf, Korachs söner samt Heman och
Ethan. Femtio psalmer äro namnlösa. Psalmförfattandet
sträcker sig från Davids tid till folkets återkomst ur
fångenskapen i Babel. Redaktionen antages hafva skett,
medan folket ännu stod under persernas herravälde,
således långt före den makkabéiska tiden, till hvilken
flere kommentatorer hafva velat förlägga icke blott
psalm-redaktionen, utan äfven sjelfva författandet
af flere psalmer. Vanligen anses Esra hafva bragt
samlingen i det skick, hvari den nu befinner sig. De
musikaliska och liturgiska öfverskrifterna äro
dunkla och ännu delvis oförklarade. Om deras höga
ålder vittnar det förhållandet att de alexandrinske
bibelöfversättarna (Septuaginta) icke förstodo dem. –
Diktarten är religiöst lyrisk, och författandet
skedde efter lagarna för den s. k. parallelismen
(se d. o. 5). Några psalmer äro dock alster mer af
det reflekterande förståndet än af den religiösa
känslan, under det andra närma sig lärodikten. Alla
andas emellertid det djupaste förtroende till och
den innerligaste gemenskap eller längtan efter
gemenskap med Gud och aflägga vittnesbörd om lagens
och profetians verkan på folkets sinne. – Efter
innehållet delas psalmerna i 1) bönepsalmer;
2) botpsalmer (6, 32, 38, 51, 102, 130,
143); 3) lof- och tacksägelsepsalmer; 4) läropsalmer;
5) pilgrims- l. uppfärds- l. vallfartssånger
(120–134); 6) hallelujapsalmer (t. ex. 113–118);
7) messianska psalmer: a) dels profetiskt messianska
(2, 45, 72, 110), b) dels typiskt messianska
(t. ex. 22). De s. k. förbannelsepsalmerna förråda
den ofullkomliga gammaltestamentliga ståndpunkten,
om ock till deras förklaring kan anföras, att de
framsprungit ur författarens ifver för det rätta och
hans betraktande af fienderna såsom Guds fiender. –
Liksom Psaltaren varit den gammaltestamentliga
församlingens sångbok, så har den ock blifvit
det för den nytestamentliga, antingen direkt,
såsom i den första kristna församlingen och den
reformerta kyrkans tidigare period, eller indirekt
genom omarbetning, såsom bl. a. i den lutherska
kyrkan. Äfven såsom bönebok har den städse
bibehållit sitt oförgängliga värde. Den senaste
svenska öfversättningen af Psaltaren är af år 1887.
K. H.
Psalterium, Lat., psaltare (se d. o.).
Psametik, egyptisk konung. Se Egypten, sp. 230.
Psamma PB., marhalm, sandrör, bot., ett slägte inom
gräsens nat. fam. (Gramineae Juss.), kl. Triandria
L. Dessa gräs växa på sandiga hafsstränder, ofta i
täta tufvor af högväxta strån, hvilka, liksom de
slutligen hoprullade bladen, hafva blågrön eller
gråblåaktig färg och tämligen stora småax, samlade
i en lång, smal, tät, nästan axlikt hopdragen vippa.
O. T. S.
Psammit (af Grek. psammos, sand), stundom använd
benämning för sandsten.
Psara (Ipsara), liten, bergig ö i Egeiska hafvet,
18 km. n. v. om ön Chios, har en areal af 90 qvkm. och
tillhör turkiska vilajetet Djesairi-Bahri-Sefid. Före
det grekiska befrielsekriget hade ön mer än 20,000
innev. och bildade under detsamma jämte Hydra och
Spetsa den förnämsta grekiska sjömakten. Trots tappert
motstånd eröfrade turkarna ön och ödelade den d. 3
Juli 1824. Hufvudorten P. på öns södra sida har nu
föga mer än 500 innev.
Psaronius Cotta, bot. paleont., fossila
ormbunksstammar eller rättare delar af sådana,
hvilka äro utmärkta derigenom att deras hufvudmassa
utgöres af ett af adventivrötter genomdraget
barkparenkym. Veden, som består af flere, i
koncentriska ringar ställda, bandformiga och
veckade kärlsträngar, är i förhållande till
barken mycket obetydligt utvecklad. Stammarna
kunna nå en genomskärning af flere fot. De
förekomma i synnerhet i de permiska lagren. Bekanta
fyndorter äro bl. a. Chemnitz i Sachsen och Autun
i Frankrike. I förra årh. användes delar af dessa
stammar såsom slipade och polerade i stor mängd
till alla möjliga prydnader, hvarför de numera
äro ganska sällsynta. Adventivrötterna framstå i
genomskärning på stenmassan såsom runda eller något
ovala fläckar, härigenom erinrande om fläckarna på en
stares bröst, hvaraf det tyska namnet »staarstein».
A. G. N.
Psefit (af Grek. psefos, liten rund sten), petrogr.,
stundom använd benämning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
