- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
377-378

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psilandersköld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjort, och hvilka upptaga 3 folioband. I
Bergskollegium blef P. auskultant 1728, men
företog derefter i sällskap med den sedermera såsom
kemist och mineralog ryktbare A. Swab en resa till
bergverken i Böhmen, Ungern, Salzburg, Bajern, Sachsen
m. fl. orter. P. antog ett anbud att gå i rysk tjenst
och blef 1736 rysk bergshauptman, men återvände
till Sverige 1742, blef extra ordinarie bergsråd
1748 och ordinarie 1754 samt afled i Stockholm d. 4
Aug. 1768. Sin dyrbara mineraliesamling skänkte
han Vetenskapsakademien, af hvilken han var medlem
sedan 1743, och som efter hans död äfven erhöll hans
boksamling. P:s presidietal Om nödvändigheten att
vid mineralsamlingars görande icke blifva bedragen

(1754) finnes infördt i nämnda akademis handlingar.
P. O. Bm.

Psilandersköld, Nils, friherre, sjömilitär, brorson
till friherre Gustaf von Psilander och kusin till
Nils Psilanderhielm, föddes i Karlskrona d. 16
Nov. 1707, ingick som lärstyrman vid amiralitetet
1719 och såsom midshipman i engelsk örlogstjenst
1726, hvarefter han deltog i Englands sjökrig mot
Spanien. 1728, då han utnämndes till löjtnant vid
svenska flottan, ingick han i holländsk tjenst och
förde såsom kapten befäl öfver fartyg med 24 och med
30 kanoner, å hvilka holländska krigsfartyg han gjorde
vidsträckta resor och två gånger kom i strid med
turkiska krigsfartyg. 1737 blef P. kaptenlöjtnant vid
svenska flottan, återkom till fäderneslandet 1741 och
deltog 1741–42 i kriget mot Ryssland. 1745 utnämndes
han till varfskapten i Karlskrona och avancerade 1758
till schoutbynacht. År 1761 förde han befälet öfver
den eskader af 6 skepp (2 fregatter och 4 mindre
fartyg), som i förening med en rysk flotta under
kriget mot Preussen var stationerad utanför Kolbergs
fästning. P. blef viceamiral 1762, varfsamiral
1763, amiral och amiralitetsråd 1765. Han afled i
Karlskrona d. 9 Mars 1783. År 1751 hade han blifvit
adlad (han hette före adlandet Psilander) och 1771
upphöjd i friherrligt stånd (ej introd.). Under sin
ledning af varfvet hade han gjort sig berömd såsom
den dugligaste varfschef svenska flottan egt under
frihetstiden. P. O. Bm.

Psiloi (psiletai) kallades det lättast väpnade
manskapet vid de forngrekiska härarna. De förde
slunga, båge eller spjut, någon gång stridsyxa
eller klubba, buro inga eller högst enkla
skyddsvapen och voro afsedda att i mindre
afdelningar framför de stora slaghoparna
(falangerna) oroa fienden och inleda striden.
C. O. N.

Psilomelan (af Grek. psilos, glatt, och melas,
svart), miner., en derb brunsten af ungefär
samma sammansättning som pyrolusiten, derjämte
innehållande BaO, K2O och MnO samt af större hårdhet
(5,5–6). Den är till färgen jernsvart till blåaktigt
eller brunaktigt svart och förekommer tillsammans
med andra manganmalmer på gångar i porfyr och trakyt
på flere ställen i utlandet (Thüringen, Ungern,
Ilefeld på Harz) samt i Sverige på några ställen i
Dalarna. Den har samma användning som pyrolusiten.
Ant. Sj.

Psiol, flod i ryska guvernementen Kursk, Charkov och
Poltava, förenar sig med Dnjepr nedanför Krementsjug
efter ett lopp af omkr. 560 km.

Psittacidae. Se Papegojor.

Pskov (Pleskov). 1. Guvernement i nordvestra Ryssland,
begränsadt af guvernementen S:t Petersburg i n.,
Novgorod, Tver och Smolensk i ö., Vitebsk i
s. och Livland i v. Areal 44,208 qvkm. (deraf 995
qvkm. vatten). Omkr. 920,000 innev., de fleste
storryssar jämte omkr. 8,000 ester, 500 letter och
1,500 judar. Landet är till större delen slätt,
endast i s. och s. ö. bergigt. Omkring floderna
Lovat och Polist utbreder sig en stor skogbevuxen
kärrtrakt, som i n. sträcker sig ända till
S:t Petersburg. Floderna äro många och höra till
tre särskilda bäcken: till sjöarna Peipus och
Pskov floderna i n. v. (Velikaja med dess många
tillflöden), till sjön Ilmen floderna i midten
(Sjelonj, Polist, Lovat) och till Düna de
sydöstra vattendragen. Floderna äro till en del
segelbara och användas i stor utsträckning till
timmerflottning. Guvernementet har ej mindre än
850 sjöar. Den största är Pskov, som betäcker en
yta af 734 qvkm. och är genom ett 60 km. långt sund
förenad med Peipus. Skogar upptaga nära hälften, i
vissa distrikt ända till 2/3 af arealen. Oaktadt den
magra jorden är åkerbruket hufvudnäring, men fyller
ej behofvet af spanmål. Mycket lin exporteras. Vid
de större sjöarna och floderna idkas ett indrägtigt
fiske. Industrien är obetydlig. – 2. Hufvudstad
i nämnda guvernement, belägen på ömse sidor om
Velikaja, 14 km. från dess utflöde i sjön Pskov,
vid Petersburg–Varsjav-jernvägen, 275 km. s. v. om
Petersburg. Regelbunden ångbåtsförbindelse med Dorpat
(på 10 timmar). Omkr. 21,000 innev. Stadens hufvuddel
med kremlj och flere förstäder, bl. a. stadsdelen
Zapskovije, ligger på Velikajas högra sida, på den
venstra förstaden Zavelitjije. Katedralen i kremlj har
ombygts fyra gånger sedan 12:te årh. och eger flere
gamla reliker samt grafvar, som hysa biskopar och
furstar i P. Det stora antalet kyrkor samt ruinerna af
en mängd kloster i och utanför den nuv. staden vittna
om P:s forna storhet och rikedom. Den nuv. staden
är till stor del byggd af trä och visar spår af
förfall. Många af innevånarna lefva af jordbruk
och trädgårdsskötsel, andra hafva sin näring af
den varutrafik jernvägen framkallat. Staden är säte
för en grekisk biskop och har ett prestseminarium,
gymnasium o. a. undervisningsanstalter. – P., fordom
en systerrepublik till Novgorod och en af Rysslands
äldsta städer, bibehöll sin sjelfständighet och
sina fria institutioner ända till 16:de årh. Floden
Velikaja hade alltifrån den aflägsnaste forntid
varit en handelsväg mellan södra Ryssland och norra
Östersjön, och det var helt naturligt, att en rysk
befäst stad tidigt skulle uppstå i dalen. I 12:te
årh. blef P. en »prigorod» till republiken Novgorod,
d. v. s. måste i vissa afseenden lyda under Novgorods
jurisdiktion och hjelpa det i krigstid. P. hade
emellertid sin egen (valde) furste och blef sedan
senare hälften af 13:de årh. så mäktigt, att det af
Novgorod erkändes som jämlike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free