- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
381-382

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psilandersköld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnimmande. Det gifves egentligen tvänne former af
sådan vetenskap, sins emellan olika till syfte och
metod. 1. Den filosofiska l. rationella psykologien
har till direkt uppgift att framtränga till sjelfva
det egentliga väsendet hos menniskan och ur detta
förklara hennes mer tillfälliga (fenomenella) sida,
och den bibehåller denna sin karakter så långt,
som den med afseende på hvarje särskild yttring
af själslifvet gör begripligt huru den kan vara en
uppenbarelse af väsendet. (Denna vetenskap benämnes
äfven inom vissa filosofiska skolor rationel
antropologi
.) Väsendet hos menniskan bestämmer
den ur vissa allmänna synpunkter, analoga med dem,
ur hvilka man i allmänhet brukar afgöra frågan om
väsendet i tingen, blott specielt tillämpade på
menniskan, hvilket naturligtvis ej hindrar, att man
kan antingen stödja sig på en redan gifven filosofisk
åsigt eller, omvändt, just genom psykologisk
analys söka leda sig fram till en sådan. Menniskans
särskilda förmögenheter och lifsyttringar betraktas
sedan alltjämt ur väsendets synpunkt såsom dettas
fullkomligare eller mindre fullkomliga uppenbarelse,
och vetenskapen får derför dels en allmännare del,
som handlar om sjelfva väsendet hos menniskan,
dels en speciel, som derur förklarar de särskilda
förmögenheterna m. m., så långt detta är möjligt. –
2. Den empiriska l. experimentella psykologien
åter gör ej till sin uppgift att framtränga till
menniskans väsende, utan inskränker sig till
att göra reda för det faktiskt förefintliga
själslifvets lagar och verkningssätt, dervid
betjenande sig af experiment och erfarenhet. Denna
är en jämförelsevis ung vetenskap, men forskningar
af sådan art bedrifvas f. n. med ifver och framgång
af utmärkta vetenskapsmän, i synnerhet i England
och Tyskland (Spencer, Wundt m. fl.). Företrädesvis
är det lagarna för sinnesintryckens styrka äfvensom
för idéassociationer och minne, hvarpå man hittills
riktat sin uppmärksamhet. Men jämväl sådant, som
t. ex. språkförmågan, sinnet för förhållanden
i tid och rum m. m., har dragits inom dess
arbetsområde. Emellan de båda vetenskaperna,
om blott båda rätt förstå sin uppgift, äro inga
konflikter behöfliga, enär deras intresse och
synpunkt äro olika. Fastmer hafva de mycket att
lära af hvarandra. – Jfr Antropologi och Logik.
L. H. Å.

Psykomanti. Se Nekromanti.

Psykomotorisk (af Grek. psyche, själ) kallas den
verksamhet hos nervsystemet, som omfattar både
hjernans motoriska sfer och de motoriska nerverna.
F. B.

Psykos (af Grek. psychosis, själen), sinnessjukdom
(se d. o.).

Psykrometer (af Grek. psychros, kylig). Se
Hygrometer.

Psyllidae. Se Bladloppor.

Ptah (Phtah), mytol. Se Apis och Egypten, sp. 220.

Ptarmica (Lat.; Grek. ptarmika), med., medel,
som framkalla nysning. Se Sternutatoria.

Pteranodon. Se Pterosauria.

Pteris, bräken (i egentl. mening), bot., ett
slägte af tämligen stora växter, hörande till
nat. fam. Polypodiaceae R. Br. bland Filices
L. (ormbunkarna), kl. Cryptogamia L. Stambladen äro
alla likformiga, med sporplättarna i en sammanhängande
rand å undersidan vid bladflikarnas kanter, hvilka
äro hårbräddade och vikna öfver sporplättarna. Från
den vidt omkring krypande, smala rotstocken uppskjuta
här och der vanligen ensamma (vid skärgårdsöarnas
stränder ofta gruppvis ställda) stamblad, som hafva
långa skaft och tresidiga 2–3 gånger pardelade
skifvor. I Sverige finnes endast P. aquilina L.,
kallad örnbräken, emedan ett tvärsnitt, hälst något
snedt lagdt mot den platta sidan af den förtjockade,
i jorden dolda, svartaktiga stambladsbasen, visar
genom de afskurna hvita kärlknippenas anordning
bilden af en s. k. fläkt örn (i Helsingland kallas
denna växt ormris). De underjordiska delarna
af denna art, radices Pteridis aquilinae, samt
af P. esculenta Forst. i Australien jämte några
andra hafva användts rostade såsom födoämne. De
smaka slemmigt bittert och sammandragande, hvarför
de äfven användts såsom medel mot diarré m. m.
O. T. S.

Pternistes, frankolinslägtet, zool., hör till
underfamiljen fälthöns (Perdicinae) inom orrfoglarnas
familj (Tetraonidae), hönsfoglarnas ordning (Gallince)
och foglarnas klass. De många arterna äro hemma i
Afrika och södra Asien, lefva par- eller familjevis i
buskmark och lägre skog, äro allätare, springa utmärkt
och flyga lätt, ehuru ej långa sträckor. Somliga
arter sätta sig undantagsvis i träd. Frankolinerna
äro i Afrika föremål för ifrig jagt (med hundar,
som gripa dem på marken eller vid uppflygandet)
eller fångst. I fångenskap kunna de vid lämplig
vård bringas till att fortplanta sig. Frankolinen,
P. vulgaris, fanns ännu för tjugo–tretio år sedan
i Spanien och södra Italien samt på Sicilien, men
är numera der utrotad. I stort antal förekommer
han deremot i sydvestra och södra Asien ända bort
i norra Indien. Öfre kroppsdelarna äro svartbruna,
med gulaktiga fläckar och streck, hufvudets sidor,
hakan och strupen svarta, halsen på midten försedd
med ett lifligt sammetsbrunt tvärband, bröstet svart,
med hvitaktiga, runda fläckar, näbben svart och benen
rödgula. Längden utgör 34 cm. Öfverallt, der denna art
förefinnes, är hon föremål for en hänsynslös jagt;
och som hon är mycket lätt att skjuta, löper hon
der och hvar fara att hastigt förminskas i antal,
kanske till och med att utrotas. C. R. S.

Pterocarpus L., bot., farmak., ett slägte af
högstammiga träd, hörande till nat. fam. Leguminosae
(Papilionaceae L.), kl. Diadelphia L. och egande ett
vackert löfverk af parbladiga blad med uddblad och
blommorna i vippor antingen i grenspetsarna eller
i bladvecken. Blomfodren äro 5-tandade, kronorna
fjärilslika, ståndarna i regeln diadelfiska, men
stundom äfven monadelfiska och triadelfiska. Frukten
är en uppsvälld, rundtom vidgad balja. P. Marsupium
Roxb., som har utvändigt brun, inuti röd bark,
2–3-pariga blad och gulhvita

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 18:58:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free