Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psilandersköld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biblioteket i Alexandria. Konungatiteln antog han
305 och utkorade till sin hufvudstad det af Alexander
grundlagda Alexandria, hvilket inom kort utvecklade
sig till en af fornverldens rikaste handelsstäder
och af P. pryddes med många praktfulla byggnader. År
285 öfverlemnade han regeringen åt sin son i fjerde
giftet (med Berenike) och dog 283, 84 år gammal.
P. II. Filadelfos, den förres son, f. 309 f. Kr.,
konung 285, var en högt bildad och konstälskande
furste, men ingalunda oklanderlig till karakter och
lefnadssätt. Så försköt han sin gemål Arsinoë och
förmälde sig med sin syster af samma namn. Tillnamnet
Filadelfos (»den broderälskande») öfverensstämde
äfvenledes ganska illa med hans beteende mot
bröderna, af hvilka den äldste, P. Keravnos, redan
under faderns lifstid fördrifven från Egypten,
sökte tillflykt hos Lysimachos och för en kort
tid lyckades vinna väldet öfver Macedonien. De
krig, hvilka P. förde i afsigt att underlägga sig
Grekland och de asiatiska kustlanden, ledde icke
till några synnerligen betydliga resultat. Sitt
lands handelsområde utvidgade han genom att inleda
förbindelser med Etiopien och Indien. För literaturen
hyste han varmt intresse, och flere af samtidens
störste skalder (Kallimachos, Theokritos, Filetas
m. fl.) lefde vid hans hof. Äfven har han fått namn
af att vara det alexandrinska museets och bibliotekets
egentlige skapare. Död 246 f. Kr.
P. III Evergetes, den förres son, började 246
f. Kr. sin regering med ett fälttåg mot Syrien,
under hvilket han framträngde ända till Indus
och eröfrade såväl Eufratlanden som större delen
af vestra Asien. Bland det rika krigsbytet voro
åtskilliga fordom af perserna från Egypten bortröfvade
gudabilder, hvilkas återställande förskaffade honom
namnet Evergetes (»välgöraren»). Äfven med Grekland
trädde han i förbindelse, valdes af Achaiska förbundet
till öfverfältherre och mottog vid sitt hof den
landsflyktige spartanske konungen Kleomenes. Konst
och vetenskap omhuldade han i likhet med sina
företrädare. Död 221 f. Kr.
P. IV, den föregåendes son, banade sig, enligt en
uppgift, väg till tronen (221 f. Kr.) genom mord på
sin fader, hvilket icke hindrade honom att antaga
tillnamnet Filopator (»den faderälskande»), hvarefter
han med grymhet rasade mot sina öfriga fränder
för att sedermera ohejdadt hängifva sig åt sina
lustar. Med P., hvilken dog 204 f. Kr., inträdde det
sedliga förfall, som gjorde de följande ptoleméernas
historia till en nästan oafbruten kedja af slägtmord,
grymheter och utsväfningar. Desse regenter voro:
P. V Epifanes (»den lysande»), 204–180 f. Kr.,
vid sin faders, P. IV:s död, endast fyra år, stod
under romarnas skydd, med hvilkas bistånd äfven ett
farligt uppror dämpades (196). – Hans son P. VI
Filometor (»den moderälskande»), 180–144 f. Kr.,
tillträdde såsom sexårigt barn regeringen under
förmynderskap af sin moder. Förjagad af sin broder,
hvilken han antagit till medregent, sökte han hjelp
hos romarna och
återinsattes af dem i sitt välde. Under hans
regering hade Egypten att bestå ett farligt krig
mot Antiochos IV i Syrien. Han efterträddes af
sin broder och medregent P. VII Evergetes
(»välgöraren»), 144–117 f. Kr., äfven kallad Fyskon
(»isterbuken»), hvilken mördade sin brorson och
tuktade de motspänstiga innevånarna i Alexandria
genom ett gräsligt blodbad. Regeringen öfvertogs
vid hans död af hans gemål Kleopatra, hvilken till
medregenter kallade först sin äldre son, P. VIII
Soter Lathuros, och derefter den yngre, P. IX
Alexander. Denne mördade sin moder, men undanträngdes
sjelf af sin äldre broder, hvilken efter några års
regering dog år 81 f. Kr. Han efterträddes af sin
dotter Berenike, hvilken till gemål och samregent
upptog sin styfson, P. X Alexander, och af honom
inom kort bragtes om lifvet, hvarefter han sjelf
föll ett offer för det uppretade folket. Till
en ej legitim sidogren af det ptolemeiska huset
hörde P. XI, 81–52 f. Kr., med tillnamnet Avletes
(»flöjtblåsaren»). Dennes dotter, den ryktbara
Kleopatra, den sista sjelfständigt regerande medlemmen
af ptoleméernas hus, erkände tidtals såsom medregenter
under namn af P. dels sina två bröder, dels sin son.
A. M. A.
Ptolemaios (Lat. Ptolemaeus), Klaudios, grekisk
astronom, föddes omkr. år 100 e. Kr. Om hans
lefnadsförhållanden känner man blott, att han
vistades i Alexandria, der han 126–141 utförde
åtskilliga astronomiska observationer. Uppgiften
om Pelusium såsom hans födelseort är bevisligen
oriktig och beror på P:s tillnamn Pheludiensis
(en förvrängning af Klaudios) i de äldsta latinska
öfversättningarna från arabiskan af »Almagest». –
Inom astronomiens historia intager P. en af de mest
framstående platserna på grund af det inflytande han
utöfvat dels såsom öfverbringare till efterverlden
af de genom grekerna vunna resultaten, dels genom
det af honom utbildade och efter honom uppkallade
ptolemeiska verldssystemet. I hvad mån originalitet
bör tillerkännas P., kan icke med visshet afgöras,
då de föregående grekiske astronomernas och särskildt
Hipparchos’ skrifter väsentligen gått förlorade. Att
P. i flere punkter dragit nytta af Hipparchos’
arbeten, är obestridligt, men å andra sidan är det
säkerligen oriktigt att karakterisera honom såsom
blott kompilator. Den uppgift, som utgjorde det
hufvudsakliga föremålet för P:s undersökningar,
var att söka förklara den genom observationerna
konstaterade, skenbart ojämna rörelsen hos vissa
himlakroppar, under förutsättning att jorden
såsom stillastående omkretsades af månen, solen,
planeterna och fixstjernorna, samt att all rörelse
skedde uniformt i cirkulära banor. För att åstadkomma
en sådan förklaring antog P., att solen, månen och
planeterna rörde sig i excentriska cirklar och
epicykler. Förklaringen af oregelbundenheterna
i solens och månens rörelse medelst excentriska
cirklar hade blifvit angifven redan af Hipparchos,
men utbildades nu vidare af P. För solen antog han
blott en excentrisk cirkel eller en epicykel, som
rörde sig på en med jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
