Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Punsch ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pur (Lat. purus), ren, oblandad, oförfalskad; idel,
lutter, bara.
Purana. Se Indiens språk och literatur, sp. 555.
Purbach, Georg. Se Peuerbach.
Purcell [pö’rsäll], Henry. Englands störste
tonsättare, född 1658 i London, död derst. 1695,
förlorade tidigt sin fader, som var medlem af
Chapel royal, samt erhöll sin musikaliska utbildning
under Cooke och Humfrey. Såsom dramatisk tonsättare
uppträdde P. redan 1675, då efter beställning operan
Dido and Aeneas uppfördes i en trängre krets och
tilldrog sig så mycken uppmärksamhet, att P. erhöll en
mängd beställningar på inlägg uti dramatiska stycken,
såväl lustspel som tragedier. Till denna tid hör
hans musik till Shakspearcs Timon af Athen. 1680
blef han organist i Westminsterkyrkan och skref
under de följande sex åren, utom 12 sonater för två
violiner och generalbas, nästan endast kyrklig musik,
mest s. k. »Welcome songs». Derefter återtog han
sin verksamhet för scenen och författade musik till
Drydens sorgspel Tyrannic love m. fl. samt 1690 sin
första egentliga opera, Dioclesian, och följande
år sin förnämsta dramatiskt-musikaliska skapelse,
King Arthur, till text af Dryden. Härtill anslöto
sig operan The fairy queen och musiken till Lees The
massacre in Paris, Drydens Amphitryon, d’ Urfeys Don
Quixote samt en stor mängd andra. Ett rikt urval ur
hans kompositioner för scenen finnes uti A collection
of ayres composed for the theatre (1697). Högre
konstnärligt värde ega hans kompositioner för kyrkan,
om de än voro mindre epokgörande, en egenskap, som
man måste tillerkänna hans skapelser för scenen,
alldenstund P. grundlade en nationel opera, som
dock senare undanträngdes af den italienska. Hans
kyrkomusik hade betydligt inflytande på Händels
kompositionssätt, sedan denne samtidigt bosatt sig
i London. Uti »Purcell’s sacred music» (1829–32)
finnes samlad största delen af hans kompositioner
för kyrkan, utgörande »Anthems» med orkester eller
orgel, hymner, psalmer, kanon m. m. Af kammarmusik
skref han 10 fyrsatsiga sonater för piano, ofvannämnda
triosonater och Lessons for the harpsichord or spinnet
(1696). Sedan 1879 utgifves af Breitkopf & Härtel en
samlingsupplaga af P:s verk.
Puré (Fr. purée, antagl. af Lat. purus, ren, rensad),
soppa, kokt på ärter, ärtskockor, höns, kräftor
el. dyl. och från hvilken de fasta beståndsdelarna
frånsilats.
Purée [pyre], Fr. 1. Se Puré. – 2. Kem., »indiskt
gult» (Fr. jaune indien), ett färgstoft af
obekant ursprung, kommer i handeln i form af
brunaktiga massor med urinös, myskartad lukt.
P. T. C.
Purga, benämning på snöstorm i norra Sibirien.
Purgatorio (»Skärselden»), titeln på den 2:dra
tredjedelen af Dantes stora dikt »La commedia divina»
(se Dante Allighieri).
Purgera (Lat. purgare, rensa, rena), ur
matsmältningskanalen rensa bort otjenligt innehåll
genom användande af s. k. purgantia l.
laxantia, d. v. s. »afförande medel» (se d. o.). Genom
purgering (laxering) framkallas ett ökadt
blodtillflöde till bukhålans organ, särskildt
tarmkanalen, och derigenom kan blodet afledas från
andra kroppsdelar, såsom hufvudet, lungorna etc.,
åt hvilka håll blodträngning (kongestion) af en
eller annan anledning uppstått. Häri ligger den ofta
helsobringande verkan af ett förståndigt användt
afförande medel. Jfr Katharsis, Lavemang och Laxera.
O. T. S.
Puri. Se Djagarnath och Orissa.
Purifiera (Lat. purificare, rensa, rena), rena,
luttra, skira. – Purificatio Mariae. Se Kyndelsmässan
och Mariafester. – Purificatorium, den korsprydda
linneduk, hvarmed den katolske presten vid nattvarden
aftorkar kalken.
Purim-festen (Hebr. purim, plur. af pur, lott, ett
ord, som förekommer i Esters bok, 9: 24 och 26, samt
antages hafva fornpersiskt ursprung), en religiös
glädjehögtid hos judarna. Se Ester och Judiska
gudstjensten, sp. 1414.
Purism (af Lat. purus, ren), språkrensning, är
sträfvan att i ett språk undvika ord af främmande
härkomst (i motsats till inhemska ord). Vid stigande
odling lånas till beteckning af utifrån hemtade
redskap, inrättningar, begrepp o. s. v. vanligen
äfven ordet från samma håll som saken; och jämväl
för rent inhemska uppfinningar på det yttre lifvets
eller på tankens område lånas ofta ett främmande
ord, eller bildas af främmande ämne ett sådant,
äfven när det egna språkets tillgångar skulle vara
väl egnade att fylla behofvet. Slutligen bruka
personer, hemmastadda i och vana vid främmande
språk, i tal och skrift främmande ord i stället
för inhemska. I samma mån ett folk i sin kultur är
beroende af ett annat, i samma mån uppblandas vanligen
äfven dess språk, i första hand dess ordförråd, med
beståndsdelar af kulturgifvarens idiom. Främmande
ord i ett språk äro således minnen af främmande
kulturströmningar. Öfvervigt af främmande gods
i ordförrådet kan vara ett tecken till att det
nationella lifvet står på svaga fötter och kan
vara ett symtom, som bådar undergång, liksom en
sund reaktion mot dylik inblandning kan häntyda på
ett kraftigt nationalitetsmedvetande. Den första
stora importen af grekiska och latinska lånord
mottogo germaner och slaver med kristendomen. Under
unionstiden och redan förut medförde de skandinaviska
folkens politiska och kommersiella förbindelser med
Tyskland massor af plattyska (lågsachsiska) lånord. I
Sverige yttrar sig danskt inflytande samtidigt i
grammatiken. Från och med reformationen invandrade
under 1500- och 1600-talen högtyska ord i stor
mängd. Mera betydande var dock införseln af romanskt
gods, i synnerhet latinska ord, i och med de lärda
studiernas återuppvaknande, och franska ord, direkt
eller från Tyskland införda. Den första språkrensning
af någon större omfattning börjades i Sverige i midten
af 1600-talet genom Stiernhielm. I sitt blott började
verk »Gambla svea- och götha måles fatabur» (1643)
ger han anvisning till latinska och franska ords
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
