Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Purusha ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven bar namnet Podebusk (sed. o.). Mauritz
P. upphöjdes 1672 i friherrligt stånd. Malte I, son
af den förste danske baronen, ärfde slottet Putbus,
då den pommerska linien år 1704 utgick, och blef
år 1727 tysk riksgrefve. Hans son Morits Ulrik
(f. 1699, d. 1769) upptogs bland Sveriges grefliga
ätter år 1731 och blef 1733 president i Wismarska
tribunalet. Sedan 1720 var landtmarskalkens i
svenska Pommern ämbete ärftligt inom ätten. En sonson
till Morits Ulrik, grefve Vilhelm Malte (f. 1783,
d. 1854), upphöjdes 1807 af Gustaf IV Adolf i svenskt
furstestånd. Preussens konung bekräftade år 1817
furstetiteln. Ätten utgick 1858 på svärdssidan. Den
nuvarande egaren af slottet och titlarna, furst
Wilhelm Malte (f. 1833), är son till den föreg:s
dotter Clothilda och grefve Friedrich von Wülich
und Lottum. Han är arflandtmarskalk i furstendömet
Rügen och ärftlig medlem af Preussens herrehus.
Puteoli (nu Pozzuoli, se d. o.), sjöstad i
Kampanien, grundlagd 521 f. Kr. från Cumae, sedan år
194 f. Kr. romersk koloni. Namnet synes antyda rikedom
på brunnar (putei) eller mineralkällor. Stadens
välbyggda och präktiga hamn blef en medelpunkt för
handeln med Egypten och Spanien. Förnäma romare hade
villor i dess granskap. P. förstördes flere gånger
under folkvandringstiden, men uppbyggdes å nyo.
R. Tdh.
Putlitz, Gustav Heinrich Gans zu, tysk
vitterhetsidkare, f. i Brandenburg 1821, var 1863–67
intendent vid hofteatern i Schwerin, derefter
någon tid hofmarskalk hos kronprinsen af Tyskland
och kallades 1873 till direktör för hofteatern
i Karlsruhe. Han gjorde ett lyckligt grepp med
sina sagocykler Was sich der wald erzählt (1850;
46:te uppl. 1888; »Hvad berättas i skogen?». 1852;
»Skogens sagor», s. å.) och Vergissmeinnicht (1853;
18:de uppl. 1887). En angenäm stämning råder i hans
många lustspel, bland hvilka må anföras Spielt nicht
mit dem feuer! (»Lek inte med Amors pilar!», 1853) och
Badekuren (»I Söderköping», 1854). Han har dessutom
författat skådespel i den högre stilen, romaner,
noveller, en biografi öfver Immermann (2 bd, 1870)
m. m. P:s Ausgewählte werke utgåfvos i 6 bd 1872–77.
Putney [pö’tni], sydvestlig förstad till London, i
grefskapet Surrey, vid södra stranden af Thames, midt
emot Fulham, och vid jernvägen till Windsor. P. är
en hufvudstation för Londons roddföreningar.
Putorius. Se Illerunderslägtet.
Putrescens (af Lat. putrescere, ruttna)
l. putrefaktiori, förruttnelse. Se Jäsning,
sp. 1525. – Putridfeber. Se Septekemi. –
Putridgift, förruttnelsegift, sannolikt fäst vid
förruttnelsebakterier.
Putti (Ital., plur. af putto, pys, liten pojke),
benämning på de mer eller mindre nakna barngestalter
(genier, amoriner), som redan under antiken
och sedermera alltifrån renaissancens begynnelse
användes på den dekorativa plastikens och målningens
område. Dessa små figurer bära sköldar, blommor,
fruktgirlander, attribut o. s. v. eller dansa, skratta, gråta
etc. alltefter omständigheterna.
Puttingsvant (puttingar), sjöv. Se Björnhål.
Puttkamer, Robert Victor von, tysk statsman, född
i Frankfurt am Main 1828, egnade sig först åt den
juridiska, sedermera åt den civila tjenstemannabanan
i Preussen och avancerade 1877 till öfverpresident
i prov. Schlesien. Efter den bekante Falk utnämndes
P. i Juli 1879 till kultusminister för att befordra
de af Leo XIII med preussiska regeringen inledda
underhandlingarna om »kulturkampens» upphörande,
och han fick äfven landtdagen att antaga en lag,
som gaf regeringen något friare händer rörande
»majlagarnas» tillämpning. På P:s befallning
(1880) infördes i skolorna vissa bestämda principer
rörande tyska rättstafningen (den s. k. Puttkamerska
rättstafningen). I Juni
1881 vardt P. inrikesminister, blef såsom sådan
mindre populär genom sina strängt konservativa
åsigter och afskedades 1888 af kejsar Fredrik. Sedan
1881 var P. derjämte vicepresident i
preussiska statsministeriet och sedan 1888 en
af fullmäktige i Förbundsrådet. 1874 invaldes
han i tyska riksdagen och 1880 i preussiska
deputeradekammaren. – P:s kusin och svåger,
Maximilian von P., f. 1831, är sedan 1879 ledamot
af ministèren för Elsass-Lothringen såsom chef
för justitieväsendet och står sedan
1882 derjämte i spetsen för fångvården och
kultusförvaltningen inom rikslandet.
Puumala [pum-], socken i S:t Michels län, Finland,
Jokkas domsaga och härad. Areal, till omkr. hälften
sjö. 1,162 qvkm. Befolkningen finsktalande, 5,469
personer (1885). P. utgör ett imperielt pastorat
af 3:dje kl. under Jokkas kontrakt, Borgå stift. –
Puumala sund, söder om P. kyrka, omkr. 285 m. bredt
och 9–11 m. djupt, förenar öfre och nedre Saimens
fjärdar och afleder derigenom hela den söder om
Nyslott förenade Savolax-Karelska vattenmassan till
det egentliga Saima. Sundet är namnkunnigt från finska
kriget 1788–90. A. G. N.
Puvis de Chavannes [pyvi dö sjava’n], Pierre, fransk
målare, f. 1824 i Lyon, lärjunge af Henri Scheffer
och Couture, är en af de förnämste upprätthållarna
af den idealt monumentala målningen i Frankrike,
hvarvid han ställt den tidigare renaissancens stora
målare som sina förebilder. Han söker försinliga
sina oftast symboliska framställningar af allmänt
menskliga tillstånd med rika grupper af idealgestalter
och förläna det hela en monumental verkan genom
en fresko-artad kolorit. Men han mäktar icke sätta
grupperna i något innerligare organiskt sammanhang
med hvarandra, han omgifver sina figurer med mörka
konturlinier, och hans modellering af det nakna
är otillfredsställande, hvarjämte färgen är matt
och urblekt. Allt detta gör, att hans bilder se
ofullbordade ut och åstadkomma mest en dekorativ
verkan. De första arbeten af honom, som väckte
uppseende, voro Bellum et concordia (Krig och frid,
1861) och Hvila och arbete (1863) samt en symbolisk
framställning af det picardiska landtlifvet, Ave
Picardia nutrix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
