Print (PDF) - On this page / på denna sida - Pålkompass, sjöv., normalkompass, fäst vid öfre änden af en påle - Pållare, sjöv., se art. Pollare, vid hvilken må tilläggas, att - Pålok, fast stöd för en brobana - Pålstav. Se Celt - Pålstek, sjöv. Se Stek - Pålverk, befästningsk., träförskansning - Påmark (F. Poomarkku), kapell i Åbo och Björneborgs län - Påminnelser, jur., kallas i allmänhet den skrift, hvilken en part, som ingifvit ansökan eller besvär, hvaröfver förklaring infordras, till förklaringens bemötande ingifver hos den myndighet, som har att pröfva målet - Påmönstra. Se Inmönstra - Pånyttfödelsen. Se Nya födelsen - Påsenot, snörpevad (Eng. purse-seine), ett amerikanskt fiskeredskap - Påsk, D. paaske, Isl. páskar, páskir, Fr. pâque, pâques, Lat., Grek. och Aram. pascha, Hebr. pesach, egentl. förskoning, af pasach, skonande gå förbi - Påsk. 1. Judarnas påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pållare-Påsk. tygets däck. Man har genom denna placering velat, så vidt möjligt, undandraga kompassen inverkan från flyttbara jernmassor i fartyget, hufvudsakligen jernlaster, hvilka, om kompassen står på sin vanliga plats å däcket, åstadkomma stora förändringar i deviationen (magnetnålens afvikning från dess normala riktning). R.N. Pållare, sjöv., se art. Pollare, vid hvilken må tilläggas, att pållare, d. v. s. korta, upprättstående pålar eller pelare af trä, jern eller sten anbringas äfven å kajer, bryggor o.s.v. till trossars och kettingars fastsättande vid fartygs förhalning, förtöjning m. m. R. N. Pålok, fast stöd för en brobana, utgöres af en vinkelrätt mot brolinien nedslagen rad af pålar, vanligen lika många, som brobanan har underslag. Ofvanpå pålarna påtappas ett hammarband, på hvilket underslagen fästas. På hvardera sidan om pålarna spikas en snedsträfva. Pålok kan användas äfven vid fältbryggor på grundt vatten och lös botten. O.A.B. Pålstav. Se Celt. Pålstek, sjöv. Se Stek. Pålverk, befästningsk., träförskansning, som utgöres af en eller två rader lodrätt ställda pålar. De nedgräfvs omkr. l m. och nå 2,2 m. öfver marken. Skottgluggar uthuggas på manshöjd öfver marken, på det att fienden icke utifrån må kunna begagna sig af dem för att skjuta in i verket. För skyttarna anlägges på inre sidan en skyttbank. Pålverk erbjuda en god stormfrihet, men motstå icke artillerielden och kunna derför användas, endast der de stå dolda och skyddade för fiendens eld, t. ex. i ryggsidan på större fälverk. O.A.B. Påmark (F. Poomarkku), kapell i Åbo och Björneborgs län, Finland, lyder under Norrmarks pastorat. Areal 223 qvkm. Befolkningen finsktalande, 3,350 pers. (1885). A.G.F. Påminnelser, jur., kallas i allmänhet den skrift, hvilken en part, som ingifvit ansökan eller besvär, hvaröfver förklaring infordras, till förklaringens bemötande ingifver hos den myndighet, som har att pröfva målet. I saker, som genom revision fullföljas till konungen i Högsta domstolen, är »påminnelser» den skrift, hvilken sökanden ingifver till utvecklande af sin talan. Se vidare Anmärkningsmål. I.Afz. Påmönstra. Se Inmönstra. Pånyttfödelsen. Se Nya födelsen. Påsenot, snörpevad (Eng. purse-seine), ett amerikanskt fiskeredskap, som begagnas äfven i Norge och i Sverige (i Bohus län). Den utlägges från båt ute i vattnet och brukas för fiskarter, hvilka förekomma i stora stim, såsom makrill, sill m. fl. Vid fisket begagnas tre båtar, och vaden utlägges med tillhjelp af dessa rundt om stimmet samt hålles genom kaggar och flöten simmande i vattnet. Den drages icke in som en vanlig not, utan de undre telnarna äro så inrättade, att de med särskilda draglinor Kunna från den största båten dragas ihop, så att redskapet derigenom kommer att bilda liksom en säck, hvaruti fisken är innesluten, och hvarifrån den inhåfvas i båtarna. R. L. Påsk, D. paaske, Isl. páskar, páskir, Fr. pâque, pâques, Lat., Grek. och Aram. pascha, Hebr. pesach, egentl, förskoning, af pasach, skonande gå förbi (se nedan; jfr det engelska namnet på judarnas påsk: passover}. De tyska och engelska benämningarna för påsken: ostern och easter, höra samman med namnet på en forngermansk vårgudinna, Austro, Angelsachs. Eostra, Eastre, som särskildt firades i April. - 1. Judarnas påsk, passa- (pasah-, passah-) festen, den första af judarnas religiösa högtider (se Judiska gudstjensten), firas till minne deraf att mordängeln vid den tionde plågan, som drabbade Egypten på Moses tid, skonande förbigick israeliternas hus och ej tillfogade deras förstfödda någon skada. Enligt bestämmelserna i 2 Mos. 12: 12-14 skulle hvarje husfader slagta ett årsgammalt lam eller kid (»påskalammet») och med dess blod bestryka husets dörrträn och dörrposter samt derefter steka djuret helt och med sitt husfolk förtära detsamma tillika med osyradt bröd och bittra örter. Man skulle ock äta på stående fot, klädd såsom till resa, med fötterna skodda och med staf i hand, redo att genast bryta upp och lemna Egypten. Hvart och ett hus, der detta iakttogs, gicks af mordängeln förbi och skonades. Minnet af denna händelse skulle nu Israels barn årligen helighålla genom ett upprepadt iakttagande af nyssnämnda bestämmelser. Efter bosättningen i Kanaan skulle dock påskalammet ej mer slagtas och ätas i hvarje hus, utan allenast vid den gemensamma helgedomen; och i st. f. att strykas på dörrposterna skulle dess blod stänkas på altaret (5 Mos. 16: 2 ff. och 2 Kr. 30: 16 och 35: 11). Efterhand gjorde sig hos judarna en särskild ritus gällande för påskfestens firande. Före måltidens början iskänktes en bägare vin, som af husfadern välsignades, och hvaraf en hvar af husets medlemmar i sin ordning drack. Sedan man derefter tvagit händerna och smakat af de bittra örterna, börjades läsningen af påsktexten, eller den afdelning af lagen, som handlar om den första påsken och utgången ur Egypten. Derefter fylldes en andra vinbägare, hvarvid husfadern på tillfrågan af sin son om den ifrågavarande festens betydelse egde att svara med innehållet af 2 Mos. 12: 26 ff. Sedan sjöngos ps. 113 och 114 af Psaltaren eller början af det s. k. »stora halleluja», såsom psalmerna 113-118 benämnas. Efter det att välsignelsen uttalats öfver de sönderbrutna osyrade kakorna och det stekta lammet, vidtog den egentliga måltiden. Sedan denna slutat, tvådde husfadern å nyo sina händer, tackade och välsignade den tredje bägaren samt tömde densamma med sitt husfolk. Sedan så ytterligare en fjerde bägare ifylts, sjöngs fortsättningen af hallelujapsalmerna (115-118). Dessa fyra bägare ansågos höra till en fullständig påskfest. Understundom tillades ännu en femte bägare jämte afsjungande af ps. 120- 137. Omedelbart efter denna fest, den egentliga påskfesten, hvars firande började på aftonen d. 14 Nisan (judarnas Nisan 1. Abib motsvarar slutet af Mars och början af April), följde den högtid, som kallas de »osyrade brödens högtid» 1. »sötebrödshögtiden», som firades i sju dagar, d. 15-21 Nisan, af hvilka den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
