Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quæstio an ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egna sig åt vetenskapliga forskningar. Han blef 1852
medlem af Franska institutet, och 1855 utnämndes
han till professor i anatomi och etnologi vid Musée
d’histoire naturelle i Paris. Mest förtjenstfulla
äro hans undersökningar rörande de lägre djurformerna
och några af hans antropologiska afhandlingar; dock
hafva hans åsigter inom antropologien rönt mycken
motsägelse i Tyskland i synnerhet af Virchow. Af
Q:s många arbeten må nämnas L’unité de l’espèce
humaine (1861), Physiologie comparée (1862), Histoire
naturelle des Annelés (2 bd, 1866), Crania ethnica
(1875–79) samt i synnerhet Introduction à l’étude des
races humaines (1887) och Les pygmées (s. å). Q. är
ledamot af Vitt., hist. o. ant. akad. (1870) och af
Fysiografiska sällskapet i Lund (1872). H. A.
Quatre mains. Se À quatre mains.
Quatremère [katrömär], Étienne Marc, en af sin
tids lärdaste orientalister och kännare af arabiska,
persiska, turkiska, syriska och koptiska literaturen,
f. i Paris 1782, blef professor i grekiska språket
vid fakulteten i Rouen 1809, medlem af Franska
institutet 1815, professor i hebreiska och syriska
vid Collége de France 1819 och derjämte professor i
persiska vid École des langues orientales vivantes
1833. Han dog i Paris 1857. Q:s förnämsta arbeten
äro Recherches histor. et crit. sur la langue et
la littérature de l’Égypte (1808), Mémoire géogr. et
histor. sur l’Égypte (1811), Hist. des sultans
mamlouks de l’Égypte par . . . Makrizi (öfvers.,
med högst värdefulla noter; 2 bd, 1837–41),
Histoire des mongols en Perse, par Rachid-ed-din
(utgifven på persiska i »Collect. orientale»,
bd I, 1836), Chrestom. en turc oriental (1842),
Prolégomènes d’Ebn-Khaldoun (utg. på arabiska
1858) och Mélanges d’histoire et de philologie
orientales (utg. af Barthél. de S:t Hilaire, 1861).
H. A.
Quatremère de Quincy [katrömär dö kängsi’], Antoine
Chrysostome, fransk konsthistoriker, den föregåendes
kusin, f. 1755 i Paris, tillbragte flere år uti
Italien för att studera minnesmärkena från antiken,
vardt 1791 medlem af Lagstiftande församlingen
och 1797 af De femhundrades råd, invaldes 1804
i Académie des inscriptions, utnämndes 1815 till
intendent öfver konster och minnesmärken och 1818
till professor i fornkunskap samt tjenstgjorde
1816–39 såsom sekreterare i Académie des beaux arts. Död
1849. Q. författade en mängd arbeten, hvilka utmärka
sig för betydande lärdom och skarpsinne, medan
stilen är trög och vidtsväfvande. Här må nämnas
Dictionnaire de l’architecture (3 bd, 1795–1825;
ny uppl. 1833), Le Jupiter olympien (1814), hvari
kryselefantin-skulpturens teknik och historia
behandlas, Monuments et ouvrages d’art antique
restitués (2 bd, 1826–29), Histoire de la vie et des
ouvrages des plus célèbres architectes (2 bd, 1830;
omfattar 11:te–18:de årh.) samt monografier öfver
Rafael (1824), Canova (1834) och Michelangelo (1835).
Quattro-cento [tje’ntå], Ital., fyra hundra, kallas
af italienarna 1400-talet, särskildt då det är fråga
om den konstnärliga och literära
produktionen i Italien under denna den
s. k. ung-renaissancens period. Jfr Cinque-cento.
Quattuor (quatuor), Lat., fyra; qvartett. –
Quattuor species (Lat. »fyra slag»). matem.,
kallas inom elementar-aritmetiken de fyra enklaste
räknesätten l. räkneoperationerna: addition,
subtraktion, multiplikation och division. Under
medeltiden var antalet af dessa räknesätt betydligt
större. Man hade då vanligen 8 eller 9 sådana,
nämligen numeration (läran om tals beteckning och
utnämning), addition, subtraktion, fördubbling,
halfvering, multiplikation, division, qvadrat- och
kubikrotutdragning samt stundom progression (läran
om aritmetiska och geometriska progressioner). Redan
under 1500-talet började räknesätten »fördubbling» och
»halfvering» att utelemnas såsom varande specialfall
af multiplikation och division; deremot behölls
numeration såsom särskildt »species» ända in på
1700-talet. G. E.
Quebec [Franskt utt. kebe’ck, Eng.
utt. koibek]. 1. (Fordom Nedre l. Östra Canada)
Provins i Dominion of Canada, gränsar i n. till
Labrador, i ö. och s. ö. till S:t Lawrenceviken,
Chaleurviken, prov. New Brunswick och staterna
Maine, New Hampshire, Vermont och New York samt i
s. v. och v. till prov. Ontario, mot hvilken floden
Ottawa bildar gräns. Arealen beräknas till 500,769
qvkm. Om landets naturbeskaffenhet och produkter
m. m. se Canada. Befolkningen, som 1881 uppgick till
1,359,027 pers., är hufvudsakligen fransktalande,
härstammande dels från fransmän, som funnos der före
den britiska eröfringen, dels från invandrade skotska,
engelska och irländska kolonister. Indianerna, mest
tillhörande algonkin-, iroquois-, huron-, abenakis-
och micmacstammarna, voro 7,515, spridda i olika delar
af provinsen på »reservationer», som de mer eller
mindre flitigt odla. Omkr. 1,171,000 äro katoliker,
fördelade på 7 biskopsstift; 69,000 tillhöra engelska
högkyrkan (2 biskopsstift: Quebec och Montreal),
50,000 äro presbyterianer, 39,000 metodister,
9,000 baptister o. s. v. Undervisningsväsendet
står under kontroll af en superintendent och ett
af regeringen utnämndt undervisningsråd, som är
fördeladt på två sektioner (en katolsk och en
protestantisk). Enär skolundervisningen omfattar
äfven religion, kan den religiösa minoriteten i ett
skoldistrikt förena sig om egna skolor och erhålla
sin andel af undervisningsmedlen. 1883 funnos 4,404
folkskolor samt 300 högre skolor, deraf 3 universitet
(två protestantiska, i Montreal och Lennoxville,
och ett katolskt, i Quebec). Q. styres af en
»lieutenant-governor» och ett verkställande råd,
bestående af 6 ministrar med portfölj, hvilka
äro ansvariga inför provinsens representation
(»legislative assembly», med 65 medlemmar, och
»legislative council», med 24 medlemmar). Provinsen
är representerad af 24 senatorer i Dominions senat och
65 medlemmar i dess House of Commons. Hufvudstad är
Quebec, största staden är Montreal. – 2. Hufvudstad
i ofvannämnda provins och till 1858 i hela Canada,
ligger vid S:t Charles’ förening med S:t Lawrence,
på norra änden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
