Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Queen's pipe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsänder ett stort antal korta strömmar till östra
kusten (Brisbane, Mary, Burnett, Fitzroy, Burdekin
och Herbert) och några långa mot s. v., hvilka
genomflyta de stora vestra slätterna och antingen
– såsom Diamentina l. Mueller river och Victoria
l. Barcu (Cooper creek) – utsina i jorden eller gå
till saltsjöar eller – såsom Warrego, Condamine och
Barwan – förena sig med Murray. Till Carpentariaviken
flyta Mitchell, Gilbert, Flinders, Leichhardt och
Gregory. Endast få sjöar finnas. Bördiga trakter
omvexla med dåliga. Bergen äro rika på mineral
och skogarna äro värdefulla. De jämna trakterna
nära flodmynningarna lämpa sig synnerligen väl för
odling af sockerrör och ris och höjdsluttningarna
för kaffeodling. Vester om de berg, som skilja
Carpentariavikens vattendrag från Stilla hafvets,
vidtager en sandig ödemark, nästan utan vegetation,
men längre vesterut omkring vikens floder öfvergår den
till en ypperlig åkerjord. Äfven de söderut belägna
trakterna omkring Diamentina hafva god »svart» jord,
fastän långvarig torka der ofta inträffar. Minsta
värdet har sydvestra delen, som består af stora
sandåsar mellan gräsbältena, hvilka ännu användas
endast till beten. Den bördiga och bäst vattnade
delen mellan Main range och kusten hyser större
delen af befolkningen. Klimatet är synnerligen
helsosamt och vida mindre hett än man af läget
kunde vänta. Temperaturen i Brisbane varierar
mellan 1° och 40°, och årstemperaturen är 21°
C. Bergstrakterna äfven mellan tropikerna hafva
lindrig frost under vintern. Kusten har en årlig
regnmängd af 1,000–3,300 mm. Inlandet, i synnerhet
dess södra del, lider ofta af långvarig torka,
men det gräs, som der växer, kan ock länge motstå
en sådan. Hufvudnäringen är boskapsskötsel. 1885
hade kolonien 260,000 hästar, 4,2 mill. nötkreatur
och omkr. 9 mill. får. Den odlade jorden utgjorde s.
å. endast 83,650 har, som voro upptagna af sockerrör
(23,674 har), sädesslag, företrädesvis majs, samt
bomull m. m. Skogen upptager nära halfva arealen, men
har hittills föga tillgodogjorts. Mineraltillgångarna
tyckas vara ovanligt stora. Guld, som upptäcktes
först 1858, finnes på flere trakter i alluviallager,
men företrädesvis i qvartsådror. Rikligast har
det anträffats omkring Charters Towers vid floden
Burdekin, i trakten af Rockhampton
(vid Fitzroyfloden) och kring Gympie s. om Maryborough. Till och med
1886 beräknas guldfynden till 161,136 kg., med ett
värde af omkr. 18 mill. pd sterling. Guld anträffas
ofta tillsammans med silfver, bly och koppar. 1886
erhöllos 3,2 mill. kg. tenn, 914,000 kg. koppar och
1,6 mill. kg. silfver och bly. Koloniens vigtigaste
och värdefullaste mineral är dock stenkol, som finnes
på flere ställen i stor utsträckning och af bästa
beskaffenhet. De förnämsta exportartiklarna utom guld
och tenn äro ull (för 1,4 mill. pd 1886), socker (för
855,000) samt hudar och skinn (för 102,000 pd), och
uti importen ingå hufvudsakligen manufakturalster,
metallvaror, spanmål och mjöl. 1886 beräknades
exportens värde till 4,9 mill. pd och importens till
6,1 mill. Ungefär
1/4 af exporten och något mer än 1/3 af importen
gå till eller komma från Storbritannien. Hamnarna
besöktes s. å. af 918 fartyg. Jernvägarna hade
en längd af 2,502 km., hvarjämte 1,025 km. voro
under byggnad eller föreslagna. Alla tillhöra
regeringen, Telegraflinierna hade en längd af
13,234 km. Industrien representeras af stora
jerngjuterier och mekaniska verkstäder, garfverier,
bryggerier, sockerbruk, destillerverk, bomulls-
och ylleväfverier och spinnerier samt sågar och
qvarnar. – Folkmängden uppgick 1886 till 322,853
pers., oberäknadt omkr. 12,000 urinnevånare, och
består af europeiska kolonister och deras afkomlingar
samt införda kinesiska kulier (omkr. 10,500) och
polynesier (10,165). Omkr. 35 proc. tillhöra den
anglikanska kyrkan, 24 proc. den rom.-katolska,
12 proc. presbyterianernas och 20 proc. andra
protestantiska kyrkosamfund. Ingen statskyrka
finnes. Skolundervisningen är kostnadsfri,
konfessionslös och obligatorisk. – Kolonien bildade
under namn af Moreton Bay en del af Nya Syd-Wales,
tills den d. 10 Dec. 1859 förklarades för en
sjelfständig koloni. I spetsen för förvaltningen
står en af engelska regeringen utnämnd guvernör,
hvilken jämte ett kabinett af 7 ministrar utöfvar den
verkställande makten. Lagstiftningsmakten tillhör
parlamentets båda hus: legislative council och
legislative assembly, det förra bestående f. n. af
36 af kronan för lifstid utnämnda medlemmar, det
senare af 59 folkvalda ombud. Koloniens inkomster
för finansåret 1886–87 uppgingo till 2,8 mill. pd
(deraf 967,000 pd i tullar och 522,000 i arrenden och
försäljningsafgifter för jord) och utgifterna till
3,26 mill. pd. Koloniens skuld var i slutet af 1887
23,3 mill. pd; dess tillgångar i land beräknades
till nära 50 mill. pd. Hufvudstad är Brisbane,
med 32,567 innev. (1886). Andra större städer äro
Rockhampton, med 10,793 innev., Maryborough, med
9,281 innev., och Ipswich med 7,576 innev.
Queen’s pipe [koins pejp], »drottningens tobakspipa»,
är den folkliga benämningen på den bredvid
Londondockorna och tobaksmagasinen belägna ugn,
der konfiskerade, förfalskade och förderfvade
varor, företrädesvis tobak, te, oäkta guld- och
silfverarbeten, uppbrännas.
Queenstown [koinstaun], före 1849 kalladt Cove of
Cork, stad i irländska grefskapet Cork, på södra sidan
af den i Corkbay liggande ön Great Island. 9,755
innev. (1881). Q. utgör Corks hufvudhamn och är
försvaradt. af tre fort. På grund af sitt milda klimat
är staden en mycket besökt vinterkurort.
Queen’s ware [koins oär], Eng., »drottningens
lergods», ett af Wedgwood i England tillverkadt
fabrikat, hänförligt till den andra hufvudgruppen
af de keramiska tillverkningarna eller den
s. k. fina fajansen. Det utmärkte sig genom det
hårda, ljusa godset, den genomskinliga blyglansen
och den gulaktiga, gräddlika färgen med sparsam
dekoration i någon mörkare färg, t. ex. grönt eller
gridelint. Denna sortsfajans blef mycket omtyckt
under 1700-talets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
