Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Queen's pipe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nord-Amerikas förenta stater d. 2 Febr. i
Guadalupe-Hidalgo afslutade freden. I Febr. 1867
blef kejsar Maximilian med sin här innesluten i
Q. af republikanerna, försvarade sig der länge,
men förråddes af general Lopez, togs tillfånga och
sköts vid Cerro de las Campanas n. om staden d. 19
Juni 1867.
Querfurt, stad i preussiska regeringsomr. Merseburg
(Sachsen), 30 km. v. om Merseburg och 32
km. s. v. om Halle. 5,225 innev. (1885). Sockerbruk,
tegelbruk och kalkbrännerier. Staden utgjorde
förr jämte omgifning (tillsammans 450 qvkm.) ett
eget riksomedelbart herrskap, tillhörigt herrarna
af Q. I Pragfreden 1635 öfverlemnades det till
kurfursten Johan Georg I af Sachsen och blef 1648
furstendöme. 1815 förenades det med Preussen.
Querfurth, August, tysk målare, f. i Wolfenbüttel
1696, d. i Wien 1761, var lärjunge först till
sin fader, Tobias Q., och sedan till Rugendas i
Augsburg. Derjämte rönte han starkt inflytande af
Bourgignons och Philipp Wouwermans arbeten. Hans
taflor se mest ut som tunga och grumliga
efterbildningar efter Wouwerman. Han målade jagt-,
batalj- och ryttarescener, således alltid bilder med
hästar, och var sysselsatt för flere tyska hof. Hans
arbeten finnas i flere museer, såsom i Dresden, Wien,
Braunschweig. Sveriges Nationalmuseum eger tre af dem,
Rastande jagtsällskap, Affärd till jagten och
Rastande ryttare. C. R. N.
Quesäda [ke-], Vincente Genaro de, markis af Moncayo,
spansk krigare, född å ön Cuba 1785, brigadchef
och guvernör i Santander 1814, generalmajor 1815,
afskedad 1820 och förvisad till Granada, hvarifrån
han flydde till Frankrike, inbröt 1822 derifrån i
Spanien med en frikår af omkr. 1,000 man, för att
göra slut på det der införda fria statsskicket, men
blef slagen och måste åter fly till Frankrike. Då
följande året en fransk här inryckte i Spanien för
att der återställa enväldet, hvilket ock lyckades,
förde Q. befälet öfver den spanska frikår, som agerade
i förening med fransmännen, samt intog Bilbao. Han
blef s. å. generalkapten i de baskiska provinserna
och 1824 i Nya Kastilien samt utnämndes detta år
till markis af Moncayo. Då Ferdinand VII dog, 1833,
slöt Q. sig till enkedrottningen Maria Kristina,
men blef vid den derefter utbrytande karlistiska
resningen 1834 slagen af karlistchefen Zumalacarreguy
vid Pamplona. 1835 blef Q. åter generalkapten i Nya
Kastilien och kommendant i Madrid. Han dödades vid
ett uppror, som der utbröt d. 14 Aug. 1836. Hans son
Gengro de Q. (f. 1818, d. 1889) tog verksamt del
i kriget mot karlisterna 1875–76, slutligen såsom
befälhafvare för 1:sta armén. P. O. Bm.
Quesnay [känä’, kässnä’], François, fransk
nationalekonom, det fysiokratiska systemets (se
Fysiokrater) mest framstående förfäktare, f. 1694,
gjorde sig först känd såsom läkare samt blef professor
i kirurgi och lifmedikus hos Ludvig XV. Jordbruket
var då i Frankrike på flere sätt betryckt. Nästan
hvarje provins hade sitt särskilda tullsystem,
hvarigenom samfärdseln försvårades och med detsamma
äfven afsättningen af jordbrukets produkter. Jordbrukarna voro
dessutom underkastade en mängd, till en del ganska
tryckande utskylder, och i allmänhet gynnades
stadsintresset på jordbrukets bekostnad. Mot detta
förhållande – det s. k. merkantilsysteinet –
uppträdde Q. med Tableau économique (1758) och
Maximes générales du gouvernement économique
d’un royaume agricole samt utvecklade närmare sina
åsigter i La physiocratie, ou constitution naturelle
du, gouvernement le plus avantageux aux peuples
(1767; ny uppl. 1768), samt i åtskilliga artiklar
i »Encyclopédie». Han sökte i dessa skrifter visa,
att jordbrukets främjande vore enda vilkoret för
alla öfriga näringsgrenars uppkomst samt att rätta
medlet för detta måls vinnande vore att lemna full
frihet åt dess utveckling. I förening med Mirabeau
d. ä., som ifrigt omfattade hans grundsatser, utgaf
Q. Éléments de la philosophie rurale (1768). Död
1774. P. O. Bm.
Quesnel [kenä’ll, kässnä’ll], Pasquier
(Paschasius), fransk katolsk teolog, f. i Paris 1634,
inträdde i oratoriefädernas orden 1657. Redan genom
sin upplaga af Leo den stores verk, som han försett
med noter, i hvilka han försvarade den gallikanska
kyrkans friheter, hade han blifvit illa anskrifven
hos den påfliga kurian; och då han 1684 vägrade att
underskrifva en antijansenistisk formel, såg han sig
nödsakad att fly till Bruxelles till jansenisternas
hufvudman Arnauld. Der afslutade han sin franska
öfversättning af Nya testamentet med uppbyggliga
anmärkningar (Le Nouveau testament en français avec
des réflexions morales, 1687). De franske biskoparna
brukade och rekommenderade i början denna bok, hvilket
i synnerhet var fallet med ärkebiskopen af Paris,
kardinal de Noailles. Men jesuiterna utverkade
1718 af Klemens XI ett förbud mot Q:s arbete,
enär detta ansågs innehålla »jansenistiska och
andra villfarelser». Ännu längre gick den ränkfulle
jesuiten Le Tellier, Ludvig XIV:s biktfader. Han
sände till påfven ett utdrag af 101 satser ur Q:s
bok och lyckades utverka, att Klemens XI i den
beryktade s. k. konstitutionen »Unigenitus» (se
Jansenius) fördömde dessa satser såsom »kätterska,
farliga och för fromma öron anstötliga». Redan år
1703 hade jesuiterna förmått spanske konungen Filip
V att utfärda häktningsorder mot Q., som derefter
sattes i fängsligt förvar i det ärkebiskopliga
palatset. Derifrån beredde han sig dock tillfälle att
fly och begaf sig då till Holland, frihetens hemland,
der han stannade till sin död, 1719. H. W. T.
Quesnoy [känåa’], Le, stad i franska depart. Nord,
16 km. s. s. ö. om Valenciennes, vid jernvägen till
denna stad. Omkr. 4,000 innev. Staden, som tillhörde
det forna Hainaut, var befäst till 1867.
Quesnoy, du. Se Duquesnoy.
Cuestel [kästä’l], Charles Auguste, fransk arkitekt,
f. i Paris 1807, d. derst. 1888, studerade i
École des Beaux-arts 1823–28 äfvensom under flere
arkitekter. Han vann första gång berömmelse 1835,
då han segrade i täflan för byggandet af den romanska
kyrkan S:t Paul i Nîmes, hvarefter hans förslag äfven blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
