Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quételet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vederfaras efter deras gerningar, hvaraf dock uppstår
en så befängd förvirring, att Allfadern i hast åter
gifver lyckans gudinna full handlingsfrihet. Q. skref
äfven några literära satirer mot det maniererade
i tidens smak, t. ex. La culta latiniparla (Det
högfina latiniserandet; 1629), särskildt riktad mot
qvinnorna (tidens »précieuses»). Starkt syskontycke
med prosasatirerna – ungefär samma innehåll, men
i en annan ram – röjer den qvicka pikareskromanen
Historia de la vida del Buscon, llamado Don Pablos
etc. (tr. först 1626, men förmodligen förf. redan
1607), en värdig efterföljare till Lazarillo de Tormes
och Guzman de Alfarache, öfverträffande dem båda
i bitande, intet skonande satir, som dock stundom
slår öfver till förvriden karrikatur. Vid sidan af
Q:s satiriska verk ega hans öfriga skrifter en
jämförelsevis underordnad betydelse, ehuru flere
af hans poesier blifvit satta i jämnbredd med
det bästa af samma art i den spanska literaturen
och ehuru några af hans öfriga prosaarbeten äro
skrifna med stor talang, t. ex. den politiska
afhandlingen Politica de Dios y gobierno de Cristo
(1:sta d. 1621). Q:s största förtjenster äro hans
rika uppfinningsförmåga, hans skarpa blick för
det löjliga och förvända i menniskonaturen, hans
blixtrande qvickhet, som dock lätt kan få en bismak
af hån, samt hans mästerliga, kraftigt originella
stil. Men hans stil är dock ej alltigenom ren,
stundom t. o. m., såsom i en del af poesierna och i
de filosofiska afhandlingarna, ytterligt maniererad:
han bekämpade den uppstyltade, af metaforer svällande,
latiniserande cultismen (»gongorismen»), men skattade
sjelf åt en annan, ehuru beslägtad missriktning,
den s. k. conceptismen, som i sin sträfvan efter
fina, frappanta tankar i en originelt subtil form
skulle blifva ännu mer ödesdiger för den spanska
literaturen. De verk, som framförallt gjort hans namn
stort, lida dock lyckligtvis obetydligt af detta
lyte. Jfr bl. a. E. Mérimée: »Essai sur la vie et
les oeuvres de Francisco de Quevedo» (Paris 1886).
Å. W:son M.
Quezaltenango [ke-], stad i central-ameri-kanska
republiken Guatemala, hufvudstad i ett depart. med
samma namn, omkr. 45 km. v. om sjön Atitlan, vid
landsvägen mellan staden Guatemala och mejikanska
staten Chiapas. Folkmängden uppgifves till 20–30
tusen.
Quiberon [kibörå’ng], halfö på kusten af franska
depart. Morbihan (Bretagne), öfversvämmas vid
springflod till större delen af hafvet och är
derför endast till en mindre del odlad. Nära södra
spetsen ligger köpingen Q., genom jernväg förenad
med Auray på Lorient–Vannes-banan. Halfön är
historiskt bekant genom den landstigning, som en
trupp franska emigranter, anförd af d’Hervilly och
Puysaye, der gjorde d. 27 Juni 1795 under skydd
af en engelsk eskader. En hop chouaner förenade
sig med emigranterna, men general Hoche angrep dem
och instängde dem på halfön, der de nedskötos på
befallning af välfärdsutskottet. Under restaurationen
uppfördes en präktig grafvård af hvit marmor öfver
de fallne.
Quiché [kitsje], namn på en indianstam i Guatemala och
dennas språk. Se Indianer, sp. 521, och Mayaspråken.
Quicherat [kisjöra’], Jules Étienne Joseph, fransk
historiker, broder till filologen Louis Marie
Q. (f. 1799), f. 1814, d. 1882, anställdes 1849
såsom professor vid École des chartes (för studium
af handskrifter) och utnämndes 1871 till denna
undervisningsanstalts direktör. Q. gjorde sig känd
företrädesvis genom sin omfattande publikation Procés
de condamnation et de réhabilitation de Jeanne d’Arc
(5 bd; 1841–49). Bland af honom dessutom utgifna
arbeten må nämnas Thomas Basin, sa vie et ses écrits
(1842), Vie de Rodrigues de Villandrando (1845),
Aperçus nouveaux sur l’histoire de Jeanne d’Arc (1849),
Histoire du collége de Sainte-Barbe (1860–64, 3 dlr),
Histoire du costume en France (1874). P. O. Bm.
Quichua (kechua, ketsjua), namnet på större delen af
den infödda befolkningen i Ecuador, Peru, Bolivia
och norra Chile (se Indianer, sp. 523), liksom ock
på det i dessa trakter talade språket. Detta nästan
alldeles literaturlösa tungomål, som ej får förvexlas
med quiché i Guatemala, var under inka-konungarnas
tid rikets officiella språk och kallas derför
hos äldre spanska författare »la lengua general»
(del Peru) eller »la lengua cortesana». I afseende
på formel utveckling står det måhända främst
af alla amerikanska språk och kan mäta sig med
turkiskan. Vokalerna äro de fem vanliga a, e, i, o,
u. Af svenska konsonantljud saknar språket b, d, g,
f, l, men eger utom de öfriga äfven assibilatan ts,
de egendomliga aspiratorna k[chi], t[chi], p[chi], ts[chi] samt de
palataliserade l’ (lj) och ñ (nj). Grammatiskt kön
och artikel saknas. Nomen har åtta kasusformer:
nominativen utan ändelse, de öfriga bildade
med suffix. Plur. ändas på -kuna och har samma
kasussuffix som sing., t. ex. iness. huasi-kuna-pi,
i husen. Adjektivet står alltid före subst. och
är oböjligt. Pron. person. böjes som nomen,
t. ex. ñoka-pi, i mig, och har inklusiv och exklusiv
plural, t. ex. inkl. ñoka-nts[chi]ik, exkl. ñoka-iku,
vi. Possess. uttryckesmed suffix, t. ex. huasi-i, mitt
hus, husai-iku, vårt hus (exkl.), huasi-iki-kuna,
dina hus. Med samma suffix böjes äfven verbet,
t. ex. af stammen (och imper.) apa, bära, apa-n-i,
jag bär, apa-n-ki, du bär, och i den s. k. objektiva
konjug. apa-i-ki, jag bär dig. Modi och tempora,
ungefär desamma som i grekiskan, bildas med hvar sitt
särskilda suffix, liksom ock de utomordentligt talrika
afledda stammarna, t. ex. mants[chi]a, frukta, m.-rku,
blifva plötsligt rädd, m.-rku-ts[chi]i, plötsligt skrämma,
o. s. v. – Jfr Tschudi: »Die kechua-sprache» (1853;
gramm., språkprof och ordbok). H. A.
Quidam, Lat., en viss person, en onämnd.
Quiding, Nils Herman, jurist, skriftställare
i socialpolitiska ämnen, född i Malmö d. 30
Aug. 1808, tog 1830 vid Lunds universitet examen till
rättegångsverken och var 1847–79 rådman i Malmö. Död
d. 26 Dec. 1886. Q. var redaktör för »Malmö tidning»
1838–42 och representant i borgareståndet för Malmö
stad vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
