Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvartsextackord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glaciala och den postglaciala serien. Till den
första serien räknas de aflagringar af sand och
lera, som utspridts af floderna under den långa
tiden för inlandsisens annalkande (diluvialsand
och diluviallera). Den andra serien kan anses
hafva bildats under tre olika skeden, näml. det
gammalglaciala, det mellanglaciala (interglaciala)
och det ungglaciala skedet. Till glacialseriens
äldre del höra de af krosstensgrus och krosstenslera
bestående undre moränbäddarna, stundom, såsom i Skåne,
öfvertäckande första serien. Under det mellanglaciala
skedet afsattes flerestädes, t. ex. inom sydligaste
Sverige, på de förutvarande, delvis blottade moränerna
lager af interglacialsand och interglaciallera, hvilka
sedermera under det ungglaciala skedet betäcktes af
yngre bäddar krosstensgrus eller krosstenslera. Under
sistnämnda skede bildades äfven de egendomliga,
många mil utsträckta rullstensåsarna äfvensom
aflagringar af glacialsand och glaciallera samt
äldre skalgrusbankar. Tredje serien, den postglaciala,
utgöres af sand och leror (mosand, åkerlera m. m.),
gyttja, yngre snäckaflagringar, strandgrus m. m.
Hvarhälst man inom Sverige söker medelst gräfning
eller borrning genomtränga de lösa jordlagren,
skall man öfverallt finna dem afsatta i en viss
ordning. Uppifrån och nedåt, d. v. s. från de yngsta
till de äldsta, äro de: a) svämlera eller svämsand,
b) torf, c) gyttja, d) åkerlera eller svartlera
eller mosand eller alla tre, e) hvarfvig lera, f)
hvarfvig mergel, g) glacialsand och rullstensgrus,
h) krosstensgrus (morängrus, jökelgrus) och
krosstenslera, (moränlera, jökellera), hvilande dels
omedelbart på berggrunden, dels på en bädd af äldre
lera eller sand (diluviallera, diluvialsand). Men icke
på långt när öfverallt träffas alla de lösa jordlagren
tillsammans. I de allra flesta fall fattas ett eller
flere af dem. På ett ställe finnes t. ex. endast
krosstensgrus, på ett annat sand (öfverst),
hvarfvig lera, hvarfvig mergel och krosstensgrus,
på ett tredje krosstensgrus och torf o. s. v. Men
ingenstädes skall man finna t. ex. vanlig torf under
hvarfvig lera eller under krosstensgrus. E. E.
Qvasi (Lat. quasi), »liksom», nyttjas i sammansättningar i
bet. skenbar, sken-, halfvägs, ej riktig i sin art,
i oegentlig mening. Jfr Quasi.
Qvasifeloni, jur. Se Feloni.
Qvassia, lignum Quassiae.,
farmak. med., är veden af dels den officinella
Quassia amara (nat. fam. Simarubeae), en trädartad
buske med parbladiga blad och klasar af rödaktiga
blommor i grentopparna, dels af den icke officinella
Q. excelsa Sw. (Picraena Lindl.), ett vackert träd,
växande å Jamaica och andra Vestindiens öar. Den
förra arten tillhör Guyana (Surinam) och angränsande
trakter. Dess ved lignum Q. surinamensis, kommer i
smalare stycken af vexlande längd med löst sittande
bark, som ofta kan aftagas såsom ett rör. Veden är
gulhvit, ibland med svartaktiga strimmor (af en
parasitsvamp), tämligen lätt, utan lukt, men med
stark och rent bitter smak, beroende på ett eget
ämne, qvassiin (C10H12O3), framstäldt af Wiggers
1837. Den Vestindiska qvassian, lign. Q. jamaicense,
utgöres af mycket gröfre stamdelar, af
hvilka man brukar svarfva bägare. Dessa fyllas med
vatten, hvaraf bitterämnet redan på en kort stund
utdrages i tillräcklig mängd för att förvandla vattnet
till en bask, magstärkande morgondryck. Qvassian
utlemnas från apoteken vanligen sönderraspad
i små fina spåner. Allmänheten begagnar dessa,
utbredda på tefat och begjutna med varmt vatten,
till flugors dödande, enär qvassiinet är ett
starkt gift för de flesta lägre djur. Af samma
orsak användas små qvassialavemang till dödande af
i ändtarmen befintlig änger l. springmask. För
menniskan är qvassian oskadlig och begagnas
ofta tillsammans med aromatiska och andra bittra
ämnen till s. k. »bäska teer», som kunna verka
gagneligt å digestionsorganens förrättningar.
O. T. S.
Qvassiin, kem. Se Qvassia.
Qvastpiggsvinen, Atherura, zool., höra
till familjen piggsvinsdjur (Hystricidae) och
underfamiljen egentliga piggsvin (Hystricini)
inom gnagarnas ordning (Glires) och däggdjurens
klass. Taggarna äro korta. Svansen, som utgör omkr. en
tredjedel af djurets hela längd, är fjällbeklädd
och i spetsen försedd med en qvast af hornartade,
platta skifvor. Framfötterna hafva 4 tår och en
vårtformig tumme, bakfötterna 5 tår; fotsulorna äro
fårade. Afrikanska qvastpiggsvinet, A. africana,
är ofvan gråbrunt, undertill hvitt, med brunaktig
anstrykning. Taggarna äro platta och fårade, ganska
spetsiga, i spetsen försedda med hullingar, vid
roten smutshvita, för öfrigt bruna; på skuldrorna
äro de 4, på ryggen inemot 11 cm. långa. Svansens
hornplattor äro gulhvita. Djuret är 40
cm. långt, svansen 20 cm. Arten är hemma i vestra
Afrika. C. R. S.
Qvatemberfastan. Se Fasta.
Qvatern (af Lat. quaterni, fyra tillsammans). Se Lotteri.
Qvaternioner, matem., kallas vissa storheter,
genom hvilka en punkts läge i rymden kan analytiskt
representeras, och medelst hvilka flere geometriska
och mekaniska frågor kunna på ett enkelt sätt
lösas. Qvaternionmetoden utgör en generalisation
af den metod för punkters representation medelst
imaginära storheter, som under 1800-talets början
vann insteg, särskildt genom Gauss. Liksom enligt
denna metod hvarje punkt i planet kan representeras
genom en storhet af formen x + iy (der i är [rot] -1), så
representeras enligt qvaternionmetoden hvarje punkt
i rymden genom en storhet (vektor) af formen xi +
yi + zk, der i, j, k äro de s. k. enhetsaxlarna,
för hvilka gälla eqvationerna i2 = j2 = k2 = -1 och
ijk = -1, samt x, y, z äro projektionerna af vektorn
på de tre koordinataxlarna. Vid multiplikation af
två vektorer erhåller man ett uttryck af formen V +
Xi + Yj + Zk; det är egentligen ett sådant uttryck,
som kallas qvaternion, och som, enär det inom metoden
spelar en hufvudsaklig rol, har gifvit namn åt hela
teorien. Eljest kan man också omedelbart definiera
qvaternion såsom qvoten mellan två riktningslinier
i rymden eller den faktor, som transformerar en
riktningslinie i en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
