- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
581-582

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvartsextackord ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Qvaternionmetoden uppfanns af den engelske
matematikern W. R. Hamilton. Förarbetena dertill
äro nedlagda i hans afhandling »Theory of conjugate
functions» (1835). Ett årtionde senare utvecklades den
af honom i en mera genomförd form och offentliggjordes
sedermera i »Lectures on qvaternions» (1853) samt
i det postuma arbetet »Elements of qvaternions»
(1866). Under de sista två årtiondena har metoden
vunnit ganska stor anslutning icke blott i England,
utan äfven i Tyskland och Frankrike. En anledning
härtill äro utan tvifvel de beröringspunkter den
eger med andra teorier, som under förra hälften
af vårt århundrade framstälts i olika kulturland,
i första rummet Grassmanns dimensionslära samt
äfven Möbius’ barycentriska kalkyl och Bellavitis’
eqvipollenskalkyl. Qvaternionmetoden har äfven visat
sig på det närmaste sammanhänga med vissa delar af den
högre algebran samt har med framgång blifvit använd
vid lösningen af flere frågor ur mekaniken och den
matematiska fysiken. Bland de många mer eller mindre
utförliga framställningarna af qvaternionmetoden,
hvilken under de sista åren utkommit, må nämnas
de af Tait (1867), Tait och Kelland (1873),
Unverzagt (1876), Dillner (i »Mathem. Annalen»
bd 11, 1877), Laisant (1881) och Graefe (1883).
G. E.

Qveckfeldt, Erik Gustaf, karolin, född å sätesgården
Ingarpsberg i Jönköpings län d. 14 Sept. 1688, kom,
ännu icke 17 år gammal, i krigstjenst 1705 och har
i en efterlemnad berättelse om sina »Kongl. Majt.
och riket gjorda tjenster samt derunder
utståndna krigsbesvärligheter och faror» visat
hvad en svensk krigare den tiden fick utstå. Han
deltog i det besvärliga tåget till Litaven under
vintern 1707–08 och var med i slaget vid Holofsin
samt på tåget till Ukrajna och derunder förefallande
aktioner. 1709 erhöll han sin första officersfullmakt
såsom kornett vid Kruses tremännings regemente till
häst och deltog som dess standarförare i slaget vid
Poltava, blef der sårad af en muskötkula, men kunde
dock åtfölja konungen öfver Dnjepr. Lidandena och
försakelserna under tåget derifrån till Otjakov
skildrar han lifligt. 1710 kommenderades han att
åtfölja överstelöjtnanten S. Lagerbergs beskickning
till tatarkanen på Krim och deltog sedermera i
dennes vinterfälttåg mot ryssarna 1711, hvarunder
han och de öfrige svenskarna utstodo svåra lidanden
af köld och hunger. Efter freden mellan Turkiet och
Ryssland återvände Lagerberg och Q. till Bender, men
1712 företog Q. en ny resa till Krim för att afhemta
49 svenskar, som rymt ur rysk fångenskap. Sedermera
deltog han i kalabaliken i Bender samt 1716 och 1718,
såsom ryttmästare, i fälttågen mot Norge. 1718
blef han en af Karl XII:s lifdrabanter och 1746
löjtnant vid lifdrabantkåren. Han utnämndes 1756 till
generalmajor och 1759 till generallöjtnant samt afled
d. 7 Aug. 1776, å Stensholm. P. O. Bm.

Qveflax (F. Koivulahti), kustsocken vid mynningen
af Kyro elf i Vasa län, Finland, utgör ett imperielt
pastorat af 2:dra kl., Vasa nedre kontrakt, Åbo
ärkestift samt hör under
Korsholms domsaga och härad. Areal 163 qvkm. Befolkningen,
svensktalande, 3,774 personer (1886).
A. G. F.

Qvenneberga, socken i Kronobergs län, Allbo
härad. Areal 3,566 har. 686 innev. (1887). Annex till
Hjortsberga, Vexiö stift, Allbo kontrakt.

Qvensel. Se Quensel.

Qvercit (af Lat. quercus, ek), kem., en i ekållon
förekommande, i färglösa nålar kristalliserande,
fematomig alkohol, C6 H7 (OH)5. P. T. C.

Qvercitrin, kem., färgämne och glykosid, C36
H38 O20 + 3H2O, som förekommer i qvercitron,
i bladen af ask och hästkastanie samt i humle och
te. Ljusgula, svårlösliga kristallnålar. Genom
inverkan af syror spjälkas qvercitrin i en
sockerart och ett gult kristalliniskt ämne,
qvercetin, C24 H16 O11, hvilket i blandning med
osönderdeladt qvercitrin utgör färgstoftet flavin.
P. T. C.

Qvercitron, tekn., gult färgämne, som utgöres
af barken till en nord-amerikansk ekart, Quercus
tinctoria.
Se Ek och Flavin. P. T. C.

Qverrestad, socken i Kristianstads län, Ingelstads
härad. Areal 2,092 har. 1,244 innev. (1887). Q. bildar
med Smedstorp ett regalt pastorat af 2:dra kl.,
Lunds stift, Ingelstads kontrakt.

Qverulantvansinne (af Lat. querulus, klagande,
jämrande sig), processmani, sjuklig lust att bråka
och gräla. Jfr Förryckthet.

Qvesalen, Trogon mocinno, zool., hör till familjen
Trogonidae inom de partåiga foglarnas ordning
(Zygodactyli) och foglarnas klass. Hufvudet är
försedt med en hög, från sidorna sammantryckt,
halfklotformig, af liksom upprispade fjädrar bildad
hjelm. Täckfjädrarna äro utomordentligt stora samt
nedhänga våglikt öfver vingar och stjert. Fogeln är
ofvan glänsande guldgrön, undertill skarlakansröd,
på vingarna och deras täckfjädrar äfvensom de
fyra mellersta stjertpennorna svart, på de öfriga
stjertpennorna hvit. Längden utgör 42 cm., hvaraf
stjerten 22 cm.; de mest utvecklade stjerttäckarna
räcka 65 cm. utom stjertpennorna. Arten förekommer på
ungefär 2,000 m. höjd i Mejicos och Central-Amerikas
skogar, dock blott i de af höga träd bestående. I
prakt lär ingen annan fogel i Nya verlden kunna mäta
sig med qvesalens hanne; honan deremot är skiftergrå,
med litet rödt på buken. C. R. S.

Qvestion (Lat. quaestio), fråga, spörsmål; rättsfråga;
undersökning. – Qvestionera, utfråga, förhöra,
förfölja med frågor.

Qvestor (Lat. quaestor, egentl. detsamma som
quaesitor, se d. o.) betecknade i det forna Rom dels
en brottmålsdomare, dels ock en skattmästare eller
finansförvaltare. Hans ämbete hette quaestura. Under
konungastyrelsens likasom under den äldsta republikens
tid plägade vid särskilda tillfällen förordnas två
s. k. quaestores parricidii, mordransakare. Sedan
uppkom ett annat ämbete, hvars innehafvare,
äfven kallade quaestores, hade vården om aerarium
(skattkammaren). Desse qvestorer, efter år 447
f. Kr. valda af folket (i tribusförsamlingen), hade
i uppdrag att följa konsulerna i fält och sörja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free