- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
583-584

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvartsextackord ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för kommissariats- och intendenturgöromål samt att
tillika, när så behöfdes, vara militäriska biträden
åt befälhafvarna. Efter år 421 f. Kr. tillsattes 4
qvestorer, af hvilka 2 stannade i Rom för att sköta
skattkammaren och 2 följde med krigshärarna. År
267 skall antalet hafva ökats till 8. Af dem synas
till en början de 4 nya hafva skött vissa värf
inom Italien. Senare, då provinser inrättades,
blefvo de biträden åt ståthållarna i dessa. Sulla
ökade antalet till 20. Längre fram synes det hafva
varit obestämdt. – Med qvesturen, för hvilkens
innehafvande den lagbestämda minimiåldern på
Ciceros tid synes hafva varit 30 år, dessförinnan
något lägre, möjligen 27 år, följde, åtminstone
efter år 267 f. Kr., rätt att få säte i senaten. Den
hörde till de lägre ämbetena och var efter år 421
f. Kr. tillgänglig äfven för plebejer. – Qvestorerna
i staden Rom hade, såsom nämndt är, till uppgift
att förvalta skattkammaren. De skulle alltså mottaga
alla inbetalningar till statskassan, indrifva statens
fordringar och ombesörja ifrågakommande försäljningar
af offentlig egendom. Vidare skulle de verkställa
alla utbetalningar för statens räkning efter
gällande föreskrifter och särskilda senatsbeslut
samt sörja för inqvartering och kost m. m. åt
främmande furstar, sändebud och andra statens
gäster. Huru deras redovisning och kontrollen deröfver
handhades är ej kändt. Utom finansförvaltningen
var åt qvestorerna anförtrodt att vårda statens i
aerarium inrymda arkiv, som innehöll senatsbeslut,
censuslistor, kontrakt, ståthållares räkenskaper
och berättelser m. fl. offentliga dokument. Till
biträden hade de en mängd skrifvare, hvilka utan
tvifvel såsom mera stadigvarande fingo ej ringa
inflytande på ärendenas gång. – I provinserna
skötte qvestorerna finansförvaltningen och
intendenturen för trupperna samt voro medhjelpare
åt ståthållarna i både civila och militära värf. –
I qvestorernas verksamhet inträdde med kejsaredömet
en väsentlig ändring. Vården om statskassan lemnades
nämligen åt särskilda skattkammareföreståndare
(f. d. pretorer). Stadsqvestorerna fingo den
visserligen tillbaka under Claudius, men derefter
förlorade de den för alltid. Deras åligganden under
kejsaretiden äro icke med säkerhet kända. Hvad
provinserna angår, användes qvestorer blott i de
senatoriska. Deremot omtalas qvestorer hos herskaren:
quaestores candidati principis, hvilka hade till
åliggande att i senaten uppläsa meddelanden från
kejsarna. Möjligt är, att de också biträdde vid
affattandet af dessa meddelanden, och att derifrån
utvecklade sig det ämbete, som i början af 4:de
årh. omtalas såsom ett af de vigtigaste i riket,
nämligen det kanslersämbete, hvars innehafvare
kallades quaestor Sacri palatii, och som hade att
affatta och utfärda alla kejserliga förordningar samt
att emottaga alla ansökningar. – I våra dagar användes
ordet qvestor på sina ställen såsom benämning på en
person, som handhar en institutions, ett samfunds,
en församlings ekonomiska angelägenheter. Så är vid
Kristiania och Köpenhamns universitet qvestor titel
på en ämbetsman, hvars åliggande motsvarar de
svenske akademiräntmästarnas, och som i likhet med desse
vid ekonomiska frågors behandling har rådgifvande
röst i det akademiska kollegiet (konsistoriet).
R. Tdh.

Qvestur. Se Qvestor.

Qvesved, qvesvedsstänglar. Se Bittersöta.

Qvibille, socken i Hallands län, Halmstads
härad. Areal 3,951 har. 1,093 innev. (1887). Annex
till Slättåkra, Göteborgs stift, Halmstads kontrakt.

Qvickdrag, veterinärv., en störing i andningen
hos hästar, som hufvudsakligen beror på minskad
elasticitet hos lungblåsorna, hvarigenom
utandningen blifver synnerligt försvårad vid
ansträngningar. Allmogen säger om en häst, som
har qvickdrag, att han är »sprängd». Sjukdomen
igenkännes derpå att hästar, som äro angripna af
densamma, hafva en mycket dof hosta, att bröst- och
bukväggarna äro i liflig rörelse, äfven efter ringa
ansträngningar, samt att bukväggarnas öfre och undre
delar röra sig vexelvis vid utandningen, äfvensom att
hvarje utandning förmärkes räcka nära dubbelt längre
tid än inandningen. Qvickdrag förorsakas vanligen
af ansträngningar genom tunga lass eller hastiga
rörelser, men kan äfven uppkomma såsom en följd af
långvarig katarr i luftrörsgrenarna. Sjukdomen
kan sällan botas, men olägenheterna af densamma
kunna betydligt minskas, genom att man gifver det
deraf angripna djuret så litet skrymmande foder
som möjligt eller mest hafre och något halm, men
intet eller endast ringa mängd hö. Derjämte bör en
af qvickdrag angripen häst dagligen vara i rörelse,
men han får ej användas att draga tunga lass eller
till hastiga rörelser. – Pipande qvickdrag kallar man
åter en störing i inandningen hos hästar, hvarvid
under djurets rörelse uppkommer ett pipande och på
ganska långt afstånd hörbart ljud. Det uppstår till
följd af lamhet i en del af de muskler, som utvidga
ljudsprickan, och varar lång tid samt kan numera
understundom häfvas genom operation. C. A. L.

Qvickjocks kapell, i Norrbottens län, Jockmocks
lappmarks tingslag. 455 innev. (1887). Kapell till
Jockmock, Hernösands stift, Vesterbottens Tredje
kontrakt.

Qvickning, med., fostrets frivilliga och känbara
rörelser (fosterrörelser) i moderlifvet. Se
Hafvandeskap.

Qvickrot, Triticum repens L., bot., farmak.,
tillhör den afdelning af grässlägtet Triticum
(nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L.), som af
Gaertner benämndes Agropyrum, och som omfattar vildt
växande arter med mera glesblomniiga, sammantryckta
ax och nästan lansettlika, plattade skärmfjäll. Den
i jorden vidt omkring krypande långa rotstocken
har hvit färg och kallas derför äfven
hvitrot. Denna rotstock har en ovanligt seg lifskraft
och kan föröka sig hastigt äfven genom helt små
bitar, hvilket väl varit orsak till benämningen
»qvickrot», ett namn, som i olika provinser är
ändradt till »qvicko», »qveka», »qveke» och »qvekar»
m. fl. Qvickroten är ett i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free