- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
595-596

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvicksilfverhorisont ... - Qvobar, meteor., kallas i Abessinien en derstädes förekommande torr dimma - Qvodlibet, musikaliskt qvodlibet, skämtsam sammanställning af olika, bekanta melodier - Qvot, matem., det tal, som erhålles genom utförande af en division - Qvotient, matem., det tal, som uttrycker förhållandet mellan två storheter af samma slag - Qvotitetsskatt, jur., kallas en skatt, som utskrifves efter ett på förhand af den beskattande myndigheten bestämdt mått eller efter en viss procent - Qvåse (Fronn. Kvásir), Nord. mytol. - Qväfgas, kem., qväfve i fritt tillstånd. Se vidare Qväfve - Qväfning, qväfningsdöd, med., kallar man vanligen död, som inträder genom mekaniskt andningshinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphäfvande af motsvarande ömsesidig skuld. Om A har att
fordra 100 kr. af B, men B har att fordra 100 kr. af
A, kan uppgörelse dem emellan lämpligen ske, utan
dubbla betalningsåtgärder, på det sätt att den ena
fordringen går i qvittning mot den andra. Att en sådan
uppgörelse kan komma till stånd på frivillighetens
väg är uppenbart. Men detta är icke nog; det kan
icke få bero af den ene borgenären att motsätta sig
ett uppgörelsesätt, som icke kan lända honom till
skada, men för den andre kan innebära väsentliga
fördelar. Lagstiftningen gifver derför under vissa
förutsättningar de ömsesidiga fordringsegarna rätt
att fordra
qvittning. Dessa förutsättningar äro,
att fordringarna äro likartade – d. v. s., att den
ena fordringen kan omedelbart afräknas å den andra –
samt att den fordran, med hvilken man vill qvitta,
är »klar» – d. v. s. ostridig eller behörigen styrkt
– »ständig» – d. v. s. rättsligen bestående – och
förfallen till betalning. Under dessa förutsättningar
kan den, som sökes till betalning för sin gäld,
fordra att dera få qvitta motsvarande belopp af sin
fordran å den betalningssökande borgenären.

Den rätt till qvittning, som sålunda inträder,
är i viss mån oberoende af senare inträffande
förändringar. Så fortvarar denna rätt, äfven om
fordringen preskriberas och sålunda upphör att
vara »ständig», eller om genfordringen öfvergår
till tredje man och sålunda ömsesidigheten i
fordringsförhållandet upphör. I sistnämnda fall
fortvarar rätten dock endast, när genfordringen icke
grundar sig å en »löpande» förskrifning. Försättes
den ene borgenären i konkurs, eger den andre i
konkursboet qvittningsrätt för hela det förut
qvittningsbara beloppet, ej endast för det, som i
utdelning belöper å hans fordran. Då qvittning, så
vida den icke är frivillig, förutsätter pröfning
huruvida fordran är qvittningsgill eller icke, kan
qvittning definitivt vinnas endast i rättegång
eller vid lagsökning; dock torde ett förut
framstäldt qvittningsyrkande icke böra frånkännas
betydelse t. ex. i fråga om ränteberäkning. För
att göra qvittningsrätten gällande mot anspråk,
som i rättegångs- eller lagsökningsväg framställes,
erfordras icke genstämning eller särskild ansökan hos
öfverexekutor; qvittningsyrkandet kan göras under
form af invändning. I lagsökningsförfarandet kan
qvittning icke erhållas för annan fordran än den,
som grundar sig på skriftligt fordringsbevis. Vid
utmätning kan direkt qvittning icke framtvingas;
men under vissa förutsättningar eger den, hos
hvilken utmätningen verkställes, begära, att till
gäldande af skulden hans motfordran tages i mät.
I. Afz.

Qvobar, meteor., kallas i Abessinien en derstädes
förekommande torr dimma, eller solrök. Den har
vanligen formen af horisontala band, tilltager mot
eqvatorn och är intensivast öfver heta, låglända
trakter. Vid frisk östanvind försvinner den, men
återkommer med vestan, som synes föra den med sig
från det inre Afrikas brännheta öcknar. Qvobar har
till sina egenskaper mesta likheten med den solrök, som i Spanien
benämnes calina (se d. o.). R. R.

Qvodlibet (Lat. quodlibet, första bästa; »litet
af hvarje»), musikaliskt qvodlibet, skämtsam
sammanställning af olika, bekanta melodier, naturljud
o. s. v. Jfr Potpourri 3.

Qvot (af Lat. quot, huru mycket?), matem., det tal,
som erhålles genom utförande af en division (se
d. o.). Stundom förstår man med qvot endast det hela
tal, som erhålles vid divisionen; det, som återstår af
dividenden, kallas då rest (se d. o.). Således kan man
t. ex. i fråga om division af 2 i 7 säga antingen att
qvoten är 3 1/2, eller att qvoten är 3 med 1 till rest
efter divisionen. G. E.

Qvotient, matem., det tal, som uttrycker förhållandet
mellan två storheter af samma slag. Qvotient är
således liktydigt med ration eller rationsexponent
(se art. Förhållande), så att, om de båda storheternas
talvärden, uttryckta i den gemensamma enheten, äro
a och b, qvotienten uttryckes genom bråket a/b. G. E.

Qvotitetsskatt, jur., kallas en skatt, som utskrifves
efter ett på förhand af den beskattande myndigheten
bestämdt mått eller efter en viss procent, hvarmed
de särskilda skatteobjekten böra bidraga. Sveriges
direkta skatter utgöras såsom qvotitetsskatter
eller efter procentsystemet. Jfr Repartitionsskatt.
K. H. B.

Qvåse (Fornn. Kvásir), Nord. mytol., kallades en
man, som enligt myten fick sitt upphof på följande
sätt. Åser och vaner, hvilka i tidens början förde
krig med hvarandra, spottade vid fredens afslutande
samtliga i ett kar, och af detta spott skapades Q.,
som var så vis, att ingen kunde fråga honom någonting,
hvarpå han icke viste reda. Han for vida omkring för
att undervisa menniskorna. Under en af dessa färder
blef han dräpt af dvärgarna Fjalar och Galar, hvilka
blandade hans blod med honing, och deraf uppkom den
berömda skaldemjöden (se Fjalar och Galar). Enligt
forntida och ännu icke försvunnen folktro innehöll
spotten en lifgifvande, alstrande, såväl som en
skyddande och läkande kraft. I Halfssagan omtalas
Odens spott såsom använd i stället för jäst och
frambringande det yppersta öl. Så var äfven det af
gudarnas spott frambragta Qvåseblodet det ferment,
som alstrade skaldemjöden, den dyrbaraste af alla
drycker. Om etymologien af ordet Q. är man oviss; med
Isl. kvásir, som betyder andtäppa, kan det svårligen
sammanställas. Några se i namnet ett ursprungligen
slaviskt ord och tro det vara beslägtadt med ryska
kvass (en syrlig dryck, bryggd på rågmjöl och malt).
Th. W.

Qväfgas, kem., qväfve i fritt tillstånd. Se vidare
Qväfve.

Qväfning, qväfningsdöd, med., kallar man vanligen
död, som inträder genom mekaniskt andningshinder, så
att blodet i lungorna genom brist på atmosferisk luft
icke blir syrsatt. Detta inträffar, då andningsvägarna
tillslutas genom en fast eller flytande kropp eller
hopklämmas genom våld utifrån. Såsom exempel på det
förra slaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free