Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radikal (af Lat. radix, rot, grund). 1. Kem. - Radikal. 2. Matem. - Radikalaxel. Se Kordial - Radikalkur, med., en kur, som går till roten af det onda och botar en sjukdom för framtiden till skillnad från palliativmedel - Radiofon (af Lat. radius, stråle, och Grek. fone, ljud), detsamma som fotofon (se d. o.) - Radiola linoides Roth, jordknöple, bot. - Radiolaria J. Müll., zool., en ordning under Rhizopoda (se d. o.) - Radiolit, miner., en strålig natrolit - Radiolites. Se Rudlister - Radiometer (af Lat. radius, stråle, och Grek. metron, mått), fys., kallar William Crookes en apparat, medelst hvilken han sökt visa ljusa och mörka värmestrålars mekaniska inverkan på lättrörliga, i nästan lufttomt rum inneslutna svärtade kroppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antal valenser, t, ex. C O, S O2, C2
H4 o. s. v.. antagligen af det skäl att
valenserna hos dessa radikaler i fritt tillstånd binda
hvarandra inbördes. Mellan S O2 i fritt tillstånd
och som beståndsdel i en molekyl kan man icke påvisa
någon väsentlig olikhet, ehuruväl man kan uppfatta
den fria S O2, som < S = O2, den i föreningar
förekommande som = S = O2. Alldenstund radikaler
äro fingerade rester af molekyler, kan man alltefter
omständigheterna uppfatta radikalerna i en och
samma förening på olika sätt. Exempelvis kan man
med lätthet utbyta vätet i salpetersyra, H N O3,
mot eqvivalenta mängder metaller, hvarigenom bildas
nitrat, M N O3, hvadan således salpetersyran kan
anses innehålla den enatomiga radikalen N O3 eller –
O – N = O2. Å andra sidan verkar salpetersyran på
många organiska föreningar på det sätt att H O uti
salpetersyran förenas med väte uti det organiska
ämnet till vatten, H2 O, hvarefter resten af
salpetersyran, N 02, intager samma plats som vätet
i den ursprungliga organiska föreningen. Genom detta
sitt verkningssätt visar sig således salpetersyran
sammansatt af radikalerna H O och N O2, och vi kunna
derför i salpetersyran antaga både radikalen – O – N
O2 och N O2, d. v. s. vi anse den förra mer komplexa
radikalen som en omättad förening af syre med den
enklare radikalen N O2. – Sammansatta radikalers
benämningar sluta ofta på -yl (af Grek. hyle,
grundämne), så t. ex. sulfuryl, nitryl, hydroxyl,
karboxyl, kakodyl. – 2. Matem., en storhet, som
är framställd under formen af en rot till en annan
storhet. Sålunda äro t. ex. [rot]a och
3[rot]b + c2 radikaler. Vissa radikaler kunna genom mer
eller mindre enkla operationer befrias från rotmärket
och äro derför endast till utseendet radikaler,
t. ex. [rot]a2 och
3[rot]x2 + 3x2y + 3xy2 + y3,
hvilka omedelbart
kunna skrifvas a och x + y; andra radikaler åter
kunna antingen alldeles icke eller åtminstone
icke utan särskilda antaganden i afseende på de
ingående storheterna skrifvas utan rotmärke och äro
således irrationella storheter eller irrationella
funktioner. Till det senare slaget af radikaler
borde egentligen räknas äfven uttryck af formen
[rot] -a2, d. v. s. imaginära storheter. Emellertid
låter man vanligen de imaginära storheterna bilda en
särskild klass, enär de icke helt och hållet följa
de för andra radikalers reduktion gällande lagarna.
1. P. T. C. 2. G. E.
Radikalaxel. Se Kordal.
Radikalkur (af Lat. radix, rot), med., en
kur, som går till roten af det onda och botar
en sjukdom för framtiden till skilnad från
palliativmedel, som för tillfället lindra vissa
symtom, men lemna sjukdomens väsende oberördt.
F. B.
Radiofon (af Lat. radius, stråle, och
Grek. fone, ljud), detsamma som fotofon (se d. o.).
Radiola linoides Roth, jordknöple, bot., är en liten,
fordom till slägtet Linum förd ört af 3–5 cm. i höjd,
öfverallt glatt och nedifrån
roten oupphörligt gaffelformigt förgrenad. Hvarje
grenaxel afslutas med en liten hvit blomma med
4-deladt foder och 4-bladig krona samt 4 fria, lika
långa ståndare, alla med knappar. Frukten är en liten
klotrund kapsel, ursprungligen med 4, slutligen
med 8 enfröiga rum. Den lilla egendomliga örten,
som hör till nat. fam. Lineae DC, kl. Tetrandria L.,
träffas sällsynt å stränder med fin sand samt äfven
å något fuktiga åkrar med fin sandrik mylla. O. T. S.
Radiolaria J. Müll., zool., en ordning under
Rhizopoda (se d. o.). Radiolarierna hafva en
mera sammansatt sarkodkropp, än hvad man finner
hos foraminifererna. I sarkodmassan finnes här en
»centralkapsel», som innehåller en slemmig, finkornig
protoplasma med små blåsor och något större korn. I
denna intrakapsulära sarkod träffas stundom en
annan innersta tunnväggig blåsa inbäddad bland korn,
fettdroppar och, någon gång, kristaller. I den yttre,
kapseln omgifvande sarkoden, träffas vanligen en
mängd gula celler och pigmentsamlingar samt här
och der vattenklara alveoler. Från denna sarkod
utsändas åt alla sidor strålar af psevdopodier, i
hvilka strömningar af korn ega rum, och mellan
psevdopodierna uppstå ofta, i synnerhet hos somliga
arter, talrika anastomoser; dylika saknas dock
hos en del. Många radiolarier bilda kolonier,
sammansatta af flere enskilda djur. Centralkapseln
kan, om han beröfvas sin omgifvande sarkod, utveckla
sådan å nyo och sålunda åter blifva ett fullständigt
djur. Dessa djur lefva i vatten, på bottnen af dyiga
hafsvikar o. s. v. (se Haf, sp. 475). Fossila
radiolarier äro beskrifna af Ehrenberg.
O. T. S.
Radiolit, miner., en strålig natrolit (se d. o.),
som förekommer i sydliga Norges zirkonsyenit.
Ant. Sj.
Radiolites. Se Rudister.
Radiometer (af Lat. radius, stråle, och Grek. metron,
mått), fys., kallar William Crookes en apparat,
medelst hvilken han sökt visa ljusa och mörka
värmestrålars mekaniska inverkan på lättrörliga,
i nästan lufttomt rum inneslutna svärtade
kroppar. Apparaten, äfven kallad »ljusqvarn». består
af en ihålig glaskula, i hvilken luften är förtunnad
till omkr. 0,00004 af en atmosfers tryck; från en
liten glashatt, rörlig på en stålspets inuti kulan,
utgå horisontalt fyra fina platinatrådar, vid hvilka
tunna, utglödgade glimmerblad äro fästa vertikalt,
så att det hela har utseendet af ett litet qvarnhjul
med vertikalt stående axel. Glimmerbladen äro på ena
sidan öfverdragna med kimrök. Utsättes denna apparat
för ljusa eller mörka värmestrålar, vika de svärtade
sidorna undan strålarna, och hjulet sättes i rörelse;
härtill är handens värme tillräcklig; utsättes
apparaten för direkta solstrålar, roterar hjulet
med stor hastighet. Afkyles kulan på yttersidan,
roterar hjulet åt motsatt håll. Fenomenet beror på
den i glaskulan inneslutna gasens molekylarrörelse
(se Molekylarkrafter). Hjulvingarnas svärtade ytor
uppvärmas mer än de glänsande, och derför återkasta de
gasmolekylerna med större hastighet samt lida dervid
äfven sjelfva ett större mottryck än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
