Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radzieiowski, Michal Stefan - Radziwill, polsk-litavisk fursteslägt - Radziwillow, stad i ryska guvern. Volynien, nära österrikiska gränsen - Radö, ö i Nordhordland, Söndre Bergenhus amt, Norge - Ræder. 1. Johan Filip Thomas R. - Ræder. 2. Jakob Tode R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef ärkebiskop af Gnesen, polska kyrkans primas och
kardinal. 1687 blef han senatens ordförande. Vid
konung Johan Sobieskis död (1696) vardt han
rikets »interrex». När ny konung skulle väljas,
arbetade R. for prinsens af Conti kandidatur, men
kurfursten August II af Sachsen afgick med segern vid
valet. Till utseendet försonade R. sig med August,
men efter dennes misslyckade anslag emot svenska
Livland (1700) och svenskarnas anmarsch, började
han närma sig desse, mindre för att gynna Karl XII:s
politik än för att hafva en tygel på August. Vid de
sammanträden, som R. i Maj och Juni 1702 hade med
Karl och Piper i Varsjav, och äfven långt efteråt
motsatte han sig planen om Augusts afsättning. Deremot
ville han spela rollen af fredsstiftare emellan de
bagge konungarna, naturligtvis på sådana vilkor,
att Augusts makt inskränktes. August hämnades
genom att indrifva tvångsgärder från R:s gods;
och på riksdagen i Lublin sommaren 1703 ropade
Augusts anhängare, att R. vore en förrädare och
borde afsättas. Men R. infann sig vid riksdagen,
afväpnade misstankarna genom att bedyra sin oskuld
samt gå trohetsed till konungen och riket. Dagen
derpå ödmjukade han sig under tårar för konungen, men
bemöttes med hårdhet, och sedan dess »var förhållandet
emellan dem brutet för alltid». Derefter biträdde
han den i Scroda af Storpolens adel på sommaren 1703
bildade konfederationen emot August, och i Jan. 1704
sammankallade han till Varsjav en konfederation
för hela riket, hvilken skulle sluta fred med
svenskarna. Denna församling, som kom att bestå
hufvudsakligen af adeln endast från vojevodskapen
Posen och Kalicz, afsatte August (d. 6 Febr. 1704),
och derefter genomdref R., att dag för konungaval
(d. 9 Juni) utsattes. En församling af den August
trogna adeln förklarade nu R. afsatt och hans gods
förverkade. R:s plan att få prinsen af Conti till
konung strandade emot Karls bestämda vilja. Det var
då, som han, för att vinna tid, satte Stanislaus
Leszczinsky på förslag. Men genom allahanda ränker
uppsköt han valdagen (till d. 2 Juli), höll sig på
denna undan, gaf först efteråt sitt godkännande af
valet och undandrog sig att medverka vid Stanislaus’
kröning. R:s tvetydiga, afvaktande politik gjorde
Karl XII alltmera kallsinnig emot honom. Det hann
dock aldrig komma till öppen brytning, ty R. afled
redan d. 13 Okt. 1705, i Danzig.
Radziwill, polsk-litavisk fursteslägt, hörde
till det gamla Polens äldsta och rikaste familjer,
och dess anor gingo bortom den polsk-litaviska
unionen. Ättens hufvudman vid 1700:talets slut höll
en gång för egna medel en här på 10,000 man och kunde
resa från Vilnas nordliga gränser ned till Kiev utan
afbrott öfver egna besittningar. 1518 fick slägten med
Mikolaj III R., palatin af Vilna, tysk riksfurstlig
värdighet, och i våra dagar har den sin tyngdpunkt i
Tyskland (Preussen). – Bland slägtens mera bekanta
medlemmar må nämnas Georg I (f. 1480, d. 1541),
som var en väldig krigsman emot tatarer och ryssar
samt segrade vid Lopuzno 1511 och Dubrowna 1514. –
Bognslaw R. (f. 1620. d.
1669) blef generalguvernör i Preussen och var
en utmärkt ämbetsman. Han tog i början af Karl X
Gustafs krig i Polen parti för svenskarna. – Mikolaj
VI R., »den svarte» (f. 1515, d. 1565), vojevod af
Vilna, stamfader för de nu blomstrande linierna
Olyka och Nieswicz, lät trycka »Radziwillbibeln»
(1563), i reformert anda, men hans son Mikolaj VII
(f. 1549, d. 1616) återgick till katolska läran
och använde mycket penningar till att uppköpa
och bränna exemplaren af faderns bibel.
Mikolajs broder Krzysztof I (f. 1547, d. 1603) och son
Krzysztof II (f. 1585, d. 1640) äro bekanta ifrån
Sveriges historia, såsom befälhafvare i polackernas
strider mot svenskarna. – Karol I Stanislaw (f. 1669,
d. 1719) hörde till Stanislav Leszczinskys anhängare
under oroligheterna i början på 1700:talet. – Karol
II Stanislaw, vojevod af Vilna, ättens mest lysande
medlem (f. 1734, d. blind, 1790), var vid August III:s
död (1763) kandidat till kronan. Af harm öfver att
han blef förbigången förband han sig med Katarina
II af Ryssland emot Varsjavhofvet och satt såsom
marskalk på konfederationen i Radom 1767. Men snart
bröt han med ryssarna, slöt sig till »patrioterna»
och var en af hufvudmännen på konfederationen i Bar
1768. Med sin konung försonade han sig emellertid
först 1784. Utan bildning, utan estetisk smak, fann
han sitt nöje i att sitta i orientalisk lyx, såsom
oinskränkt herskare öfver hela Litaven, på sitt
slott Nieswicz, der fester, dryckeslag och jagter
aflöste hvarandra. – Anton Henryk (f. 1775, d. 1833),
sedan 1815 preussisk ståthållare i Posen, är bekant
för sin musik till Göthes »Faust». Hans broder Michal
(f. 1778, d. 1850) valdes i Jan. 1831 till Polens
öfverbefälhafvare i kriget mot Ryssland, med Chlopicki
till rådgifvare, men efter det olyckliga slaget vid
Grochov d. 25 Febr. s. å. nedlade han sitt kommando
och trädde in i ledet. 1831–36 hölls han fången i
det inre Ryssland. Jfr Kotsjubey: »Histoire des R.»
(1857), och Brüggen: »Polens auflösung» (1878).
Kj.
Radziwillow, stad i ryska guvern. Volynien, nära
österrikiska gränsen, vid jernvägen mellan Kiev och
Lemberg. Omkr. 7,000 innev. Liflig handel.
Radö, ö i Nordhordland, Söndre Bergenhus amt,
Norge, omkr. 100 qvkm., hör till största delen till
Mangers pastorat, af hvars 4 kyrkor 3 ligga på R.
Y. N.
Raeder [reder]. 1. Johan Filip Thomas R., dansk
militär, f. 1795 i Norge, deltog som löjtnant 1813 i
fälttåget i Holstein, blef 1847 major och förde 1848
en bataljon vid Slesvig och Dybböl samt 1849 och
1850 en brigad vid Fredericia och Isted. År 1855 blef
han generalmajor, tog afsked 1862 och dog 1869. –
2. Jakob Tode R., dansk militär, den föregåendes
broder, f. 1798, blef löjtnant 1815, användes vid
de trigonometriska arbetena i Holstein 1822–30 och
verkade såsom lärare vid krigshögskolan 1833–36. Han
utnämndes till major 1847, förde en bataljon 1848–50
och blef öfverste 1851. Han skref Den danske armees
organisation (1837) och Danmarks krigs- og
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
