Print (PDF) - On this page / på denna sida - Ræder. 2. Jakob Tode R. - Ræder, Ole Munch - Rætla. Se Rätien - Rætiska alperna. Se Alperna, sp. 536 - Rætoromanska (rätoromanska). Se Ladinska språket - Rafael (Hebr., »Gud helar»), en af de fyra förnämste ärkeänglarna - Rafael, italiensk målare, arkitekt och bildhuggare, en af verldens förnämsta konstnärer, hette egentligen Raffaello (Raffaelle) Santi med tillägget da Urbino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Raeder-Rafael.
650
litiske historie 1807-1809 (3 bd 1845-52). Död 1853.
E. Ebg.
Raeder [reder], 01 e Muncli (skrifver sig Mundi-E sed
er), norsk jurist och författare, född i Kongsvinger
d. 3 Maj 1815, blef juris kandidat 1839 och erhöll
sedan anställning först i revisionsdepartementet,
derefter (1840) i justitiedepartementet, hvarest han
blef fullmäktig 1848. Ar 1841 utgaf han ett på sin
tid mycket ansedt arbete om Den norske stats f or
fat-nings Mstorie og dem vcesen, som delvis afsåg att
stämma danskarna för en konstitutionel författning
och derför också utgafs i Danmark. Under åren
1842-44 reste han i Danmark, Tyskland, Schweiz och
Italien, hvarefter han 1846 -49 med statsunderstöd
uppehöll sig i Nord-Amerika för att der studera
juryväsendet. Frukten af denna resa blef hans
stora arbete Jury-institutionen i Storbritannien,
Canada oy de forenede stater i Nordamerika (1850-51;
3 bd). På 1840-talet var han äfven mycket verksam
som politisk författare i pressen, särskildt i
»Den konstitutionelie». Han utnämndes 1850 till
expeditionssekreterare i marindepartementet samt blef
konsul på Malta 1861 och generalkonsul i Hamburg 1874.
Y. N.
Raetja. Se Eätien.
Rået i s ka alperna. Se Alperna, sp. 536.
Raetoromanska (rätoromanska). Se La-dinska språket.
Ra’fael (Hebr., »Gud helår»), en af de fyra förnämste
ärkeänglarna, framställes i Tobic bok (3:25; 5
o. följ.; 12:15) såsom frambärare af de troendes
böner till Gud och botare af de frommes sjukdomar. Han
uppträder der i men-niskogestalt under namnet Azarias
(»Gud hjel-per») och ledsagar den unge Tobias på hans
färd samt besegrar demonen Asmodeus. I He-nochs bok
göres E. till den ängel, som för de aflidnes själar
till den plats, hvarest de förvaras till domens dag. I
senare midraschim omtalas han såsom den ängel, hvilken
lär rnen-niskorna bruket af läkedomsörter och nedslår
de onda andar, hvilka efter den stora floden hemsöka
Noaks söner med sjukdomar. E. in-begripes bland de i
Joh. uppenb. 8: 2 nämnde sju (ärke-)änglarna. Under
medeltiden dyrkades E. såsom skyddsängel åt pilgrimer
och resande, hvarför han afbildades i pilgrimsdrägt.
Ra’fael, italiensk målare, arkitekt och bildhuggare,
en af verldens förnämsta konstnärer, hette egentligen
Eaffaello (Eaffaelle)Santi med tillägget da Urbino
(hans italienska namn Sanzio är uppkommet af Sanctius,
som åter är en latinisering af Santi). E. föddes i
Urbino d. 6 April 1483 (enligt kardinal Bembo; men
enligt Yasari på långfredagen d. 28 Mars s. å.). Han
var son af målaren Giovanni Santi och fick utan
tvifvel af honom sin första undervisning. Han vardt
emellertid faderlös redan vid elfva års ålder. Om
hans ungdomsår känner man för öfrigt föga, hvarför
äfven åsigterna oin hans utveckling under närmaste
årtionde äro mycket skiljaktiga och varit föremål för
lifliga strider. Konstforskaren Morelli (Lermolieff)
har dock framställt och styrkt en åsigt, som numera
är nästan allmänt antagen, nämligen att E. fortsatt
sina studier närmast under Timoteo Viti, en målare
tillhörande skolan i Bologna, som 1495 slog sig ned
i Urbino. Förut antogs på grand af likheten mellan
E:s ungdomsverk och Yitis arbeten, att den senare var
den förres lärjunge, ehuru skilnaden i ålder var så
betydlig, att Viti var 27 år och E. 12 år 1495. Efter
att sålunda några år hafva stått under inflytande af
denne sin lärare och tillegnat sig hans anda. hvilket
af Morelli bevisas genom jämförelse mellan bägges
verk, kom han till Perugia under ledning af den då
på sin höjdpunkt stående Pietro Perugino, antagligen
1500, då denne för en tid vistades i den stad, af
hvilken han hade sitt tillnamn, och E. fortsatte
der sina studier till Oktober 1504. Liksom han
förut följt VitL hängaf han sig under denna tid åt
Peruginos riktning, och det till den grad att han
ej sällan för sina egna arbeten begagnade lärarens
idéer och motiv samt sträfvade att blifva honom
så lik som möjligt, hvarvid han dock, utan att
sjelf veta det, genom sitt medfödda snille redan då
ovilkorlig^ höjde sig öfver den gamle mästaren. Af
äldre medlärjungar i Perugia var Pintu-ricchio den
förnämste, och Morelli antager äfven, att den unge
E. till den gamle och mycket använde dekoratören stått
i så vänskapligt förhållande, att han till och med
användt teckningar af denne såsom underlag för egna
arbeten. Men obevisligt och orimligt är det gamla
från Vasari härstammande påståendet att E. skulle
varit medarbetare å och uppfinnare af vissa bland
de fresker, som Pinturicchio efter 1502 utförde i
Libreria i Sienas döme. När den 21-årige E., ined
sina minnen från Urbino och den fromma innerlighet i
uttrycket, som han tillegnat sig i Perugia, kom till
Florens, mötte han der en alldeles ny konstnärlig ton
och anda, som han äfven småningom tilleg-nade sig
och sammansmälte med sitt personliga kynne och sin
egen begåfning. Lionardo da Vinci och Michelangelo
voro just då sysselsatta med utförandet af de båda
berömda täflings-kartonger, med kompositioner ur
Florens’ historia, hvilka, utställda 1505, gjorde
epok i det dramatiska historiemåleriet och ifrigt
studerades af den unge mästaren jämte sådana äldre
grundläggande minnesmärken af florentinsk konst
som Masaccios fresker i Carmine. Samtidigt hade den
store färgkonstnären Fra Bartolommeo i en större och
mäktigare stil än före sin öfvergång till det andliga
ståndet återtagit sin konstnärliga verksamhet, och
han utöfvade likaledes stort inflytande på E., hvad
färgbehandlingen beträffade. Denna utbildningstid,
under hvilken E. tillegnade sig de bästa frukterna
af måleriets framsteg inom de nämnda skolorna,
räknas till hösten 1508, då han flyttade till Eom,
och omfattar (enligt Woermann, som vi här följa)
hans ungdomsperiod, således hans tidigaste arbeten
före 1504 och äfven de bilder, hvilka tillhöra
hans florentinska epok, under det att Morelli vill
skilja det förra, tidigare utvecklingsskedet i tvänne
perioder, nämligen en ur-binatisk och en umbrisk eller
perugiriesisk period. .- I Yenezias konstakademi
finnes den s. k. »Ea-faels skissbok». Denna är en
för mera än ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
