- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
731-732

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rappell ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betydelse vanl. uttal, rappår, liksom i franska). –
Rapportera, inberätta, afgifva berättelse om;
anmäla. – Rapportör, person, som afgifver berättelse
om något; anmälare, meddelare; angifvare; person,
som går med sqvaller.

Raps (af Lat. rapicius, af rapa, rofva). Se Brassica.

Rapsatkål. Se Brassica.

Rapsfjäril. Se Pieris.

Rapskakor. Se Fodermedel.

Rapsmotten. Se Piparemotten.

Rapsod (Grek. rhapsodos) kallades i det forna
Grekland en kringvandrande sångare, hvilken ur minnet
och med ett slags sjungande recitation föredrog
skaldestycken, hufvudsakligen episka dikter. Högt
ansedda voro i synnerhet den äldre tidens rapsoder,
hvilka fortplantade kännedomen om de homeriska
sångerna och säkerligen äfven icke obetydligt
bidragit till utbildningen af dessa då ännu icke i
skrift upptecknade dikter (jfr Homeros, sp. 1465). Med
skrifkonstens spridning och de klassiska skaldeverkens
upptecknande förlorade rapsoderna en del af sin
betydelse och äfven af sitt anseende. Greklands
sångälskande folk fann dock fortfarande stort behag i
dessa föredrag, och såväl vid de stora nationalspelen
som vid andra högtidligheter hade man sin fröjd i att
lyssna till täf1ande rapsoders föredrag. Rapsoderna
bildade ett eget konstnärsskrå och uppträdde i
en för dem utmärkande festlig drägt. Benämningen är
sannolikt bildad af de grekiska orden raptein (hopsy,
sammanfoga) och aoide l. ode (sång). Enligt en annan
förklaring skulle den syfta på den staf (rhabdos),
som rapsoderna under sitt föredrag brukade hålla
i handen. A. M. A.

Rapsodi. 1. Sång eller föredrag af en rapsod (se
d. o.). Rapsodier kallas äfven de större afdelningar
eller »böcker», i hvilka de homeriska sångerna
(Iliaden och Odyssén) äro indelade. I senare tider
har man stundom gifvit detta namn äfven åt en samling
af sånger, berättelser eller andra literaturalster,
hvilka, utan att med afseende på innehållet bilda
någon egentlig enhet, dock på ett eller annat sätt
äro förbundna till ett större helt. – Rapsodisk,
osammanhängande, lösryckt, sammansatt af fragment,
ofullständig, t. ex. om ett rapsodiskt vetande, en
rapsodisk framställning. – 2. I den moderna musiken
en instrumental fantasi, vanligen öfver folkvisor
(Liszt, Raff, Lalo, Svendsen, Hallen). Brahms använde
benämningen äfven för vokalverk. 1. A. M. A.         2. A. L.

Raptus (Lat., bortryckande, rof), hänryckning,
förtjusning; anfall af galenskap; våldsamt utbrott. –
Raptus melancholici. Se Melancholia.

Rapunsel (rapunkel). Se Campanulaceae.

Rarefaktion (af Lat. rarus, tunn, och facere, göra),
fys., förtunning.

Raritet (Fr. rarete), sällsynthet; ovanligt och
dyrbart föremål, märkvärdighet; läckerhet.

Rarotonga, en af Hervey-öarna (se d. o.), har en
areal af 81 qvkm. med omkr. 2,000 innev.

Ras (Fr. race, af Fornhögt. reiza, linie), inom
djurriket förekommande artförändring, som
fortplantar sig med ständigt lika egenskaper;
sammanfattning af de till en djurart hörande
individer, hos hvilka oväsentliga kännemärken
öfvergått till väsentliga, d. v. s. visa sig konstanta
äfven vid fortplantning. De större individuella
variationer, som (på grund af lefnadssätt, klimatiska
förhållanden o. s. v.) uppträda, inom en djurart
och äro gemensamma för flere af artens individer,
kunna genom dessas fortplantning inbördes gifva upphof
åt konstanta, (fixerade) varieteter eller afarter,
raser. Uttrycket ras nyttjas endast om varieteter af
menniskan samt af de däggdjur och foglar, som tjena
henne till husdjur. Om menniskoraser, se d. o. Hvad
rasbildningen bland husdjuren beträffar, skiljer
man mellan naturliga raser och kultur-raser. De
förra hafva uppstått i fria naturlifvet och äro
mestadels inskränkta till en viss trakt af jorden;
de senare hafva för sin tillvaro att tacka ett genom
menniskan åvägabragt noggrant urval af afvelsdjur
och en omsorgsfull vård. De flesta naturliga och
konstgjorda rasers ursprung är höljdt i djupt
dunkel. Ju vigtigare och utbreddare ett husdjur är
i menniskans tjenst, dess större är det antal raser,
som framgått ur den ursprungliga arten.

Rasarbete. I grufvor förekommer understundom, att
man vill tillgodogöra sig fyndigheter, som förekomma
i nedrasade bergmassor, som uppfylla äldre tomrum,
eller i söndersprucket och trasigt berg, eller ock
att man vill skaffa sig kommunikation genom sådana
rasade delar af grufvan. De arbeten, som dervid
utföras, benämnas rasarbete. Detta består vanligen
deri att man i raset framgår med s. k. bockorter
(se Grufbrytning) och genom dem undanskaffar
eller utfordrar hvad som rasat af berget. Om raset
är rörligt, d. v. s. faller efter i mån som delar
deraf undantagas, kan man uttaga detsamma äfven genom
en »ort» drifven i fast klyft fram till raset. Vid
större rasarbeten begagnas äfven tvärbrytning (se
d. o.). Th. N-m.

Ras Asir. Se Gardafui.

Rasbo. 1. Härad i Upsala län, ingår i Upsala läns
Mellersta domsaga och fögderi samt omfattar socknarna
Rasbo, Rasbokil och Fundbo samt delar af Lena och
Erentuna. Areal 27,680 har. 4,161 innev. (1888). –
2. Socken i Upsala län, Rasbo härad. Areal 11,846
har. 2,044 innev. (1888). R. bildar med Rasbokil ett
konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Upsala stift,
Vaksala kontrakt.

Rasbokil. Se Kil 6.

Rasch, Halvor Heyerdahl, norsk naturforskare,
född d. 8 Jan. 1805, blef student 1821, konservator
vid Kristiania universitets zoologiska museum 1825,
lektor 1847 och professor i zoologi 1852. Han tog
afsked 1874 och dog 1883. R. företog många både
in- och utländska resor i vetenskapligt syfte
och föreläste regelbundet vid universitetet, men
inlade likväl mest förtjenst genom sin vetenskaps
tillämpning på det praktiska området. Sålunda var
han mycket verksam för jagtlagstiftningen i Norge
och utvecklingen af landets färskvattensfisken,
i hvilka ämnen han skref Om jagten i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free