Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete / 749-750 (1889) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ratin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ståndpunkter finnas jämväl på det rättsfilosofiska
och religiösa området.

2. Teol., den särskildt under senare delen af 18:de
årh. framträdande riktning, som under inflytande
af den s. k. upplysningsliteraturen sökte från den
kristna uppenbarelsen aflägsna eller bortförklara det
öfvernaturliga och för vanligt (sinligt) förstånd
mer eller mindre ofattliga. I detta syfte inlät
sig rationalismens förfäktare på en ofta mycket
godtycklig tolkning såväl af kyrkans dogmer som af
de kristna urkunderna, särskildt med hänsyn till
de i dem omtalade underverken. I detta syfte
uppställde man en s. k. ackommodationsteori (se
Ackommodation 1), enligt hvilken Kristus och
apostlarna skulle vid framställningen af sina läror
hafva lämpat sig efter vissa under deras oupplysta tid
rådande föreställningssätt (t. ex. om änglar, djeflar
m. m.) för att åt sina läror förskaffa lättare insteg
bland mängden. Det vore en senare och mer upplyst
tid förbehållet att bortrensa dessa för den egentliga
kristendomen främmande tillsatser. – Ehuru Kant hade
en vida djupare uppfattning af sedligheten än den
äldre rationalismen, är hans religionsfilosofi dock i
många afseenden beslägtad med henne. Nyare teologiska
riktningar och uppfattningar af kristendomen hafva,
äfven om de uppträdt fientligt emot kyrkans lära, dock
haft blicken öppen åtminstone för det ohistoriska
och godtyckliga i rationalismens tillvägagående, om
de än i vissa punkter stundom närmat sig denna. Med
afseende på sistnämnda omständighet benämnas de
stundom, särskildt af motståndare, rationalistiska,
eller sammanfattas de i sin åtskilnad från den
äldre rationalismen någon gång under benämningen
nyrationalism. Sitt hufvudstöd söker denna riktning
mindre i filosofiska resonemang än i bibelkritik och
exegetik. L. H. Å.

Rationalist, anhängare af den filosofiska eller
den teologiska rationalismen. – Rationalistisk,
som innebär rationalism.

Rationel (Lat. rationalis, af ratio, se
d. o.). 1. Förståndsenlig, förnuftsenlig,
byggd på logiska grunder, fotad på förnuftsslut;
förnufts-; väl planlagd, grundad på vetenskaplig
insigt. Mots. empirisk. – 2. Matem. Rationella
tal kallas sådana tal, som kunna exakt mätas med
enheten. Hit höra således de hela talen (deri äfven
noll inbegripen) och bråk, hvilkas täljare och
nämnare äro eller kunna reduceras till hela tal. –
Rationel funktion kallas en funktion, i hvilken endast
hela potenser af den oberoende variabeln ingå. En
rationel funktion kallas hel, om den oberoende
variabeln ingenstädes ingår såsom nämnare, eljest
bruten. Således är t. ex x³ + ax + b
en hel,

	1
x3 +	––––
	ax + b

en bruten rationel funktion. De rationella
funktionerna utgöra en underafdelning af de
algebraiska funktionerna (jfr Funktion). – Man talar
stundom äfven om rationella koefficienter till en
eqvation och förstår då dermed antingen rationella
tal eller rationella funktioner. – 3. Kem. Rationella
formler kallas sådana grafiska uttryckssätt för
kemiska föreningars sammansättning, att man med dem
angifver det sätt,
på hvilket man tänker sig föreningens atomer
grupperade till molekyler. I motsats dertill
äro de empiriska formlerna endast nakna
uttryck för den genom analys eller syntes funna
sammansättningen. Ättiksyrans empiriska formel är
t. ex. C₂ H₄ O₂, men dess rationella H. O. C O. C
H₃. Rationella formler kallas ofta strukturformler.
2. G. E.         3. P. T. C.

Rationsexponent, matem. Se Förhållande.

Ratisbonne [-bå’nn], Louis Gustave Fortuné, fransk
skriftställare, f. 1827 i Strassburg, var 1853–76
medarbetare i »Journal des débats». Bland hans
arbeten märkas en prisbelönt öfversättning på
originalets versmått af Dantes »Commedia divina»
(1852–59), versdramat Héro et Léandre (1859), flere
dikter för barn, deribland Comédie enfantine (1860;
15:de uppl. 1876), likaledes prisbelönt af Franska
akademien, diktsamlingarna Au printemps de la vie
(1857) och Les figures jeunes (1865) samt åtskilliga
literär-kritiska arbeten (Auteurs et livres, 1868,
m. fl.).

Ratitae. Se Strutsfoglar.

Ratramnus, benediktinmunk från klostret Corvey i
Picardie, d. 868, spelade en framstående rol i det
9:de århundradets dogmatiska strider. Så uppträdde
han i sin skrift De corpore et sanguine Domini (844)
såsom en afgjord motståndare mot Paschasius Radbertus’
transsubstantiationslära och sökte göra gällande,
att brödet och vinet i nattvarden vore att betrakta
endast såsom bärare af en åt de troende sig meddelande
andlig kraft. I striden angående predestinationsläran
ställde han sig på Gottschalks sida och försvarade
hans åsigt om en dubbel predestination (till
salighet och till fördömelse). Under striden
mellan den romerska och den grekiska kyrkan
tillbakavisade han grekernas beskyllningar i ett
lärdt arbete, Contra graecorum opposita.
H. W. T.

Ratt (T. steuerrad, af rad, hjul), en i många och
olikartade fall förekommande maskindel,

använd för att med handkraft kunna vrida eller draga
en axel. I sin enklaste form består ratten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>