Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raumo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
perioder: en äldre under Honorius och hans syster
Galla Placidia (404–450): domkyrkan (ursprungligen
en femskeppig basilika, men fullständigt ombyggd
på 1700-talet och förvandlad till en treskeppig
kupolkyrka i barockstil), baptisteriet (en oktogonal
byggnad, med mosaiker i taket, framställande Kristi
dop och de 12 apostlarna), ärkebiskopliga kapellet,
S. Agata, S. Nazario e Celso (ursprungligen Galla
Placidias mausolé, byggd omkr. 440 i form af ett
latinskt kors, det äldsta exemplet pä en hvälfd
korskyrka med kupol, i det inre smyckad med mosaiker,
framställande på ett symboliskt sätt ortodoxiens seger
öfver arianismen), S. Giovanni Battista, S. Giovanni
Evangelista, samt en yngre period (493–omkr. 550):
S. Spirito, S. Maria in Cosmedin, S. Vitale
(526–547), S. Apollinare in Classe och Teoderiks
mausolé. S. Vitale, som utgör en efterbildning af
den föga äldre Sofiakyrkan i Konstantinopel och
en förebild för domkyrkan i Aachen, är en regulier
åttahörnig kupolbyggnad af 34,7 m. genomskärning,
med en vestlig, snedt mot kyrkans axel stående
förhall och i ö. en invändigt rund, men utvändigt
tresidig altarnisch. Det imponerande i kyrkans inre
förhöjdes genom en dyrbar utsmyckning med mosaiker
(nu blott till en del i behåll). S. Apollinare in
Classe (534-549), belägen 5 km. s. ö. om staden vid
R:s forna hamn (den s. k. Classis), den vigtigaste
af de fornkristna basilikorna uti Italien, har
bred förhall, treskeppigt långhus (utan tvärskepp)
och rundt klocktorn. Teoderiks mausolé (kyrkan
S. Maria della Kotonda), utanför norra stadsporten,
är en nedtill dekagonal rundbyggnad, täckt med en
flack kupol af 11 m. genomskärning i ett enda från
de istriska stenbrotten hemtadt klippblock. R:s
basilikor skilja sig från de romerska deri att
förhallen är förvandlad till en sluten förbyggnad,
tvärskepp saknas, pelarna äro icke hemtade från äldre
byggnader, utan huggna särskildt för sitt ändamål,
rundbågen är konsekvent genomförd och försök göres
till fördelning af den yttre murytan; klocktornet
står sjelfständigt och är rundt. – R. är säte för en
ärkebiskop samt har en konstakademi med tafvelsamling,
ett offentligt bibliotek (omkr. 65,000 bd), ett rikt
domkyrkoarkiv och ett antiqvitetsmuseum. Befolkningen
idkar hufvudsakligen vinodling, silkeskultur och
sidenindustri. – R. skall enligt sägnen hafva anlagts
af tessalier; snarare var det dock en etruskisk
anläggning. Augustus förlade till dess hamn, Classis,
en afdelning af den romerska flottan. Natur och konst
gjorde staden till en stark fästning. Genomskuren af
större och mindre kanaler, egde den en viss likhet
med Venezia. Der fanns en berömd fäktareskola. Sin
egentliga blomstringstid hade R. sedan Honorius
404, af fruktan för barbarerna, flyttat kejserliga
residenset från Rom till det genom sina träsk,
kanaler och befästningar mer trygga R., der han
och hans efterträdare i bysantinsk vällefnad sökte
glömma tidens nöd. Då bildade R. med den omkring
hamnen uppståndna hamnstaden en dubbelstad af
praktbyggnader. Äfven Odovakar (sedan 476) och
Teoderik den store (sedan 493) residerade der
äfvensom sedermera de bysantinske exarkerna. De senare
fördrefvos (omkr. 751) af langobarderna, men redan 755
intog frankiske konungen Pipin R. och öfverlemnade det
jämte hela exarkatet till påfvestolen. Dock förblef
påfvens makt mest endast nominel, och R. utgjorde
ett hufvudstöd för kejsaren. Sedan 1375 herskade der
familjen Polenta. Hos en medlem af denna familj,
Guido Novello da Polenta, var Dante gäst och dog
i R. 1321. 1441–1509 tillhörde R. venezianerna,
eröfrades sistn. år af påfven Julius II och tillhörde
sedan, med undantag af 1797–1815, Kyrkostaten ända
till 1859. I krigshistorien är R. bekant genom den
blodiga strid, som d. 11 April 1512 utkämpades vid
Ronco, 3,5 km. från R., mellan en fransk armé under
Gaston de Foix samt spanska, venezianska och påfliga
trupper. Fransmännen segrade, men Gaston stupade.
Ravensberg [rafens-], fordom grefskap i westfaliska
kretsen, nu en del af regeringsområdet Minden
i Westfalen, kom 1348, sedan grefvarnas af
R. ätt utgått, till Jülich. Vid uppgörelsen af den
jülich-kleveska arfföljdstvisten 1614 förenades det
med Brandenburg. Hufvudstad var Bielefeld. 1801 hade
grefskapet en areal af 900 qvkm. och 90,000 innev.
Ravensberg, E. Ch. de. Se Brasseurde Bourbourg.
Ravensburg [rafens-], stad i würtembergska
Donaukretsen, vid Schussen, ett tillflöde
till Bodensjön, och jernvägen mellan Ulm och
Friedrichshafen. 11,475 innev. (1885). Humle-,
frukt- och vinodling samt liflig och mångsidig
industri. Från Rudolfs af Habsburg tid (1273–91)
till 1803 var R. fri riksstad.
Ravesteijn. 1. Jan Anthonisz van R., holländsk målare,
f. i Haag 1572(?), d. derst. 1657, blef 1598 ledamot
af dervarande Lukasgille, hvars dekan han var 1636,
men ingick 1656 i ett nystiftadt »Confrèrie», i hvars
lista öfver stiftarna hans namn förekommer jämte de
båda följandes, alla 3 såsom skilda mästare, hvadan
icke, såsom förr skett, alla med »Ravesteijn»
signerade eller det namnet tilldelade bilder
kunna anses vara af Jan, utan måste fördelas, ett
arbete, som ännu icke är utfördt (Woermann). Hvad
Jan beträffar, anses han som en af grundläggarna
till det berömda holländska sättet att måla stora
porträttgrupper, hvilka i Hollands konst ersätta
historiemåleriet. I »Gemeentemuseum» i Haag finnas
af honom fyra stora skytte- och »regent»-bilder,
hvilka alla äro signerade. Den första, daterad
1616 (samma år som Frans Hals i Haarlem målade
sin första stora Skyttemåltid), visar mästaren
fulländad i glödande, kraftig färg, men ännu något
sökt i figurernas sammanställning. I den andra,
signerad 1618, som på en jätteduk skildrar 26 män,
dels sittande, dels stående vid ett bord med röd
duk, dels magistratspersoner, dels skytteofficerare,
står han på sin höjdpunkt i anordning, färgkraft,
uttryck och målningssätt. Den tredje, från 1636,
ett regentstycke med 15 rådslående personer, eger
samma frihet i anordning och uppfattning, men finare
och mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
