Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raumo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mildrad färg, och samma egenskaper utmärka den fjerde,
af 1638, som framställer 6 skytteofficerare. För
öfrigt innesluter Moritzhuis, museum i Haag, 24
porträtt af holländska krigare (1611–24), målade af
R., och i Amsterdams Rijksmuseum upptagas 29 porträtt
under hans namn, bland hvilka märkes Hugo Grotius.
Utom Holland finnas bilder af honom på få ställen,
såsom ett par i Paris, likaledes ett par i Berlin,
under det att de i München befintliga tilldelas den
följande (Woermann). Slutligen har en i Braunschweigs
museum befintlig berömd stor familjegrupp af 10
personer, som hittills (äfven af Woermann) ansetts för
ett äkta verk af mästaren, blifvit honom frånkänd af
Bredius i Amsterdam och i stället tilldelad Cornelis
de Vos. I Sveriges Nationalmuseum tilldelas honom,
dock med ?, ett porträtt af svenska hofrådet Jan
Rutgers (diplomat i Gustaf II Adolfs tjenst, d. i Haag
1625). – 2. Anthony van R., holländsk målare, var 1598
lärling, 1614 medlem af gillet i Haag och 1630–32
dekan, samt öfvergick 1656 till »Confrèrie». Woermann
anser att 2 med A. V. R. signerade bilder i München
(en daterad 1622), böra tillskrifvas honom likasom
äfven en i Köpenhamns galleri befintlig bild (daterad
1627). – 3. Arent van R., holländsk målare. 1649
medlem af gillet i Haag och 1656 af »Confrèrie»,
lefde ännu 1687. Af honom målade bilder kunna ej med
säkerhet påvisas. C. R. N.
Rawi (Arrianos’ Hydraotes), en af Pendjabs i
Indien fem strömmar, upprinner på sydvestra sidan af
Himalaja, flyter i sydöstlig riktning förbi Lahor,
der den redan är segelbar, samt förenar sig ofvanför
Multan med Tjinab. Längd omkr. 720 km.
Ravignan [ravinja’ng], Gustave Françis Xavier
de, fransk andlig vältalare, f. i Bayonne 1795,
d. i Paris 1858, beträdde den juridiska banan med
de största utsigter till en lysande framtid. Vid
appellationsdomstolen i Paris erhöll han 1817–22 en
ovanligt snabb befordran, men sistnämnda år nedlade
han sitt ämbete och inträdde i prestseminariet
Saint Sulpice samt kort derefter i jesuitorden,
der han prestvigdes 1828. Först 1835 uppträdde han
som andlig talare. Han hade i ett tillbakadraget
lif, förnämligast i Schweiz, förberedt sig
till predikokallet, som han sedermera på ett
glänsande sätt utöfvade i de flesta större städer i
Frankrike, men äfven i Rom och London. Den största
ryktbarheten beredde honom hans föredrag 1837–46 i
Katedralen i Paris, dit hans varma men okonstlade
vältalighet lockade tusentals åhörare ur alla
samhällsklasser. Dessa föredrag hafva utkommit under
titeln Conférences (1859) och Entretiens spirituels
(s. å.). Såsom naturlig försvarare af den då förföljda
jesuitorden, utgaf han en uppseendeväckande skrift,
De l’existence de l’institut des jésuites (1844).
J. M-r.
Ravin (Fr. ravin och ravine, af Lat. rapere,
bortrycka), genom vattenflöden urhålkad ränna i
marken; hålväg.
Rawitsch (P. Rawicz) stad i preussiska
regeringsomr. Posen, nära Schlesiens gräns, vid
Breslau–Posen-jernvägen. 12,919
innev. (1885). Tillverkning af snus och cigarrer.
Ravius (Raue), Kristian, orientalist, född i Berlin
d. 25 Jan. 1613, blef 1630 student i Wittenberg samt
1636 filos. magister derstädes. Efter besök i Holland
och England sattes han 1638 i tillfälle att resa till
Smyrna och Konstantinopel samt färdas i Mindre Asien,
der han samlade nära 1,000 handskrifter på olika
språk, som han 1642 hemsände till Europa. 1643
blef R. professor i Utrecht, 1645 i Amsterdam
och 1648 i Oxford samt utgaf en mängd skrifter
rörande Österlandets språk. Genom Freinshemius lät
drottning Kristina inbjuda R. till Upsala, der han
1650 blef e. o. professor i österländska språk och
året derpå ordinarie. Denna befattning innehade han
till 1655 och åter från 1659 till 1669. Dessemellan
var han k. bibliotekarie. I ingendera befattningen
utvecklade han något synnerligt nit, låg i delo med
sina medlärare inom teologiska fakulteten för sina
tillämnade lärda verk och lemnade landet 1669. I
Kiel, dit han sedan begaf sig, utkom hans Unica
vera et infallibilis chronologia biblica (1670),
hvilket arbete snart befanns tämligen underhaltigt
och bygdt på ohållbara förutsättningar. 1672 blef
R. professor i österländska språk i Frankfurt
a. d. O. och slöt der sitt oroliga lif d. 21 Juni
1677. -rn.
Rawlinson [rå-]. 1. Sir Henry Creswicke R., engelsk
arkeolog och kilskriftstolkare, f. 1810, tjenade
vid britiska armén i Indien (1827–33) och kallades
sedan jämte några andra engelska officerare till
Persien för att reorganisera sjahens armé. Der
började han sysselsätta sig med samlande och
tolkande af kilinskrifter och upptäckte (1835) på en
klippvägg vid Behistun den största och vigtigaste
trilingua inskriften (se Kilskrift, sp. 680). 1840
utnämndes han till britisk resident i Kandahar,
men flyttades 1844 såsom konsul till Bagdad,
der han med ifver egnade sig åt studiet af den
assyrisk-babylonska kilskriften. Efter sitt vigtiga
arbete On the inscriptions of Assyria and Babylonia
(i »Journ. of roy. asiat. soc.», 1850) befordrades
han till öfverstelöjtnant och generalkonsul (1851)
samt ledde sedan på uppdrag af British Museum
de engelska gräfningarna vid Ninive och Babylon
(1853–55). Återkommen till England, blef han en
af direktörerna för Ostindiska kompaniet (1856),
medlem af »Indiska rådet» och parlamentsledamot
(1858). 1859–60 var han engelskt sändebud med
generalmajors rang vid persiska hofvet. Sedermera
var han å nyo ledamot af underhuset (1865–68) och
medlem af Indiska rådet (1871–73) samt innehade
1875–78 presidentstolen i K. geografiska sällskapet. R.,
som jämte Oppert är den förnämste af de ännu lefvande
grundläggarna af kilskriftsforskningen, har utgifvit
en mängd hithörande afhandlingar i »Journ. of
roy. asiat. society» samt dessutom i »Journ. of
royal geogr. soc.». »Encyclopsedia britannica» och
»Athenaeum» flere värdefulla bidrag till Orientens
arkeologi och geografi. Hans förnämsta arbete,
det mest betydande inom hela kilskriftsliteraturen,
är The cuneiform inscriptions of Western Asia (5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
