Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionskommissionen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storhet ofta såsom komplex, om icke särskildt
uppgifves, att den är reel. G. E.
Reenberg [ren-], Töger, dansk skald, född i
Viborg d. 10 Okt. 1656, blef 1679 teol. kand.,
1688 sekreterare i kansliet och 1703 landtdomare
i Nörrejylland. Död d. 24 Juni 1742. R. skref
en mängd skämtsamma tillfällighetsqväden,
åtskilliga ypperliga dryckessånger och äfven,
några större dikter, t. ex. Forsamling paa
Parnas (en kritik på samtidens versmakeri) och
Ars poetica. Hans samlade dikter utgåfvos 1769.
E. Ebg.
Reengagera [reangasjera], Fr. réengager, å nyo gifva
anställning. – Réengagement [reanggasjöma’ng], Fr.,
förnyad anställning. Jfr Engagera.
Reenhielm [ren-], Jakob, riksantikvarie, f. i Upsala
1644, blef etter genomgångna studier vid universitetet
militär och hade avancerat till löjtnant, då han 1675,
sannolikt på sin styffaders, O. Verelius’ förord,
utnämndes till riksantiqvarie och s. å. adlades
(han hette förut Isthmenius). 1679 afsade han sig sin
befattning och ingick å nyo i krigstjenst. Han utgaf
öfversättningar af Torsten Wiikingssons saga (1680)
och Saga om k. Oloff Tryggwaszon (1691). R. afled
på Täby i Upland 1691. Af Nettelbla utgåfvos (i
»Schwed. bibliothek», 1729) hans Observationes ad
chronicon rhytmicum S. Olai, ab Hadorphio editum.
-rn.
Rees [res], stad i preussiska regeringsomr. Düsseldorf
(Rhenprovinsen), på högra sidan af Rhen, 22
km. nedanför Wesel. 3,742 innev. (1880). Liflig
industri.
Reexport (se Export), utförsel af varor, som förut
införts från utrikes ort och derefter vanligen
undergått förädling inom landet. För reexporterade
varor plägar man åtnjuta förmånen af tullbeloppets
restitution.
Ref, äldre (1855 infördt) mått, = 10 stänger = 100
fot = 1/360 mil- Se vidare Qvadratmått.
Ref (bukref), gammalt namn för kolik.
Ref, dels ett slags fiskeredskap i sin helhet,
dels en del af ett fiskeredskap (»metref»). Såsom
särskildt redskap utgöres refven (»långrefven»
och »backan») af ett mer eller mindre groft snöre,
långs hvilket på vissa afstånd tafsar eller »känsor»
med vidfästa krokar äro fastgjorda; på »handsnöret»
och »dörjen» är »känsan» fäst endast i nedre änden af
snöret. Långref är vanliga benämningen på ref, som
nyttjas i insjöar. De vid hafsfisket på vår vestkust
brukliga större refvarna kallas »backor», för
öfrigt äro benämningarna hemtade från de fiskarter,
för hvilka redskapet är afsedt, t. ex. ålrefvar,
laxrefvar, torskrefvar, koljebackor, eller storleken
såsom »storbackor», hvilka begagnas vid bohuslänska
bankfisket o. s. v. Refven utlägges antingen vid
eller nära bottnen eller hålles, såsom fallet är med
de i södra Östersjön brukliga laxrefvarna (äfven
kallade laxlinor), flytande i vattenytan medelst
korkflöten, som äro fästa öfver och mellan tafsarna
vid refven. Dessa refvar äro fästa blott i ena änden
genom ett till bottnen gående snöre med ett stensänke,
medan den öfriga refven är lös
och kan svänga efter strömmen. Fiskaren afser
med sina benämningar på refvar stundom antalet
krokar och talar om »krokar» i stället för sjelfva
refven. Så t. ex. betyder »hundra backor» en backa
med hundra krokar. – Refven på ett metredskap
utgör den del af redskapet, som i sin ena ände
uppbär tafsen med kroken och med den andra är fäst
i metspöets spets. Metrefvar förfärdigas (flätas)
af garn, af tagel eller af silke. Synnerligast hos
de sportälskande engelsmännen har man hunnit mycket
långt i konsten att förfärdiga metrefvar, särskildt de
för laxfiske afsedda, som på en gång förena lätthet
och finhet med betydlig styrka. En bästa slags ref
af vanlig sytråds groflek beräknas på en yard bära
sex eng. skålp. död vigt. R. L.
Ref, en sammanhängande grupp af klippor eller
smärre sandbankar eller från land utskjutande grund,
belägna under vattenytan, men så nära henne att under
sjögång bränningar uppkomma eller fartyg der kunna
stranda. Alltefter refvets beståndsdelar kallas det
klipp-, sten-, korall- eller sand-ref m. m. R. N.
Ref, sjöv. Se Refva segel.
Refaiter, refaéer (Hebr. refaim, af Arab. rafata,
högväxta, långsträckta), gemensam benämning
på Palestinas och de östjordanska trakternas
urbefolkning. De skildras såsom jättelika till växten,
hvarför namnet såväl i Septuaginta som af Luther
och i svenska bibelöfversättningar flerestädes
återgifves med ord, som beteckna resar l. jättar. Med
tiden undanträngdes de af eller uppgingo i Palestinas
följande befolkning, kanaaniterna, så att de redan på
Moses och Josuas tid nämnas såsom stadda i utdöende,
och på Davids tid återstodo endast få rester af dem
bland filistéerna.
Refben, costa, anat., hos menniskan i regeln 12
par smala, platta, långa knotor, fästa vid de
tolf bröstkotornas kroppar, dels på dem, dels mot
broskskifvorna mellan dem. Med dem och med bröstbenet
bilda de bröstkorgen. De 7 öfversta gå med sin främre
broskiga ände till bröstbenet, och 2:dra–7:de leda
mot detta; de 3 derpå följande (8:de–10:de) lägga
sig med sina främre broskspetsar det undre mot det
ofvanliggande; de 2 nedersta (11:te och 12:te) löpa
utan sådant stöd framtill ut i bukväggen. De äro af
olika längd, så att från det öfversta (1:sta), som är
det kortaste, längden nedåt tilltager t. o. m. det
åttonde, hvarefter de följande åter aftaga i längd
nedåt. Alla äro bågkrökta, med konkaviteten inåt
brösthålan. Deras sidor vetta ut- och inåt, kanterna
mot angränsande refben, men skilda från dem af smala,
långsträckta mellanrum, bredare framåt. På detta
sätt bilda refbenen kring brösthålan ett pansar af
smala, snedgående skenor, hvilket man ock liknat vid
en »korg». Dessa skenor äro så fästa vid kotorna,
att då de lyftas, såsom vid inandning, deras främre
ändar aflägsnas från sagittalplanet och i någon
mån från hvarandra. Derigenom vidgas och förlänges
brösthålan, till följd hvaraf mera luft inströmmar i
lungorna och vidgar dem. Detta är äfven, fast i mindre
grad, fallet, då ryggraden helt enkelt upprätas. –
Refbenens antal är i regeln 12, men kan dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
