Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionskommissionen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring sin längdaxel, kan vara konstant eller
mot mynningen tilltagande, d. v. s. då loppet
är utveckladt i plan, kunna refflorna bilda
antingen räta eller krokiga linier. I förra
fallet kallas refflorna likformiga, i senare
fallet tilltagande. Vridningsvinkeln är vid
tilltagande refflor störst vid mynningen, emedan
dess dervarande storlek bestämmer projektilens
rotation. De tilltagande refflorna äro paraboliska
eller cirkulära, alltefter som den utvecklade
refflan utgör ena grenen af en parabel, med
vridningsvinkel 0° vid laddningsrummet, eller
är en cirkelbåge. Reffelprofilen är tämligen
olika, vanligtvis elliptisk, rektangulär eller
med en sexhörnings vinklar. Refflans botten är
koncentrisk med loppet och med afrundade hörn mot
sidoytorna. Dessas kanter mot »bommarna» äro deremot
skarpa. Refflans bredd vexlar i tunga eldvapen mellan
5 och 20 mm; hennes djup går ej öfver resp. 3 och
0,3 mm. beroende på eldrörets kaliber. I afseende på
profilen skiljer man emellan parallelrefflor och
kilrefflor, i hvilka båda slag djupet är detsamma,
men bredden vid de senare aftager mot mynningen,
samt progressivrefflor, der bredden är lika, men
djupet aftager mot mynningen. Vid artilleripjeser för
framladdning finnas dessutom i samma lopp refflor
af olika profil. Dessa pjeser hafva projektiler
med knappar. Der stödknappar finnas på projektilen,
löpa dessa vid införandet i särskilda grunda refflor,
och vid skottlossningen glida de under bommarna och
centrera projektilens bakre del. Dessa olika slags
refflor kallas djupa (eller styrrefflor) och grunda
refflor. De förra refflornas djup vexlar mellan
1,5 och 6 mm., de senares är omkr. 0,5 mm. För
att möjliggöra nyssnämnda centrering är refflans
botten, åtminstone vid det svenska systemet, delad i
två delar, den egentliga bottnen och den centrerande
bottenytan, samt derjämte en reffla vid loppets högra
sida afsmalnad mot laddningsrummet. Refflornas antal
i bakladdningspjeser i motsats till framladdnings
bör, med fäst afseende på att bommarna ej blifva
för svaga, vara så stort som möjligt. I tunga
eldvapen vexlar det mellan 3 och 90, i handeldvapen
mellan 3 och 7. Loppets refflade del bör egentligen
vara så lång, att krutgasens tryck blir lika med
storleken af de i loppet motverkande krafterna,
såsom projektilens friktion mot loppets väggar
och luftmotståndet i loppet. Om refflade gevär och
kanoner se Eldhandvapen och Kanon. – 3. Geol., en
smal och grund, i berg inristad, linierät fördjupning
eller fåra. Sådana refflor förekomma här och der
inom de delar af jorden, hvilka varit betäckta af
inlandsis och glacierer. Vanligen är tillika sjelfva
bergytan i någon mån jämn-nött eller planslipad på de
ställen, der sådana refflor eller repor (glacialrepor)
finnas. Refflorna hafva åstadkommits genom nötningen
af vid glacierisens botten befintliga och med denna
framskufvade stenar samt angifva naturligtvis alltid
isens rörelseriktning på stället. Inom Sverige,
Norge och Finland äro sådana refflor mycket vanliga.
2. H. W. W. 3. E. E.
Refill, Nord. mytol., namn på ett svärd, som egdes
af Regin (se denne).
Reflektera (af Lat. reflectere, böja tillbaka; å nyo
vända, näml. sin tankekraft till ett föremål), kasta
tillbaka, återspegla, återstråla; tänka moget och
gång på gång på någonting, öfverväga, eftersinna,
begrunda; fästa afseende, akta (på). – Reflekterad,
alltför förståndsmässig. Jfr Reflexion.
Reflektor (af Lat. reflectere, återkasta)
l. reverlier, fys., en spegel, så formad, att den
kraftigt återkastar ljuset i en viss riktning. Den
paraboliska spegelformen är den lämpligaste,
alldenstund det från brännpunkten till en dylik spegel
utgående ljuset reflekteras fullständigt parallelt med
axeln. Om en annan betydelse af reflektor se Kikare.
Reflektorisk. Se Reflexrörelser.
Reflex (Lat. reflexus, egentl. tillbakaböjning),
ljusstrålarnas tillbakakastning från ett föremål,
återsken, återspegling; återverkan. Se vidare
Reflexion 1. – Om reflex i fysiologisk mening se
Reflexrörelser.
Reflex-epilepsi. Se Fallandesot.
Reflexförlamning. Se Förlamning.
Reflexgalvanometer, fys., ett af W. Thomson uppfunnet
instrument, hvilket tjenar som mottagningsapparat
vid telegrafering på undervattenskablar. En mycket
liten magnetnål, fäst vid en ytterst lätt spegel, är
upphängd på en kokongtråd inom en af ledningstråden
omlindad ram. På afstånd från sjelfva galvanometern
är uppställd en skala, och bakom denna placeras
en lampa. Ljuset från lampan går genom en öppning
i skalans stativ, passerar en å galvanometern
fäst konvex lins och träffar spegeln, hvarifrån det
reflekteras tillbaka mot skalan. Så ofta en elektrisk
ström sändes in i ledningstråden, rör sig nålen
åt ena eller andra sidan, medförande i sin rörelse
spegeln, och ljusbilden flyttar sig följaktligen i ena
eller andra leden utefter skalan. De i det Morse’ska
telegraferingsystemet förekommande tecknen »prick»
och »streck», återgifvas här genom ljusbildens rörelse
åt »höger» eller »venster». – En modifikation af
denna apparat är den s. k. maringalvanometern.
R. R.
Reflexion (af Lat. reflexio, tillbakaböjning). 1. I
fys. förstås med reflexion att en kropp, hvilken
vid sin rörelse stöter emot en annan kropp, som
alldeles icke eller endast delvis släpper honom fram,
återkastas antingen helt och hållet eller delvis i en
riktning, som är motsatt den, som kroppen hade före
stöten. Detta gäller icke allenast för materiella
kroppar, såsom luften, utan äfven för etern. På
samma sätt som ljudvågorna i luften reflekteras, då
de stöta emot ett tätare föremål, och dervid bilda
eko eller genljud, reflekteras ljusvågorna i etern,
då de stöta emot ett annat medium än det, i hvilket
de framgå, och bilda reflekteradt ljus, reflexer. Är
den reflekterande ytan fullkomligt jämn, återkastas
ljusvågorna reguliert. För den dervid bildade nya
strålen gäller den s. k. reflexionslagen, enligt
hvilken den reflekterade strålen ligger i det plan,
som bildas af den infallande strålen och ytans normal
i infallspunkten, och bildar med normalen en vinkel,
som ar lika stor med infallsvinkeln. Ytor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
